Igår (när detta skrivs) tog 421 nya specialistofficerare examen i Halmstad. För den som följde livesändningen (som även går att se i efterhand) fick vi höra ett anförande av Överbefälhavaren som inte bara pekade på det allvarliga omvärldsläget utan även vilken viktig roll de nyutnämnda sergeanterna har för att utveckla och driva Försvarsmakten framåt. För den som lyssnade riktigt noga hördes ordet etik nämnas i samband med vårt unika mandat att bruka våld å samhällets vägnar. Ordet etik lyftes även fram av den nyligen tillträdda försvarsmaktsförvaltaren som vill utveckla en ”etisk, bildad och kompetent” organisation.
et·ik [‑i´k] substantiv ~en • läran om moraliskt gott och ont, sedelära
SAOL 2015
Det är inte konstigt att just etik (det vill säga i förlängningen personalens moraliska kompass) lyftas fram i dessa tider. Det saknas inte exempel på där försvarsmaktspersonal misslyckats med att skilja på ”gott och ont” och utsatt andra kolleger eller medborgare för diverse förkastliga handlingar. Vi får höra så gott som dagligen om olika former av övergrepp som sker i kriget mellan Ryssland och Ukraina, i kriget mellan Israel och Hamas samt Syrien. Vi är inte på något sätt skapta annorlunda som svenskar vad gäller sannolikheten att begå övergrepp mot andra människor. Det är något vi måste förlika oss med och vara medvetna om. I synnerhet den dagen vi får se hur svenska soldater blir utsatta för övergrepp och viljan att hämnas tar överhanden.
I skriften ”Vår militära profession – agerar när det krävs” nämns bland annat vikten av en ”stor etisk och moralisk mognad som vägledning och stöd” för att kunna hantera de beslut om liv och död som våra befäl förväntas fatta i strid. Vidare anser vi att den militära expertisen kräver ”etisk och moralisk medvetenhet”. Den svenska personalen måste kunna skilja på ”rätt och fel” och följa de värderingar som samhället har, vilka förväntas återspeglas i det väpnade försvaret av landet.
Medborgaren förväntar sig således att den militära personalen kan agera i enlighet med den både uttalade och outtalade värdegrund som håller ihop samhället.
Det är således utifrån det här som diverse förbandsförvaltare har fått se sig rannsakade. Deras beteende och handlande som statliga tjänstemän och utövare av den makt de har fått sig till låns från folket har inte följt det etiska system vi säger oss vilja följa. Istället har det kallats för ”drev” och ”häxjakt” på individen, personen som bär graden. Det har sagts att det är skamligt att jag med min plattform ”hänger ut” befattningshavare och att de också är människor som kan göra misstag. Jag förväntas ta någon form av moralisk ”high ground” i förhållande till tjänstemän som i sin yrkesroll inte klarar av att bete sig gentemot underställda. Att dessa på något sätt inte skulle klara av att ta emot kritik i sin yrkesutövning men bevisligen inte har några problem med att svinga vitt och brett själva är för mig, kanske inte ofattbart men komiskt. Det ligger däremot i linje med beteendet som nu blivit memen ”Han är ju en go gubbe”. Den kontinuerliga ursäkten för uselt beteende i befattning, eller för den delen i stort, är att personen trots allt innerst inne är en trevlig person vid fikabordet. Om än lite bufflig.
Men vad som däremot är mindre komiskt är att dessa individer kontinuerligt skyddas i sitt agerande av förvaltarkollektivet. Antingen genom att få ta på sig offerkoftan inför blivande förvaltare och prata om att denne får ett drev på sig för att ha ”vädrat åsikter” eller där förvaltargrupper fokuserar mer på vad det är för konton som uppmärksammar olämpligt uppträdande än att internt reglera beteendet bland sina medlemmar. Det får mig att starkt ifrågasätta integriteten hos befälskollektivet i allmänhet och förvaltarkollektivet i synnerhet. Framförallt eftersom jag vet att samma förlåtande inställning och skyddande av individ inte ges till varken GSS eller till yngre SO i samma utsträckning.
Med ett oroligt omvärldsläge ställs det höga krav på oss, krav som gäller alla nivåer och kategorier. Jag förväntar mig att våra förvaltare stödjer sin personal istället för att underminera den. Jag förväntar mig att förvaltarkollektivet korrigerar beteenden eller karaktärsdrag som är destruktiva när dessa uppmärksammas. Jag förväntar mig att Försvarsmakten som helhet slutar hitta ursäkter för den privilegierade gruppen av människor som är satta att leda våra förband. Om de inte kan bete sig och åtnjuter respekt i fred från sina underställda, då kommer de inte heller ha åtnjuta det i kriget och då kommer inte krigsförbandet att vara dugligt för krig. Om vi nu ska göra allt för krigsförbanden så ska vi även fatta de obekväma besluten att omplacera befattningshavare i ledningstriaden när dessa utövar ett destruktivt ledarskap.
Till dess avser jag fortsätta att uppmärksamma sunkigt beteende för att visa kommande generationer vilket beteende som inte är acceptabelt.