I juni 2023 offentliggjorde Försvarsmakten och fackförbunden att ett nytt semesteravtal slutits som skulle innebära ekonomisk ersättning för de som behövde flytta sin planerade semester. Den förändringen blev direkt gällande och var också vad som fokus låg på när Officersförbundet kablade ut sitt pressmeddelande. Det som däremot inte kommunicerades var förändringen om att man nu hade kommit överens om en ensad semesterplanläggning för hela Försvarsmakten i form av två fastställda perioder. Därutöver fastställdes det också att antalet sparade semestertimmar som en anställd fick lov att ha ska sänkas från 280 till 240 timmar.
Mycket av det här uppmärksammades för vissa förband först vid årsskiftet när förbandsorder började skickas ut där chefer på samtliga nivåer skulle, med hjälp av nya ”blanketter” (läs excelfiler), fylla i hur deras personal önskade vara ledig för att sen skicka in filerna till förbandets personalchef som tillsammans med facket skulle förhandla och fastställa dessa. För att sen skicka planerna åter för delgivning. Det här fick en del (inklusive undertecknad) att sparka bakut då det innebar ytterligare administrativa åtgärder där mandat flyttades från närmsta chef uppåt i organisationen och som lämnar chefen som någon form av budbärare.
Därefter följde en hetsig diskussion på plattformen X där det från vissa håll påstods att det här alltid hade varit norm, att det var direkt felaktigt att det handlade om att HR-chefer skulle fastställa något och att det i det närmsta var desinformation som vissa (inklusive undertecknad) sysslade med som bara skapade onödig oro samt ilska.
Åsiktsskillnaderna kring semesteravtalet och vad som är en nyhet eller inte kan, likt diskussionerna kring vad specialistofficeren ska kunna, dras längs med försvarsgrens och stridskraftstillhörighet. För även om 1 mars alltid varit en form av brytdatum för semesterplanering hos vissa arméförband är det tydligt att det inte varit sanning hos andra försvarsgrenar, eller för den delen inom armén. Faktum är att det inte funnits en enhetlig planeringsmodell med semesterplanering utan att det har varit lokalt uppstyrt med anpassningar efter den specifika verksamhet som bedrivs på förbandet och det som står angivet i semesterlagen. Och i semesterlagen framgår det att arbetstagaren ska senast två månader innan ledigheten få veta när denne ska ha semester (om inte särskilda skäl föreligger, då kan tiden kortas till en månad).
I och med det nya semesteravtalet finns det nu två semesterperioder (A och B) där arbetstagaren i period A (1 juni till 14 december) senast den 1 mars ska inkomma med sin önskade semester, och under perioden B (15 december till 31 maj) senast den 15 september. Vidare ska all planerad ledighet (semester, FMD-komp, tjänstledighet) under perioden 20 december till 10 januari inkomma senaste tre månader innan planerad ledighet. Den som planerar att vara föräldraledig bör, enligt avtalet, anmäla det i samband med ovan nämnda datum. I avtalet nämns att en ansökan om föräldraledighet kan inkomma senare om ”särskilda skäl” finns eller om arbetstagaren inte har kunnat förutse behovet av föräldraledighet (barn födda under semesteråret är undantagna regeln). Lagen säger att individen ska anmäla behov av föräldraledighet minst två månader innan eller, om det inte kan ske, ”så snart som möjligt”. Här framstår det därmed som att ATO och arbetsgivaren har kommit överens om, i enlighet med lagstiftningen, avvika från lagstiftningen och kräva mer framförhållning av personalen.
Införandet av semesterplaneringsperioderna har på vissa förband tolkats som att ledighet som läggs till efter fastställd semester och som godkänns av chef inte ska omfattas av klausulen om ersättning vid flytt. Detta är fel. Enligt FAQ framgår det att det är möjligt för arbetstagaren och dennes chef att efter brytdatumet för planeringsperioderna komma överens om ytterligare semesteruttag och om den semester senare skulle behöva flyttas så omfattas den av avtalet om ersättning.
Fråga: Vad gäller för semester som medarbetaren ansöker om efter semesterlistan fastställandedatum och får beviljad, tex i juni för en extra vecka semester i juli. Omfattas denna vecka av samma ersättningsskydd för arbetstagaren och isåfall hur ska detta dokumenteras/regleras?
https://www.officersforbundet.se/wp-content/uploads/2023/09/230906-FAQ-Semester.pdf
Svar: Denna typ av tillägg genererar inte i sig någon ersättning utifrån del 17 i avtalet så som för flytt eller avbrytande av semester. Arbetstagare och arbetsgivaren kan överenskomma om att lägga till semester även utanför
den fastställda semesterplanen om det skulle tillkomma något nytt behov av att ta ut semester. När semestern väl är godkänd så hanteras eventuell flytt eller avbrytande på samma sätt som om semestern planerats i lista.
Skulle en överenskommelse göras om att flytta eller avbryta den tillagda semestern efter att den godkänts av CPA så ersätts flytten eller avbrytandet i enlighet med del 17 i semesteravtalet.
Det vill säga att det är fortsatt möjligt att i ett senare skede komma överens med närmsta chef om semesteruttag och att den ledigheten bär samma skydd som den semester som planerats i ett tidigare skede.
Så vad är egentligen problemet?
Det initiala problemet är att det först kommunicerats att det egentligen inte är några större förändringar i semesteravtalet (utöver ersättningarna) vilket det bevisligen är vad gäller ensad semesterplanering, nedbantad ”sparbank” och förändringar vad gäller all form av ledighetsuttag. Det andra problemet är att förändringarna innebär att chef med personalansvar (CPA) åläggs att skyffla mer information uppåt i organisationen istället för att äga mandatet att i helhet sköta semesterplaneringen på sin nivå. Här ger helt enkelt den ena handen ersättning medan andra handen tar i form av flexibilitet.
Det är förvisso självklart att den ensade planeringsmodellen bör leda till spårbarhet och säkerhet för arbetstagaren om och när semester sen ska flyttas. Samtidigt finns det en förutfattad mening om att det per automatik ska vara bättre för individen med de här planeringsperioderna vilket nödvändigtvis inte alls behöver vara fallet. I mångt och mycket framstår det som en överenskommelse som gagnar arbetsgivaren i hög utsträckning.
Avtalet ska utvärderas senast vid utgången av 2026. Det kommer bli intressant att se om avtalet har lett till mindre ledighetsberg och att personalen får möjlighet att ta ut sin ledighet. Vilket hitintills varit min bild av problemet. Nämligen att personal har stora ledighetssaldon, inte för att de inte vill vara lediga utan för att de helt enkelt inte kan (av lojalitet mot uppgiften och myndigheten).
Vad jag fortsatt vänder mig emot, och hoppas förändras, är att planeringen ska administreras på lägre nivå för att sen handläggas på förbandsnivå. På de lägre nivåerna pågår redan semesterplanering enligt gängse rutiner. Det bör vara en smal sak att en eventuell samverkan med ATO även kan ske på den lägre nivån när samverkan ändå sker kontinuerligt kring arbetslistor och andra spörsmål.