I nr 3 av Officerstidningen 2020 publicerades en insändare med rubriken: ”Armén lider av omfattande kulturproblem!”. Signaturen Dura necessitas (Nödvändigheten är hård) välkomnade nya yrkesofficerare till armén med tretton (13) punkter som beskriver (enligt författaren) hur försvarsgrenen fungerar.
Inlägget, som har en uppenbar komisk och sarkastisk ton, tar upp punkter som flera verkar känna igen sig i, i alla fall om man ska tro följarskaran på Instagram och de meddelanden som undertecknat erhållit. Det överhängande budskapet förefaller vara att armén är ett samhälle som styrs av starka traditionsbundna och konservativa tankar som inte låter sig ändras i första taget. Vilket i sig faller i linje med hur militär verksamhet beskrivs överlag världen över inom den akademiska litteraturen. Därmed är det kanske inte heller konstigt att flera inom myndigheten, oavsett stridskraft, känner igen sig i beskrivningen. Frågan blir då; varför uppfattas armén som ett traditionsbundet klansamhälle med överbeskyddande drag som kväver individers frihet?