Diskussionen kring att nationella insatser borde erhålla ett lika stort erkännande som de internationella har pågått under en längre period.[1] Framförallt uppkommer diskussionen i relation till veterandagen och den veterandefinition som de flesta förefaller använda sig av. Av 970 röstande ansåg 86% att nationella insatser borde uppmärksammas mer.[2]
Vid en första anblick kan det te sig enkelt då diskussionen oftast kopplas samman med den verksamhet som såväl marinen som flygvapnet bedriver 24 timmar om dygnet för att bevaka och skydda landets gränser. De dygn som en sjöman spenderar ute på havet under ett (1) år skiljer sig inte från de dagar en soldat befinner sig i ett insatsområde utomlands. Det vill säga att de båda är borta från hemmet och de anhöriga, på platser där kommunikationen hem är begränsad och utan möjlighet att ta sig hem för att omhänderta uppkomna kriser. Skillnaden tycks därmed ligga i det upplevda hotet mot liv och lem samt längden på insatsen genomförande innan individen får komma hem. Samtidigt kan en nationell insats mycket väl innebära förlängningar på obestämd framtid där individen inte vet när denne får komma hem, exempelvis där en övning övergår till skarp insats.[3] Det förekommer även internationella insatser, så kallade stödinsatser, där enheter och individer genomför verksamhet internationellt under koncentrerade perioder. Ett exempel på detta är transportflyget som regelbundet genomför stöd till Försvarsmaktens insatser (såväl nationellt som internationellt) och som fick se två (2) veckor bli två (2) månader i ett insatsområde.[4] Dessa insatser, precis som de nationella, genererar inte särskilt uppmärksammande från myndigheten eller samhället i stort.