I en respons till Officersförbundets debattinlägg gällande personalens löner och villkor lyckas personaldirektören för Försvarsmakten att göra exakt det hon anklagar facket för, nämligen att skapa en snedvriden bild av officersyrkets löner. Personaldirektörens inlägg på Försvarsmaktens blogg är ett skinande exempel på hur skev uppfattning man kan få om men enbart tittar på siffror utan att titta på den ”större helhet” som personaldirektören efterfrågar.
Förutom att Försvarsmakten alltjämt fortsätter att hävda att man gör betydande satsningar på löner eftersom ”Försvarsmakten har skjutit till ytterligare cirka 1,5 procent i varje revision” och anställda officerare ”[…]fått i snitt 3,4 procent mer i lönekuvertet mellan 2022 och 2023. Mellan 2023-2024 var motsvarande siffra 5,6 procent”. Märket var under mellan 2020 och 2023 satt till 5,4 procent (2,4% 2022) och 2023 satt till 3,7 procent. Vad man utelämnar i det här är att löneutrymmet komprimerats efter flera år med att höja de lägsta lönerna vilket skapat en effekt att nyanställda sprungit om redan anställd personal eftersom följdjusteringar uteblivit, med en havererad lönetrappa till följd. Man har inte skjutit till pengarna på eget bevåg utan det har först skett efter förhandlingar baserat på underlag insamlat från förbanden. Man hade kunnat tänka sig att Försvarsmakten självmant hade kunnat putta upp lönerna utifrån underlaget, om man nu verkligen ville signalera att ”personalen är i fokus”. Det ligger trots allt hos myndigheten att besluta om.
I satsningarna på personalen nämns även höjningen av tilläggen vid internationell insats som höjdes i slutet på 2024. Vad man då glömmer att nämna i sammanhanget är att tilläggen för utlandstjänstgöring varit oförändrade under så pass lång tid (sedan åtminstone 2013) att det snarare är så att tilläggen justerats för inflationen. Inte heller de här justeringarna kommer på något sätt gratis utan sker efter att Officersförbundet under flera år påtalat behovet av en justering.
Vidare hävdas det att officerare i genomsnitt fått tillägg på ”strax över” 10 000kr i månaden under 2024. Vad den siffran grundar sig på är oklart. Vad vi däremot vet är att det under såväl 2023 som 2024 varit ett högt uttag på vissa förband och enheter för stödet till Ukraina såväl som utökade nationella operationer. Det vill säga att det finns de inom Försvarsmakten som har jobbat så pass mycket extra att de höjer snittet för alla andra. Låt mig även förtydliga att det här inte på något sätt är en argumentation emot att den personalen ska ersättas. Det jag kommer påvisa här nedanför är däremot att 10 000kr i tillägg inte är en normalbild och att det därutöver finns faror om det skulle bli en normalbild för hela personalstyrkan.
Tillägg inbegriper allt från övningsdygn och förrättningstillägg till fasta tillägg (som dyktillägg för dykare). Det vill säga allt det som tillkommer för att personalen jobbar mer än vad som finns i en normal arbetstidsram (40 timmar i veckan, dagtid) och utför uppgifter som medför såväl extra risk som extra krav på fysisk status samt hälsa. De fasta tilläggen är således bara att anse som fasta så länge individen utför viss verksamhet. Ett befattningsbyte kommer därmed att innebära att individen mycket väl kommer gå ner betydligt i lön även om ansvaret ökar. Det ekonomiska glappet blir för stort.
Att försöka ge sken av att den genomsnittlige officeren får 10 000kr i tillägg är att fara med osanning. I själv verket går det att koppla till specifika delar av Försvarsmakten där arbetsbelastningen är särskilt hög. För att nå upp i den uttalade nivån av tillägg under en månad behöver individen antingen ha ca 8 försvarsmaktsdygn (ca 5 dygn vid den högre ersättningen efter dygn 11) eller något färre uppkomna försvarsmaktsdygn (6 respektive 5 dygn). Summan 10 000kr motsvarar även ca 31 timmar övertid (beräknat på en lön om 30 000kr). Det kan även vara så att individen behöver tjänstgöra mer än 11 dygn i sträck. Då tillkommer ett tillägg på 1000kr per dygn över dygn 11. Eller så har individen en kombination av allt från det som tidigare nämnts till 24-72h insatsberedskap med toppat med uppkommen verksamhet som genererar omplaneringstillägg med mera. Och detta ska sedan ske varje månad under ett år.
Om vi nu ska se ”den större helheten” så behöver vi först ta i beaktande att ett arbetsår innehåller 2080 arbetstimmar. Med det här kan vi börja räkna på hur mycket extra en individ jobbar om denna får 10 000kr extra i tillägg baserat på försvarsmaktsdygn och övertid. Återigen, vi vet inte vad som ingår i personaldirektörens siffror så vi får göra antaganden utifrån det som skrivs i texten. Ett antagande är att den genomsnittlige officeren inte har 24-72h insatsberedskap. Däremot är det troligt att majoriteten av personalen har försvarsmaktsdygn och/eller övertid under ett år.
Under ett normalt försvarsmaktsdygn frångås reglerna från dygns- och veckovila. Varje genomfört dygn räknas som 8 timmars genomfört arbete. För att ett dygn ska räknas behöver individen tjänstgjort under minst 12 timmar. Om vi förutsätter att individen får sova 6 timmar per dygn innebär det 18 timmars arbete, vilket inte är på något sätt onormalt under en övning.
Säg att individen har 55 försvarsmaktsdygn på ett år (5 dagar varje månad, minus en semestermånad), ger det oss 990 faktiska arbetstimmar. Vilket är 550 timmar mer än om individen skulle jobba normala åtta-timmarsdagar under samma antal dagar (totalt 440 timmar). Räknar vi sen bort ledighetsuttaget (som normalt räknas som 8 timmars arbetstid i listan) har vi 290 timmar kvar som inte syns i arbetstidsmåttet. Det innebär att individen egentligen har jobbat 2370 timmar på ett år.
”Men individen får ju mer ledigt!” är en invändning som kommer då och då. Ja det är sant, de här 55 dygnen genererar totalt 260 timmar ledighet, det vill säga 32,5 dagar. Vilket innebär att individen är borta från hemmet 22,5 dagar netto. Det här är alltså beräknat på 5 övningsdygn i månaden. Det finns de som når upp i 70 dygn eller mer per år vilket ökar antalet dagar som individen inte är hemma.
Vad gäller övertid får en individ som mest jobba 50 timmar övertid på en månad och 200 timmar övertid på ett år. Skulle individen jobba 31 timmar övertid varje månad skulle denne slå i övertidstaket efter ett halvår. Återigen, beräknat på att det är övertid under vardagar mellan 0600 och 2200.
Det jag vill påvisa med de här uträkningarna är att om det skulle vara normalbild att en genomsnittsofficer får 10 000kr i tillägg varje månad så innebär det samtidigt att vi överbelastar personalen kontinuerligt på ett sätt som inte är hållbart. Ett tillägg är inte på något sätt en förmån. Det är en ersättning för att individen jobbar mer än vad som behövs och därutöver inte befinner sig i hemmet. Det är inte en giltig anledning till att hålla ner löner över hela organisationen.
Som ett surt lingon på den här tårtan av bajs som personaldirektören serverar ut till personalen kommer att ”[…]militär personal, i jämförelse med övriga yrkeskategorier i Sverige, [har] betalt under sin utbildning.” Kadetterna slipper ta studielån och har därigenom någon form av förmån eller tacksamhetsskuld till Försvarsmakten. Detta för att de får ca 5200kr per månad istället för 4092 kr (bidragsdelen för CSN, med lån får studenten 13500kr i månaden) samt mat och logi. Vad man återigen då inte pratar om är skillnaden i vad vi kräver av kadetten jämfört med studenten i form av tid (eller rättare sagt, livegenhet) och t ex närvaro. Att läsa på en civil högskola eller universitet är inte jämförbart med att läsa någon av försvarsmaktens officersutbildningar och ska inte heller vara.
”Många andra yrkesgrupper” må behöva ta studielån för att ta en examen, det syns å andra sidan i lönekuvertet också. Att vi betalar för individens utbildning innebär inte att denne står i en tacksamhetsskuld till oss, det innebär snarare att det ligger i vårt intresse att tillse att individen stannar så att vår investering ”betalar av sig” på lång sikt.
De goda förutsättningarna till kompetensutveckling inom ramen för sin anställning är inget personalen kan ta banklån med. Det betalar inte heller barnpassningen eller kompenserar för tid hemifrån. När ”kompetensutvecklingen” därutöver består av att få lära sig en ny uppgift ”on the go” för att det uppstått en vakans bör inte ses som en förmån.
Personaldirektörens replik framstår som lika illa verklighetsförankrad som det påstådda citatet från Marie Antoinette att folket borde äta kakor om de inte har bröd. Om man nu anser att Officersförbundet framför en ”snedvriden” och felaktig bild av officersyrkets löner hjälper det inte att själv sprida en falsk bild av läget utan att ta hänsyn till den ”större helhet” som man åkallar. Det är i princip detsamma som att säga till personalen att de ”saknar hela bilden” och därmed skulle vara oförmögna att förstå sin situation.
Personalen har stannat av lojalitet när det varit som kärvast ekonomiskt. Vi har accepterat att det saknats budget för att höja löner för att det har ansetts att andra saker varit viktigare. Nu när det bevisligen finns pengar (om än i fel pengapåse) är det mäkta oimponerande att man från Försvarsmaktens håll allt jämt fortsätter att försvara gamla strukturer samtidigt som det år efter år framgår i årsredovisningar att det saknas personal, framförallt med specifik kompetens som byggs upp över tid. Ska försvarsmaktsledningen köra samma form av ”chicken race” mot personalen som Flygvapnet gjorde mot sina piloter (och fortsätter göra mot sina flygtekniker) kommer vi snart hamna i en situation där vi kommer behöva plikta in personal på samtliga nivåer.
PS. Är det något jag hatar så är det att sitta och räkna. I synnerhet när det sker på bekostnad av säsongspremiären av The Last of Us. Framstår jag som extra arg är det för att jag är det. DS.