Funktionell träning har blivit norm. De senaste åren har exempelvis Crossfit vuxit explosionsartat i Sverige där i princip varje stad har ett crossfitgym. Crossfit har sedan början varit tät sammanvävt med militären genom sina ”Hero WODs”, där olika träningspass har döpts efter stupade soldater. Den allra mest kända är nog ”Murph” som verkligen sätter både det fysiska och psykiska på prov.
I grund och botten är crossfit och dess gelikar hederlig cirkelträning. Utövaren utför en rad olika övningar utan någon form av vila. En träningsform som har långa anor i Försvarsmakten. Men med den här nya förpackningen med olika gymnastiska övningar och tunga lyft har frågan lyfts om träningsformen bär med sig en högre risk för skador.
Något som blivit lite av en standard inom högintensiv träning är olika tejpningar, långa uppvärmningar och en rad av olika hjälpmedel i form av knävärmare och bälten. Besöker man exempelvis crossfit-tävlingar är det inte helt osannolikt att få se individer genomföra lyft som är direkt skadliga. Lägg därtill upplevda problem med axlar och knän för en del utövare, så finns det en hel del som talar för uppfattningen att den här träningsformen inte är hälsosam i det långa loppet. Men som mycket annat här i livet så räcker det inte att bara förutsätta, utan det gäller att skaffa fram fakta som stödjer eller motbevisar teser. Även i det här fallet.
The purpose of this review is to: (1) provide an overview of scientific methods used to appropriately compare injury rates among fitness activities and (2) evaluate scientific data regarding HIFT injury risk compared to traditional military PT and other accepted fitness activities.
Sex stycken individer genomförde en översiktsstudie där de samlade in data från andra genomförda studier om fysisk träning i den amerikanska försvarsmakten. Studien jämförde statistik på skador uppkomna under vanlig PT, och jämförde med skadestatistik från så kallad High-intensity functional training (HIFT) för att utvärdera om det förelåg en högre skaderisk för exempelvis Crossfit kontra andra traditionella träningsformer.
I en studie jämfördes Advanced Tactical Athlete Conditioning (ATAC), Crossfit, och Ranger Athlete Warrior (RAW) mot Army Physical Readiness Training (APRT). APRT är den amerikanska arméns traditionella träningsprogram som syftar till att träna soldater för att klara de fysiska tester som genomförs. Efter de inhämtade data ett halvår innan, samt efter införandet av träningsprogrammen och räknade ut skadefrekvensen för de två grupperna. Det visade sig att skadefrekvensen höjdes med 5% för ATAC/crossfit/RAW-gruppen och 7% för APRT. Slutsatsen för den studien var att det inte gick att finna stöd för en rekommendation för eller emot att använda HIFT-program som träningsform.
Faktum är att i flera olika studier framkommer det att skadefrekvensen var låg till obefintlig där den här typen av träningsprogram användes jämfört med traditionell fysisk träning. Man såg även att en hög andel av skador hos soldater och officerare bestod av överansträngnings-skador som gick att härleda till stora mängder löpning. Ett försök genomfördes med US Air Force Combat Controllers under utbildning där mängden löpning minskades med 50% och ersattes med högintensiv träning. Där såg de inte bara positiva resultat i de fysiska testerna, även skadefrekvensen minskade med 67% jämfört med tidigare kullar. Detta under enbart åtta (8) veckor. Resultatet för utbildningen som sådan blev att ett högre antal elever kunde slutföra utbildningen än tidigare.
När flera olika träningsformer jämfördes såg man att löpning var den träningsform som hade högst skadefrekvenser per 1000 träningstimmar (33 per 1000 timmar för nybörjare). 23% av alla skador hos amerikanska specialförband bestod av löparskador. En annan studie fann att längre löpsträckor inte innebar snabbare löptid på den kortare teststräckan.
Similarly, a study of U.S. Army infantry trainees found that those running an average of 11 miles per week experienced a 27% higher rate of lower
extremity injuries than those running 5 miles per week, and the 2-mile run test times for the two groups were similar at the end of training.
Så vad betyder detta i längden?
Ska soldater sluta springa och istället bara ägna sig åt crossfit? Svaret är nej. Däremot visar den här översiktsstudien vikten av att träna smart. Att det finns flera olika sätt att träna upp kondition och fysisk styrka än att bara löpa och göra armhävningar. Studien pekar även på att det finns tid att spara genom att genomföra korta men intensiva träningspass jämfört med ett traditionellt träningspass. Vilket är väl värt att väga in när en arbetsdag ”enbart” är åtta timmar lång. Att springa 5km i tron om att det är tidseffektiv träning kan straffa sig i längden. Studiens slutsats talar för sig själv.
In conclusion, HIFT programming appears to be effective in improving fitness domains that are important for military members while also reducing training volumes, especially for running, a primary risk factor for injuries and the most recommended strategy for injury prevention. Current research evidence indicates that HIFT programs, including CrossFit, pose similar or lower potential for injury than many traditional PT activities, while resulting in similar or better gains in overall fitness and body composition.
Men rhabdo då?
Studien såg att risken för att drabbas av Rhabdomyolysis när man utövade exempelvis Crossfit inte var högre än när man genomförde annan träning. Exempelvis så fanns det en studie som visade att 39% av marinkårsrekryter under grundutbildning hade urinvärden som visade en förhöjd risk för Rhabdomyolysis.
Källa:
Military Medicine 2016 181:7, 627-637