Införandet av kroppsskydd 23 har varit omdiskuterat från olika håll. Till del för att dess höga prioritering sägs ha fått andra utrustningsprojekt att bli nedprioriterade. Till del för att det inte alls upplevs så kvinnoanpassat som det sagts. Jag kommer använda kroppsskydd 23 som ett exempel för vissa metod- och rena tankefel som vi behöver se över för framtida utrustningsinföranden.
Det första är den binära syn vi har på utrustning som införs. Kroppsskydd 23 är uttalat dedikerat till kvinnor, och i sann försvarsmaktsanda har vi därmed tvingat på kroppsskyddet även på de som upplever att de inte behöver det. Vilket gett vid handen att exempelvis personal ingående i vagnsbesättningar upplever att de har ett sämre anpassat kroppsskydd än vad de hade med kroppsskydd 94 eller 12. Jag har lyft det tidigare och väljer att lyfta det igen. Tilldelningen måste vara så pass flexibel att vi kan tillåta individen avgöra om denne har ett behov att byta kroppsskydd eller ej.
En bidragande orsak till att det blir på det här sättet påstår jag är för att vi använder oss av samma gamla metod för test av utrustning som vi alltid gjort. Vi pekar ut en liten testgrupp, låter de testa utrustningen under en kort period och sen hänger upp en hel upphandling på det. Modellen för Kroppsskydd 23, TYR Tactical EPIC DSX, har tidigare varit föremål för ett tänkt inköp flera år tidigare men då intresset hos en tillfrågad grupp upplevdes svalt blev det inget. Som man frågar får man helt enkelt svar. På samma sätt har vi fått svar när värnpliktiga fått agera försöksgrupp för stridsväst och annan utrustning. Värnpliktiga kommer, på gott och ont, se andra saker än vad anställd personal ser. Det är därför vi behöver breda testgrupper på samma sätt som vi haft med NCU och nu kommer ha med ak24.
Med det sagt behöver vi också sluta jaga den perfekta lösningen för alla. En vagnsbesättning rör sig inte i samma miljö som skyttesoldaten eller sjömannen. Således har de olika krav på den utrustningen de behöver. Inom de stora snarlika grupperna kommer det inte heller finnas en perfekt lösning utan vi kommer behöva nöja oss med en 80%-ig lösning som är ”good enough”. Detta kan vi kosta på oss om vi samtidigt ändrar mindset från att utrustning ska hålla 10 år och bortom till att inse att personlig utrustning behöver omsättas inom ett årtionde. Det vill säga att nästa nya hjälm bör vara inköpt och utdelad senast 2034 (helst innan) eller för den delen att nästa markstridsuniform.
Jag uppfattar att det största problemet just nu med kroppsskydd 23 är att vagnspersonal fastnar i saker, att en inte oansenlig del upplever det svårt att få fäste med kolven mot axeln på grund av axelremmarna och att det är svårt att justera snabbt när individen behöver förstärka klädseln under kroppsskyddet. De två senare problemen kan vi antagligen minska i takt med att personalen blir mer hemma med kroppsskydden. Precis som med kroppsskydd 12 eller stridsväst finns det en inkörningsperiod innan individen hittar rätt inställning som passar i de flesta situationer.
Vad som är viktigt är att vi redan idag fångar upp allt det här och dokumenterar så att vi kan ställa rätt frågor till nästa tillverkare samt utforma rätt tester för nästa sak vi köper från hyllan. För det är min fortsatta hållning vad gäller utrustning. Vi ska köpa det som finns tillgängligt i hög grad och undvika att utveckla eget. På höjd kan vi drista oss till att ”specialbeställa” modifieringar för grupper där det behövs (återigen, vagnspersonal).
I samband med förra årets stormande kring brister i personlig utrustning skapades projektgrupp OP PU som ett sätt att samordna arbetet och sprida information om aktuellt läge. Sedan införandet har en del hänt och den här artikeln kommer förmedla den information som tryckts i den 24 april via ett informationsblad. Anledningen till det är att det är uppenbart att informationen inte når ut och att alla inte vet var den finns att finna (Samarbetsyta personlig utrustning på emilia *hint hint*).
Till att börja med köpte Försvarsmakten in en mängd regnställ från Helly Hansen samt kängor från 5.11. Tilldelningen av de här produkterna kommer ske även nästkommande utbildningsår i syfte att frigöra ”ordinarie materiel” till den anställda personalen. Vilket exempelvis innebär att GU 24/25 inte tilldelas skalplagg 08.
Så här efter Folk och Försvars rikskonferens hade jag velat bryta ner en del av talen och samtalen. Vad är de stora strategiska penseldragen för framtiden och vad kommer det innebära för Försvarsmakten. Men istället ska jag beröra något betydligt viktigare som berör det som vi förr kallade för basplattan. Själva grundstommen i organisationen och försvaret av Sverige, personalen. För lagom till att talen drog i gång i Sälen släppte Dagens nyheter en artikel som visade tydligt på ett strukturellt fel inom myndigheten. Artikeln granskade 21 fall av sexuella övergrepp som anmälts till Försvarsmaktens Personalansvarsnämnd (FPAN). Av dessa hade 19 fall avgjorts internt genom disciplinåtgärder. Trots att det i lagen om offentlig anställning tydligt framgår att handlingar som kan antas leda till någon annan påföljd än böter ska åtalsanmälas till rättsväsendet. Något jag tidigare skrivit om i en artikelserie om just FPAN.
År 2017 var året då Metoo sköljde över Sverige och där även Försvarsmakten fick en släng av sleven. Så till den milda grad att överbefälhavaren gick ut i ett inlägg på Instagram och förkunnade att den som inte kunde följa myndighetens värdegrund helt enkelt inte hade något i Försvarsmakten att göra. Anledningen till att jag tar upp den händelsen är för att Skaraborgs flygflottilj, F 7, verkar ha glömt vad som sades då och genom ett godtroget agerande utsatt sin personal för ett destruktivt beteende, inte bara en gång utan flera gånger. Då ett nytt fall har uppdagats med sexuellt ofredande, nästan exakt ett år efter förra händelsen så är det helt enkelt dags att lyfta på stenen och åskådliggöra ett måttligt naivt agerande. I synnerhet då det tidigare rapporterats om hur ovälkommet beteende etsat sig fast i organisationen.
Det hela handlar om en person som hädanefter kommer benämnas som ”ölburksfänriken”. En nyexaminerad officer som redan under sina studier på militärhögskolan Karlberg fått ett rykte om sig att inte kunna bete sig, i synnerhet mot kvinnor, men som trots detta fick anställning efter examen. Förbandet valde att anställa individen under premissen att denne skulle följa en form av rehabiliteringsplan där individen med stöd från förbandet skulle ”komma tillrätta” med sitt ”oönskade beteende”. Vilket vi nu vet absolut inte fungerade. Även om det är lätt att vara efterklok får det anses vara i direkt strid med överbefälhavarens uttalande 2017 att man ansåg att ölburkfänrikens beteende ”inte var värre” än att man skulle kunna utbilda bort det.
Den 9 mars 2023 inkom stämningsansökan till Skaraborgs tingsrätt och domen föll den 4 juli. I domen ansåg tingsrätten att det var bevisat genom vittnesmål att ölburksfänriken utfört handlingarna som inbegrep en ölburk mellan brösten på soldaten samt att individen även dragit i soldatens klänning. Ölburksfänriken överklagade domen till hovrätten den 25 juli där han anser att det saknas stödbevisning och att vittnet lämnat motstridiga uppgifter. Göta hovrätt höll däremot inte med och avslog överklagan den 4 augusti 2023.
Under den här tiden har ölburksfänriken blivit omplacerad på förbandet men fortsatt att tjänstgöra. Vilket i sig inte är konstigt, det har trots allt pågått en process och individen ska anses vara oskyldig till att rätten säger annat. Däremot, givet ölburkfänrikens historik som är känt av förbandet, förefaller det märkligt att omplaceringen innebar att individen blev placerad som instruktör vid förberedande officerskurs (FOK). En kurs där individen sen, enligt utsago, har fortsatt varit närgången och utsatt kvinnor för ovälkomna beröringar. Sätter man det hela i sammanhanget att förbandet i princip isolerat en stridspilot för att denne ljög om sin ögonoperation blir det ytterst märkligt att man ansåg det rimligt att placera en person med uppenbart problematiskt beteende och därmed riskera övrig personals välbefinnande. I synnerhet när det handlar om personal som befinner sig i en beroendeställning under en kurs.
Hanteringen av händelserna under FOK ett ytterligare tecken på att man från förbandets sida inte agerat i enlighet med överbefälhavarens vilja. Det har framkommit att ölburksfänrikens beteende uppmärksammats i skriftliga utvärderingar från eleverna, men att det inte agerats.
Vidare ska det också nämnas att ölburksfänriken fortsatt att tjänstgöra på förbandet efter att domen fallit och domen så kallat ”vunnit laga kraft” (dagsböter på 10 200kr). Idag ska individen däremot inte längre tjänstgöra vid förbandet.
Jag har tidigare skrivit om, och så även Försvarsmakten, att det är svårt för myndigheten att säga upp människor för att de beter sig som rövhattar mot sina kolleger. Det här fallet får anses vara undantaget där det förutom en rättslig dom även finns en dokumenterad historik som rimligtvis borde räcka gott och väl för att skicka ut individen med huvudet före INNAN denne får möjlighet att utsätta fler soldater för ett kränkande beteende.
Jag tror att såväl förbandet som Försvarsmakten har en hel del att lära från det här fallet. I synnerhet att när problem väl uppdagas så ska de hanteras omgående och inte slätas över eller försöka sopas under mattan. Personligen börjar jag bli trött på att få exempel från såväl stående förband som hemvärnsgrupper (exempelvis rasism och sexistiska kommentarer) där man aktivt ursäktar eller döljer beteende som vi utåt säger är helt oförenligt med en anställning i myndigheten.
Jag avslutar den här artikeln med två skärmdumpar från överbefälhavarens film som publicerades 29 november 2017. Kanske väcker den något minne ute i organisationen om vilken ”commanders guidance” som givits till förbanden.
Först ska jag klargöra att jag använde fel modell i mitt instagram-inlägg om kroppsskydd 23D. Det är, som jag tidigare skrivit, TYR Tactical EPIC DSX som är versionen FMV köpt in och benämnt som kroppsskydd 23D (tidigare 23F). Däremot kvarstår beskrivningen gällande skillnaderna mellan manlig och kvinnlig version i stort.
Kroppsskydd 23D. Foto: FMV
I en uppmärksammad nyhetsuppdatering om kroppsskydd 23 dök det upp en bättre bild på hur kroppsskyddet ser ut och vilka delar som verkar ingå. Den nya materielen presenterades tillsammans med kommande fältuniform 24 (dvs NCU) på en NOAK-sammankomst. Vad som vållade en del förvåning var den självsäkra utfästelsen att alla kvinnor i myndigheten kommer ha det nya kroppsskyddet senast i juni 2023. Ett uttalande som skapade en del frågor om han verkligen menar alla kvinnor i uniform som återfinns i myndigheten eller om det finns någon form av klausul till uttalandet.
Jag törs lova att alla kvinnor i Försvarsmakten kommer att ha det nya kroppsskyddet senast sista juni 2023
Brigadgeneral Claes Inoz
Enligt uppgift ska det tvärsäkra uttalandet i samma andetag följts av förtydliganden som i slutändan lämnade några åhörare med intrycket att det kanske snarare handlade om kvinnor i stående förband med högre prioritet vad gäller tilldelning av materiel. Vilket rent tidsmässigt låter rimligt då det är tveksamt att man skulle lyckas förse ca 4500 personer med ett nytt kroppsskydd innan sommaren. Framförallt med tanke på att det fortfarande finns personal som inte fått ut stridsskjortan trots att de har fastställd tilldelning.
Det som främst skiljer versionerna åt är att det kvinnliga kroppsskyddet är mindre, vilket även innebär att skyddsplattorna är mindre. Inte konstigt då gruppen kvinnor och gruppen män har olika genetiska förutsättningar vad gäller dimensioner av överkroppen. Därtill har man skurit västen, och därmed det mjuka skyddet, på ett annat sätt för att utvidga skyddet vid bröstkorgen. Man har även valt att lägga den främre plattan i en utanpåliggande ficka istället för i kroppsskyddet som vanligtvis är standard.
(…)tactical vests are conventionally tailored to fit the body shape of a male individual. Accordingly, when a female individual wears these conventional vests , her motion is typical inhibited . These conventional vests are also uncomfortable due to the lack of support and accommodation for the female anatomy. For example, a hard plate carried by these conventional vests may exert excess compression on the breast tissue of a female wearer.
Hämtat ur patent US 9 ,970,736 B2, av Tyr Tactical
Utöver själva kroppsskyddet verkar det medfölja extra utrustning som skrevskydd och en ”magplatta”. Båda med fästpunkter som möjliggör bärande av fickor om så önskas av brukaren. Det medföljer även en reparationssats för att kunna byta ut snabbfästen och liknande om de går sönder i fält.
Tilldelning ska inte vara huggen i sten
Med utfästelsen om att ”alla kvinnor” ska få det nya kroppsskyddet medföljer ett gammalt tankesätt om att alla ska kunna använda sig av samma utrustning. Det har redan lyfts bland kvinnliga användare av kroppsskydd 12 att de inte upplever sig ha ett behov av att byta ut sitt kroppsskydd. De har helt enkelt hittat en storlek och modell som funkar för deras kroppsliga förutsättningar. Genom att enbart stirra sig blind på kön blir därmed risken att man i tron om att göra det bättre för alla, försämrar det för de som redan har det bra. Tilldelning av kroppsskydd 23D behöver således vara mer dynamisk på ett sätt som inte alltid uppskattas av Försvarsmakten. Individen behöver helt enkelt kunna göra ett val utifrån dennes behov. Ett tankesätt vi så uppenbart kämpar med att införa gällande personlig utrustning överlag. Olika försvarsgrenar, vapenslag och befattningar i olika delar av landet har olika behov. När vi försöker hitta något som är bra för alla är risken överhängande att det istället blir dåligt för alla.
”Dags att byta kön för att få nya grejer”
Det har länge sagts att soldater aldrig blir nöjda även om de får den senaste utrustningen från den hetaste tillverkaren. Ett påstående som egentligen inte har någon annan grund än den egna subjektiva uppfattningen om hur soldater är. Samtidigt har nyheten av krsk23D (det återfinns även för FU24, Stridssäck 12 etc) visat på att individer i myndigheten har svårt att acceptera att någon annan får något före den egna gruppen. Då ska man framförallt ha i åtanke varför något som kroppsskydd 23 införs, varför mindre hjälmar har införts tidigare och varför man pratar om handskar i mindre storlekar. Det är helt enkelt för att vi har individer som har ett behov av bättre anpassad utrustning. Att sura likt en femåring och skrika om att det inte är rättvist för att du fortsatt måste bära kroppsskydd 90 leder oundvikligen bara till att alla får det sämre eftersom alla ska då bära samma saker. Vilket är kontraproduktivt till vad vi faktiskt vill åstadkomma.
Här är det vi borde tänka på istället. Att vi nu på ett år inte bara köpt in ett nytt kroppsskydd, vi har även tecknat avtal för att köpa in fler kroppsskydd 12 samtidigt som att systemmålsättningarna för nästa kroppsskydd och stridsväst är färdiga. Det senare där även en RFI legat ute för att fiska kring vilka alternativ som faktiskt finns på marknaden. Fokus ska nu ligga på att få fram moderna lösningar som är välanpassade för verksamheten samt att vi ärligt reviderar materielprocessen för att skapa möjligheter för respektive försvarsgren att ta ett helhetsansvar för sina behov istället för att centralisera allt hos en aktör. Det här är ett område där jag anser att decentralisering behövs för att vi ska gå framåt.
Efter att först publicerat och sen dragit tillbaka nyheten omgående några dagar tidigare kom så den 20 juni nyheten att Försvarets Materielverk (FMV) hade tecknat ett ramavtal för kroppsskydd med det amerikanska företaget TYR Tactical. Närmare bestämt kroppsskydd särskilt anpassade för kvinnor, en nisch som företaget haft under flera år. Företaget har sedan 2018 levererat kroppsskydd till det danska försvaret, ett kontrakt som förnyades i april då TYR Tactical och danska försvarsmakten skrev ett nytt avtal till ett värde av 200 miljoner amerikanska dollar.
I Försvarets forum publicerades ett debattinlägg gällande kvinnor, jämställdhet och strukturella problem i Försvarsmakten. Debattinlägget följer vad som förefaller blivit gängse standard när debattinlägg ska formuleras på begränsat utrymme. Nämligen ett inlägg som består av tillbakavisande, nya svepande påståenden och en nypa salt i form av påhopp på en grupp människor. Det som gör mig bekymrad är att fokus då ganska snabbt försvinner från ämnet, och de som läser mycket väl kan förkasta innehållet direkt på grund av dels påhoppet, dels för att det inte kommer något konstruktivt att bygga vidare på. Något som definitivt inte gynnar ett redan utskällt ämne.
Nu ska det sägas att jag är kritisk till hur jämställdhetsfokuset varit generellt i Försvarsmakten och att jag anser att arbetet är kontraproduktivt. Därmed kommer jag inte beröra Försvarsmaktens jämställdhetsarbete i den här artikeln utan enbart fokusera på debattinlägget och de passager där jag anser att författaren är inne på ett felaktigt spår.
Ett ständigt återkommande argument i ämnet kvinnor och militär tjänstgöring är att de måste klara av att bära sin kamrat i brandmannagrepp. Just brandmannagrepp i sig är inte ett optimalt transportsätt i den moderna Försvarsmakten av den enkla anledningen att utrustning (och vikten) förhindrar en snabb urdragning. Istället har utvecklingen rört sig i riktning mot att snabbt kunna släpa en skadad kamrat ur stridssituationen. Några amerikanska forskare bestämde sig för att titta närmare på dels hur belastningen såg ut vid släp av skadad, dels vilka skillnader som fanns mellan kvinnor/män och lättare/tyngre individer.
Den norska Försvarsmakten introducerade ”Jegertroppen” 2014 som en lösning på ett problem flera västerländska länder involverade i Afghanistan och Irak hade identifierat. Nämligen behovet att ha kvinnor som en ingående del i SOF. Olika länder valde olika lösningar; svenska Försvarsmakten införde befattningen ”underrättelseoperatör” specifikt riktad mot kvinnor och införde ”Female Engagement Teams (FET)” i internationella insatser. USA införde ”Cultural Support Team (CST)”, tillfälligt sammansatta grupper för insatser utomlands. Det är tydligt att behovet inte är begränsat till en särskild nation, eller en särskild kultur. Därav drog sig projektet till sig en del uppmärksamhet från framförallt media.
Men varför valde Norge gå den här vägen, och hur blev resultatet? I en ansats att utvärdera projektet och presentera underlag inhämtat från soldaterna själva, skrev Brundtland Steder och Rones en sammanfattande artikel om Jegertroppen som förklarar varför man valde den här lösningen och hur det preliminära resultatet blev.
I Januari 2016 öppnade samtliga amerikanska vapenslag upp alla befattningar även för kvinnor. Tidigare var kvinnor inte tillåtna att söka sig till stridande befattningar, som exempelvis infanteri eller stridsvagn. I takt med att slagfältet förändrades stod det däremot klart att även icke-stridande befattningar, som logistik och stab inte på något sätt var skyddade från att hamna i stridskontakt. Därmed hamnade kvinnor i frontlinjen trots att de på pappret inte skulle göra det. Ett argument emot har länge varit att kvinnor är svagare fysiskt än män. Det har uttryckts oro för att politiska påtryckningar skulle resultera i en sänkning av de fysiska kraven till såväl infanteriet som ”ranger course”. En artikel publicerad i amerikanska ”Military Medicine” sammanställde de tillgängliga studier som då fanns inom området, och som sammanfattade fyra (4) råd för att förbättra den fysiska träningen överlag inom den amerikanska försvarsmakten.
(1) inclusion of resistance training with special emphasis on strength and power development (i.e., activation of high-threshold motor units and recruitment of type II high-force muscle fibers), upper-body strength development, and heavy load carriage, (2) moving away from “field expediency” as the major criteria for determining military physical training policy and training implementation, (3) improvement of load carriage ability with emphasis placed on specific load carriage task performance, combined with both resistance and endurance training, and (4) providing greater equipment resources, coaching assets, and increased training time dedicated to physical readiness training.
Det här inlägget kommer titta närmare på en rad intressanta resultat från olika studier som presenteras i artikeln, och sammanfatta vad det här innebär för dig och din träning (oavsett kön). Den här artikeln kan med fördel läsas tillsammans med ”Träna rätt i gymmet inför din grundutbildning”.
Skillnader mellan män och kvinnor i kroppssammansättning Män har mer utvecklad muskulatur på överkroppen jämfört med kvinnor. Detta bidrar till att män generellt sätt har lättare för överkroppsövningar som armhävningar och chins. Däremot är kvinnor uthålligare än män, bland annat skriver artikelförfattarna att det finns data som pekar på att den kvinnliga kroppen förbrukar mer lipider (fetter) och färre kolhydrater, än den manliga kroppen. Detta kan i sin tur leda till ökad uthållighet och minskad påverkan av hypoglykemi (lågt blodsocker). Enligt författarna skulle även mindre muskelmassa kunna vara en förklaring till att kvinnor har längre uthållighet jämfört med män. Däremot har män högre absolut och relativ muskelstyrka, vilket innebär att män orkar lyfta mer över tid, då de procentuellt inte ligger lika nära sin maxeffekt vid varje enskilt lyft. Det är inte bara i muskelstorlek och styrka som män och kvinnor skiljer sig åt. Artikelförfattarna pekar på att kvinnor generellt har lägre lungkapacitet än män, vilket har en negativ inverkan på löptider och i förlängningen att kvinnor ligger procentuellt högre i deras Vo2max än män under arbete.
En notering kring BMI Body Mass Index (BMI) är ett sedan länge utdömt sätt att mäta om en person är överviktig eller ej. En kort person med mycket muskler kommer dömas som överviktig, medans en lång och tanig individ kommer ses som normalviktig. Detta trots att den senare individen sannolikt kommer sakna den styrka som krävs för att orka med det fysiska arbete som kännetecknar militär verksamhet. Inom försvarsmakten används inte BMI som ett verktyg, då försvarsmakten inte har några som helst krav på hur mycket du får väga i förhållande till ålder och längd. Den typen av krav finns däremot i exempelvis den amerikanska armén, som förutom BMI även använder måttband för att avgöra om individen är överviktig eller ej. Eftersom BMI används som en faktor för att beskriva skaderisken i artikeln, kommer det här inlägget även behandla det. Detta trots att det inte alltid ger en korrekt bild av individens egentligen fysiska status (som urklippet tydligt berättar).
Vidare skriver författarna att kvinnor med hög fysisk förmåga troligen löper samma risk för skador som sina manliga kamrater. Vilket då skulle innebära att en bättre selektering av kvinnor med hög fysisk förmåga ökar sannolikheten att de klarar de fysiska kraven för vald befattning, och minskar risken för att dra på sig skador.
Förändringar i träningsupplägg Många förknippar antagligen träning i det militära med att göra armhävningar och situps, gärna utomhus i stora grupper. Detta är ett enkelt sätt (planering- och utrustningsmässigt) för befälen att trycka in någon form av fysisk träning, oberoende av var truppen befinner sig just då. Problematiken i detta är dock att träna typ I-fibrer i armarna (genom armhävningar), inte är till stor hjälp om soldaten behöver vara duktig på att gå långt med packning. Stor del av träning med kroppsvikt rekryterar och tränar de långsamma typ I-fibrerna. Typ II däremot, som krävs för att lyfta tungt och explosivt, rekryteras just genom att lyfta tungt och explosivt. Redan 2014 introducerades en särskilt satsning på Polisutbildningen i Växjö, där kvinnliga polisstudenter fick anpassade träningsprogram för att förbereda dem för uttagningarna till Piketen (utfall oklart). Just kombinationen uthållighet och maxstyrka som Linnéuniversitetet var tidigt ute med för sina studenter, tillsammans med ett periodiserat träningsprogram samt progressiv marschträning är det upplägg som författarna i artikeln rekommenderar.
I ett tidigare inlägg om kvinnor och skador var slutsatsen att ”det är viktigt att i ett tidigt skede, exempelvis under inryck till militär grundutbildning, identifiera behovet av instruktion samt att utforma träningsprogram som fokuserar på de svagheter som individen har.” Det krävs av dig som individ att vara förbered innan du rycker in. En studie visade att kvinnor efter sex (6) månaders styrketräning kom upp i samma förmåga till ”load carriage” som otränade män. Det vill säga att det inte finns någon snabb åtgärd för att bli stark och uthållig, utan det kräver av dig som individ att du börjar träna i god tid innan tjänstgöring, och sen fullföljer ditt träningsprogram. Nu tar det inte ett halvår för att öka i alla övningar. Den amerikanska marinkåren gjorde en 12-veckor lång studie där de fokuserade träningen på pull ups (chins) för kvinnor. I slutet på programmet såg de att antalet kvinnor som kunde göra fler än tre (3) pull ups ökade med 30%. Specifitetsprincipen gäller framförallt i det här fallet. Du blir bra på det du tränar och framförallt tränar ofta. Hitta din svaghet och rikta träningen mot den.
Hur tufft behöver träningsprogrammet vara? När du kollar på olika ”fitnesspersonligheter” på Youtube, eller läser olika träningsprogram är det lätt att få intrycket att du kommer behöva träna sex (6) dagar i veckan, gärna dubbelpass varje dag.Vilket givetvis kan vara en väg att vandra när du tränat under en längre period (flera år). I artikeln lyfter författarna fram tre (3) olika studier, med skilda upplägg, där samtliga sett ökningar i styrka bland deltagarna med träningspass kring timmen. Den första studien var ett 14 veckor långt program där deltagarna tränade styrka tre (3) dagar och kondition två (2) dagar, visade en ökning från 16% till 19% i olika lyftmoment. En liten ökning, samtidigt som det inte var ett stort uttag i träningstid. Den andra studien var under sex (6) månaders tid där deltagarna fick ett periodiserat program (träningsvolymen och intensiteten ändrades var fjärde vecka). Fyra (4) dagar i veckan tränade deltagarna ett kombinerat styrke- och uthållighetspass. En (1) dag i veckan hade deltagarna ett specifikt ”load carriage”-pass. Antal deltagare som kunde kvalificera sig till ”very heavy army jobs” gick från 24% till 78% när programmet var slut. Bland annat hade kapaciteten att bära tungt ökat med 24% bland deltagarna. Om du stannar upp för en stund och räknar på det. Om du bestämde dig idag, för att träna fokuserat fem (5) dagar i veckan under ett halvår, och därmed skulle öka ditt maxlyft med 30%. Hur mycket skulle du lyfta då?
Den tredje studien, som också är den mest omfattande, testade flera olika träningsupplägg (kombinerad styrka/kondition, kombinerad över/underkropp, enbart överkropp, enbart kondition/uthållighet, enbart ”calisthenics-based field training program”*). Vidare fick en grupp köra muskelbyggande träning (8-12RM), medans en grupp fick träna mer mot maxstyrka (3-8RM). Gemensamt för de olika programmen var att träningspassen genomfördes tre (3) dagar i veckan. Överlag såg man ökningar i alla grupper, framförallt gruppen som tränade för maxstyrka (3-8RM) uppnådde resultat som märkbart minskade skillnaden mellan könen. Utöver det uppvisade en (1) deltagare en 66% (!!) ökning i muskelstorlek runt överarmen. Det man noterade i den studien var att enbart konditionsträning inte förbättrade förmågan att springa 3.2km med ryggsäck (34kg), utan det krävdes en kombination med styrketräning för att förbättra löptiden. Detta även om styrketräningen enbart fokuserade på överkroppen.
Specifik träning för att bära kroppsskydd och ryggsäck Överlag är det förenat med högre skaderisk att bära tungt på överkroppen, oavsett om det rör sig om en ryggsäck eller stridsutrustning innebär det ett ökat slitage på kroppen. Medans vissa hävdar att gränsen går vid 30% av kroppsvikt, finns det andra som hävdar att gränsen går vid 36kg. Oavsett finns det ett behov av att träna och förbereda kroppen på den extra belastningen det innebär att framrycka i terräng med 20-40kg extra på kroppen. Här är det framförallt viktigt för kvinnor att öka på muskelmassan på överkroppen. Därtill är det viktigt att progressivt öka belastningen under en längre period. Precis som tidigare nämnts med specifitetsprincipen, du blir bra på det du tränar. Det vill säga att för att bli bra på att marschera och springa med packning, behöver du marschera och springa med packning. Men som studierna visar krävs det besök på gymmet likväl för att öka din kapacitet att bära tungt.
Men bara säg hur jag ska göra! – Läs inlägget ”Träna rätt i gymmet inför din grundutbildning”. – Lägg upp ett träningsprogram som tittar minst sex (6) månader in i framtiden (betänk att det tar minst tre (3) månader innan du fått in en rutin). – Se till att programmet är periodiserat. Exempelvis genom att ändra träningsvolymen eller intensiteten var fjärde vecka. – Kombinera styrka och kondition, med tyngdpunkt i det som är din svaghet. – Öka progressivt över tid. Exempelvis att du ökar vikten på stången med 2,5kg per vecka, eller ökar din löptid med 10min/löppass. – 4-5 pass i veckan räcker långa vägar. Träna bara mer om du orkar och har lust. Träna aldrig om du är förkyld eller väldigt sliten. – KISS (Keep it simple stupid). Håll det enkelt när du väl ska träna. Övningarna ska inte kräva extra arbete för att komma igång. – Det genomsnittliga Game of Thrones-avsnittet är 55min långt. Nästa gång du säger att du inte hinner träna, avstå att se ett avsnitt från din favoritserie och stick till gymmet istället.
* Armhävningar, situps, knäböj med enbart kroppen m.m
Källor
Harman, E., Frykman, P., Palmer, C., Lammi, E., & Reynolds, K. (1997). Effects of a Specifically Designed Physical Conditioning Program on the Load Carriage and Lifting Performance of Female Soldiers (No. USARIEM-T98-1). ARMY RESEARCH INST OF ENVIRONMENTAL MEDICINE NATICK MA.
Kraemer,
W. J., Mazzetti, S. A., Nindl, B. C., Gotshalk, L. A., Volek, J. S.,
Bush, J. A., … & Fleck, S. J. (2001). Effect of resistance
training on women’s strength/power and occupational performances.
Medicine & Science in Sports & Exercise, 33(6), 1011-1025.
Nindl, B. C., Jones, B. H., Van Arsdale, S. J., Kelly, K., & Kraemer, W. J. (2016). Operational physical performance and fitness in military women: physiological, musculoskeletal injury, and optimized physical training considerations for successfully integrating women into combat-centric military occupations. Military medicine, 181(1S), 50-62.
