Etikett: säkerhetspolitik

Att borda eller inte borda, det beror på.

den 27 december, 2024

Sveriges television och Disney har tillsammans skapat serien ”Whiskey on the rocks”, en djupt satirisk serie som baseras på incidenten då den ryska ubåten U137 som gick på grund i Karlskrona skärgård. Trots att varje avsnitt börjar med en text som förklarar att serien är inspirerad av de riktiga händelserna samt att bland annat namn samt platser ändrats har en del ventilerat missnöje över att serien är orealistisk och inte alls skildrar det som hände. Serien har kallats för tramsig och vissa är även upprörda över att en påhittad överbefälhavare framställs som väldigt krigisk. Egentligen hade jag tänkt att låta ämnet vara (sånär som på en meme), samtidigt kan jag inte låta bli att påpeka hur den fiktiva överbefälhavarens beteende, om än kraftigt överdrivet för komisk effekt, ligger närmare verklighetens officer än vad vi kanske vill erkänna. Åtminstone om vi enbart ska förhålla oss till den svenska twitterbubblan och det senaste dygnets diskussioner. Den finska bordningen av det ryska ”skuggskeppet” Eagle S i finska viken fungerar väl som en fallstudie över hur lika vi är överbefälhavaren Börje Lagerkrantz där en mängd av de försvarsintresserade verkar vara helt övertygade om att den svenska statsmakten är feg, eller åtminstone agerade helt fel, som inte bordade Yi Peng 3 när fartyget blev föremål för den svenska utredningen.

Men för att skapa kontext för dig som kanske inte hunnit med i allt som hänt under julhelgen kommer här en snabb sammanfattning. Den 21 december lättade det kinesiska fartyget Yi Peng 3 ankar efter att ha legat still i internationellt vatten utanför Danmark i en månad.[1] Fartyget hade då varit omringat av såväl danska, tyska och svenska fartyg misstänkt för att ha medvetet saboterat två datakablar, mellan Finland och Tyskland (18 november) samt Sverige och Litauen (17 november).[2] Bägge kabelbrotten skedde utanför svenskt territorialvatten men i svensk ekonomisk zon. Sverige begärde tillträde till fartyget och att svensk åklagare skulle få tillgång till fartyget för att kunna utföra sin utredning.[3] Trots löften om samarbete från kinesiska myndigheter nekades svensk åklagare tillträde.[4] Istället fick svensk polis och haverikommissionen tillsammans med personal från Danmark, Tyskland och Finland besöka fartyget som observatörer medan kinesiska utredare genomförde sin utredning på plats.[5] [6] Fartyget Yi Peng 3 är registrerat i Kina och ägs av det kinesiska företaget Ningbo Yipeng Shipping Co., Ltd.

På juldagen skadades nya kablar mellan Finland och Estland. Den här gången var det ett fartyg ägt av Caravella LLC baserat i Dubai[7], med flagg från Cooköarna (beläget utanför Nya Zeeland) som misstänktes för att ha medvetet skadat större elkablar med sitt ankare. Den 26 december spreds nyheten att finsk gränsbevakning med hjälp av helikopter hade bordat fartyget, tagit över kontrollen och styrt fartyget mot finskt territorialvatten.[8] Fartyget misstänks tillhöra den så kallade ”skuggflotta” av ryss.kontrollerade fartyg som bland annat exporterar rysk olja för att undgå omvärldens sanktioner. Fartygets besättning sägs i dagsläget bestå av georgier och indier. I senare nyhetsrapportering sägs det att fartyget ska bära signalspaningsutrustning. Från ryskt håll har det inte förekommit någon officiell kommentar på händelsen, vilket är väntat då syftet med en ”skuggflotta” är att den inte ska kunna kopplas till den ryska staten. Ett fartyg registrerat på Cooköarna som ägs av ett företag i Dubai med icke-rysk besättning medger förnekbarhet samtidigt som det också innebär en möjlighet för andra länder i Östersjön att agera mot fartyget med relativt låg risk.

Det här är den kritiska skillnaden mellan Yi Peng 3 och Eagle S. En bordning på internationellt vatten är i sig anmärkningsvärd och hade, före 2022, skapat större reaktioner i omvärlden samt varit förenad med hög risk i form av diplomatiska och ekonomiska konsekvenser. Oaktat vilken flagga fartyg bar. Nu är det däremot andra tider och allt som kan kopplas till den ryska staten utomlands är öppet för att angripa på olika sätt, oavsett om det rör sig om byggnader eller fartyg. Den ryska skuggflottan medger förvisso för Ryssland att kringgå sanktioner och exportera olja, men samtidigt är dessa registrerade i små önationer med diffusa ägandeförhållanden för att sopa igen spåren av rysk inflytande. Det kan vändas emot Ryssland genom ett mer offensivt agerande då risken för en liknande vedergällning är låg. Ett kinesiskt fartyg med kinesisk besättning som ägs av ett kinesiskt företag är något fundamentalt annorlunda.

En offensiv bordning av ett sådant fartyg på internationellt vatten skulle sannolikt få stora ekonomiska och diplomatiska konsekvenser för Sverige. Därav att samtliga länder involverade i följandet och omringandet av Yi Peng 3, inklusive Finland, valde att söka en diplomatisk lösning på situationen. Även om utfallet inte blev helt enligt svenskt önskemål behöver vi inse att så länge de svenska beroenden som idag finns österut fortsatt finns kvar, kommer vi inte kunna agera på samma sätt som Finland nu valde att agera mot Eagle S. Däremot kan vi argumentera för att vi borde vara betydligt mer benägna att borda fartyg som sannolikt ingår i skuggflottan, såväl för att upprätthålla sanktionerna mot Ryssland som att motverka miljökatastrofer.

Oaktat det finska agerandet är det troligt att vi kommer se ett betydligt mer aggressivt agerande i Östersjön mot fartyg under nästkommande år. Ryssland, som har för vana att kommunicera genom olika experter och bloggare, antyder att militära eskorter av ryska och ”vänliga” fartyg kan bli aktuella i framtiden.[9] Samtidigt har Estland skickat ut fartyg för att skydda kvarvarande kablar samtidigt som Nato även avser att höja sin marina närvaro i Östersjön.[10] Sverige har även sagt sig vara redo att bidra till ökad bevakning av Östersjön.[11]

Det svenska agerandet har i sammanhanget varit balanserat mot de intressen landet har. De skadade kablarna för internettrafik mellan Sverige och Litauen var återställda 10 dagar efter sabotaget. Även om det skulle vara stött av bevisning (som för oss ses som övertygande) och moraliskt riktigt att tvinga in det kinesiska fartyget till en svensk hamn hade det sannolikt skadat svenska ekonomiska intressen. Det förekommer redan idag kinesiska aktioner som har en negativ inverkan på svenska företag och svensk ekonomi då svenskt agerande ses som inkräktande på kinesiska intressen. Detsamma kan inte sägas om Ryssland, i synnerhet när det gäller fartyg som den ryska staten officiellt inte vill ha något samröre med. Det är således där vi rimligtvis bör lägga krutet på att sätta in offensiva resurser. Inte enbart för att förhindra eller lagföra sabotage, utan också för att det skadar den ryska ekonomin och därmed förmågan till krig. Det är inte en slump att Sverige förevisade just den förmågan när dåvarande generalsekreteraren för Nato besökte Sverige i Juni.[12] Den är högaktuell i det scenario vi lever i just nu och bör således nyttjas på samma sätt som Finland nu gjort.

Med det sagt får vi inte bli som karaktären Börje Lagerkrantz och bli förblindade av hatet mot ”bolsjeviker” och låta det driva våra beslut. Vi behöver kunna se hela spelplanen och väga besluten på den strategiska vågen. Sverige är inte på något sätt obekant med att ha gjort olika eftergifter historiskt för att det varit av strategiskt gagn för landet, även om det gjort ont och gått stick i stäv mot den svenska självbilden. Vi kommer fortsatt att behöva fatta den typen av beslut intill dess att vi i en utopisk framtid kan frikoppla oss från alla beroenden till andra länder.

[1] https://www.kustbevakningen.se/nyheter/yi-peng-3/

[2] https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kustbevakningen-har-lamnat-yi-peng-3 & https://apnews.com/article/denmark-sweden-finland-germany-lithuania-china-yi-peng-undersea-cables-d3af1bf7e68ff060bb6e669f24425fd0

[3] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/detta-har-hant-kabelbrott-och-kinesiskt-fartyg-i-ostersjon

[4] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xmwk8R/efter-kritiken-kina-lovar-samarbete-om-yi-peng

[5] https://www.france24.com/en/live-news/20241223-china-vows-cooperation-over-ship-linked-to-severed-baltic-sea-cables

[6] https://polisen.se/aktuellt/nyheter/nationell/2024/december/polisen-observatorer-pa-kinesiskt-fartyg/

[7] https://www.reuters.com/world/europe/finland-police-investigate-role-foreign-ship-after-power-cable-outage-2024-12-26/

[8] https://yle.fi/a/7-10069707

[9] https://tass.com/world/1894521

[10] https://www.bbc.com/news/articles/c1elq7lx9qdo

[11] https://www.svt.se/nyheter/utrikes/finlands-president-haller-presstraff-om-misstankt-kabelsabotage

[12] https://www.government.se/articles/2024/06/prime-minister-received-nato-secretary-general/

En ökad tillgång till personal

Av Móði

den 19 september, 2024

i Allmänt

I budgetpropositionen för 2025 finns det en del saker att dyka djupa ner i. En del är den från alla håll konstaterade utmaningen med personal. För trots ökad antagning till de olika officersutbildningarna, trots en utökad organisation med fler förbandsorter och ett återkommande narrativ att vi blir fler, så är vi fortsatt för få för att ”fylla ut kostymen”. I dokumentet kring kommande försvarsbudget är det återkommande att bristen på personal, i synnerhet för Flygvapnet, påverkar Försvarsmaktens förmåga att uppnå operativa krav. Det här är inget nytt i sig vilket regeringen även påpekar i sitt budgetunderlag.

Regeringen konstaterar att Försvarsmaktens förmåga att attrahera och behålla personal är avgörande för försvaret av Sverige. Det är därför angeläget att Försvarsmakten arbetar aktivt för att behålla och öka andelen kvinnor på alla nivåer i organisationen. Hotbilden mot Sverige ställer krav på både ökad tillgång till personal och ökad uthållighet inom det militära försvaret. En större krigsorganisation kräver en utökad krigsförbandsproduktion. Regeringen har därför tillsatt en utredning i syfte att se över åtgärder för tillgång till personal och en ökad uthållighet inom det militära försvaret Målet är att skapa bättre beredskap och uthållighet i krigsorganisationen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2025 (taktisk.se fetmarkering).

Information om den här utredningen kommunicerades ut i Januari 2024 och är således ingen ny information. Utredaren har fått i uppgift att se över en rad punkter och återkomma med ett förslag på hur Sverige och Försvarsmakten kan få tillgång till mer personal, enklare och snabbare. En utredning vars resultat kan komma att påverka flera olika grupper i samhället, oavsett om man har ett engagemang i Försvarsmakten eller ej. Det man trycker på att utredaren ska titta närmare på är följande:

analysera vilka möjligheter som finns att använda värnpliktiga under grundutbildning för beredskap och annan verksamhet,
analysera om det finns ett behov av att förändra förmånerna till totalförsvarspliktiga och analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna av detta,
analysera om det finns ett behov av att införa en uttrycklig rätt till tjänstledighet från civil anställning för reservofficerare,
analysera behovet av att ändra regleringen om anställningstider för kontinuerligt och tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän.

Kriget i Ukraina och en alltjämt negativ utveckling vad gäller säkerhetsläget tillsammans med flera år av rapportering om Försvarsmaktens svårigheter att rekrytera och behålla kompetent personal samt det utökade behovet av personal för att försörja Natos organisation ligger bakom behovet att utreda. Bland annat har det återkommande inför medlemskapet varit en fråga om värnpliktiga kan skickas utomlands i fredstid samt hur värnpliktiga kan användas för att utföra beredskapsuppgifter. Handlingsfriheten med värnpliktiga utomlands har blivit utredda och den utredningen bereds nu av Försvarsdepartementet.

I utredningsunderlaget nämner regeringen flera olika spår för att utöka personalvolymen. Ett är att höja mönstringsåldern för att kunna förse krigsorganisationen med vissa kompetenser. Ett annat är att förlänga antalet år som en individ är inskriven i personalreserven.

Till exempel skulle en höjd övre åldersgräns för mönstring kunna medföra att fler individer med värdefull kompetens i större utsträckning kan skrivas in för värnplikt.

Från politiskt håll ser man även ett behov av att värnpliktiga fortsatt kan tjänstgöra även efter att de fyllt 47 år och därmed enligt nuvarande lagstiftning inte längre är värnpliktiga (totalförsvarsplikten är däremot fortsatt gällande). Det skulle exempelvis kunna innebära att även den som är äldre än 47 år kallas in för militär tjänstgöring vid höjd beredskap.

I försvarsberedningens rapport Värnkraft lyftes en tanke om att förlänga grundutbildningen till 18 månader varav fyra till sex månader skulle innefatta beredskapstjänstgöring. Det angivna syftet är att frigöra anställd personal till andra uppgifter. Därutöver vill regeringen utreda vilka möjligheter som kan finnas kring att förlänga antalet dagar som en totalförsvarspliktig högst får tas i anspråk för beredskapstjänstgöring. Idag får en totalförsvarspliktig högst tjänstgöra i 180 dagar.

Återgången till det nationella försvaret och en utökad krigsorganisation har återigen påvisat behovet av en stor reservofficerskår. Det vore antagligen en underdrift att säga att reservofficerskåren har underutnyttjats generellt av Försvarsmakten. Regeringen vill utreda dels om tjänstgöringsskyldigheten för reservofficerare behöver utökas samt om reservofficeren ska ha rätt till tjänstledighet från ordinarie arbetet för att kunna tjänstgöra i Försvarsmakten under längre tid.

Den till synes lågt hängande frukten som också ska utredas är om den lagstadgade begränsningen i anställningstid för GSS ska kvarstå eller förändras. I samband med detta ska det också utredas i vilken utsträckning GSS/K avslutar sina tjänstgöringar innan de uppnått de lagstadgade 12 åren. Det har genom åren funnits olika förslag på diverse ekonomiska incitament för att soldaten eller sjömannen ska fullgöra sin tid, dock har inget förslag realiserats.

Den troligtvis största utredningspunkten som ges minst utrymme är möjligheterna för Försvarsmakten att kalla in samtliga personalkategorier utan att det råder en höjd beredskap i landet, så kallad grundberedskap. Idag har såväl överbefälhavare som respektive förbandschef möjlighet att kalla in personal på kort varsel för att snabbt skapa militär handlingsfrihet. Det finns vissa begränsningar i det systemet som troligtvis identifierats i tidigare underlag begränsar bl a omfång och tid.

Utredningen kan sammanfattas med att regeringen vill titta brett på lösningar för att snabbt kunna kalla in personal till tjänstgöring i den militära organisationen, i huvudsak genom tvångsmedel och i vissa fall genom ekonomiska incitament. För att utreda allt detta har utredaren fått 1,5 år på sig och redovisning förväntas ske 1 juli 2025. Tills dess är det osannolikt att vi kommer se några förslag till förändringar vad gäller anställningstid för GSS. Det finns en risk att Försvarsmaktens återkommande problem med att rekrytera samt behålla personal (det vill säga misslyckandet vad gäller ”arbetsmarknadens parter att komma överens”) mynnar ut i en lösning där allt fler pliktas in för att fylla kompetensbehovet inom allt från logistik till cyber. Vilket i förlängningen kan komma att påverka samhället och exempelvis företags vilja att etablera sig i Sverige samt rekrytera svensk personal.

Imorgon och kriget som aldrig hann komma

Av Móði

den 5 december, 2021

i Allmänt, Beredskap

It has been said critically that there is a tendency in many armies to spend the peace time studying how to fight the last war.
J. L. Schley, Lieutenant Colonel, Corps of Engineers

Det har skrivits många uppsatser[1] om den så kallade gråzonsproblematiken och de utmaningar som Sverige har att hantera, framför allt hur ett återuppväckt totalförsvarsperspektiv.[2] Likväl har det lästs och diskuterats en hel del kring hur Sverige ska välja att utkämpa ett framtida krig mot en, sannolikt, numerärt överlägsen motståndare där lärdomar hämtas från tidigare större konflikter. Trots att dessa två ämnesområden borde gjutas samman för att förbereda oss för det framtida kriget verkar återigen fokus ligga på dåtidens lösningar och förberedelser för ett krig som vi riskerar att aldrig hinna utkämpa. Detta till trots att vi vet att det finns utmaningar med övergången från fred till höjd beredskap och vidare till krig.[3]

Det ska klargöras redan från början att det här inte är en defaitistisk artikel. Författaren säger inte att Sverige kommer per automatik förlora ett krig. Vad som däremot borde vara tydligt för alla, inklusive våra utvalda politiker, är att tillbakagången till en tanke om freds- och en krigsorganisation inte är att vidta de nödvändiga förberedelser vi måste vidta för att kunna möta en motståndare i framtiden. Framför allt lurar det in oss att enbart diskutera hur vi ska agera i kriget, vilka förband som är mest värdefulla i den kontexten och det teoretiska behovet av ett visst soldater och sjömän som förväntas kunna mobiliseras innan eller i direkt anslutning till en invasion.

Läs mer

PM: Dubbla ryska budskap

Av Móði

den 15 augusti, 2020

i Allmänt, Beredskap

Även om de här inläggen inte är de populäraste kan det mycket väl bli att de fortsätter dyka upp framöver, om än sporadiskt. Händelserna i Belarus har fått en del att börja titta på vad Ryssland gör (och inte gör) för att hantera situationen och en eventuell ”färgrevolution” i landet. Vad vi behöver ha med oss är att Belarus inte är Ukraina är inte Georgien. Även om Ryssland i de två (2) senare fallen agerat med vapenmakt finns det skillnader i tillvägagångssätt och syfte.

Georgien-kriget visade upp en rad svagheter inom de ryska militära styrkorna, såväl tekniskt som i hur striden fördes och det har resulterat i en revidering inom de olika grenarna. Framförallt har Ryssland börjat ta efter strukturer gällande exempelvis specialoperationsförband och börjat komma ikapp vad gäller obemannade system inom de tre (3) arenorna; sjö, land och luft.

Dokumentet skrevs till grunden långt innan händelseutvecklingen i Belarus och tiden kommer utvisa om min slutsats håller eller ej. Samtidigt är inte det själva huvudsyftet som sådant och jag sällar mig till skolan om 50%. Det vill säga om en analys visar sig korrekt hälften av gångerna då är det bra, och analytikern kommer inte med ”självklarheter” i sina underlag.

Min slutsats (som framgår i dokumentet) är att det faktiska agerandet av den ryska ledningen tyder på att landet inte än anser sig redo att axla rollen som militär stormakt, även om de vill kommunicera det på olika sätt. I mångt och mycket handlar den ryska strategin fortsatt om att kunna förneka in i det längsta och då utgör andra maktmedel huvudalternativet för att uppnå målsättningar. Det här innebär däremot inte på något sätt att Kreml avstår från att planera för exempelvis invasioner, vilket såväl Georgien som Ukraina tydligt visar. Däremot förefaller det handla om rena tillfällen där landet ser sig kunna agera militärt utan att det kommer få någon form av synbar konsekvens (militärt). Exempelvis genom ett snabbt händelseförlopp inom ett begränsat landområde där omvärlden inte hinner reagera innan övertagandet är ett faktum (såsom Krim).

Det är således den öppningen som Europa och Sverige inte vill bjuda på utifrån att det skulle riskera att leda till det läge som Ukraina just nu befinner sig i med såväl Krim som de östra delarna. Fram tills att Ryssland på allvar lyckats bygga ut den hypersoniska förmågan förefaller det största hotet ligga inom cyber-, info- och underrättelsedomänerna.

Läs mer