Svenska soldater i Mali uttrycker missnöje över den tilldelade utrustningen, och löser problemet med att köpa eget. Förståelsen från Högkvarteret är minimal då soldaterna har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso. Vidare låter Armétaktiska staben hälsa att säkerheten går före ”skön” utrustning.
Återigen har diskussionen om försvarsmaktens utrustningen blossat upp. Expressen publicerade idag en intervju med två soldater som nyligen tjänstgjort i Mali. I artikeln beskrivs hur soldaterna själva har köpt utrustning (kläder, fickor och skodon) för att de inte varit nöjda med den tilldelade. Det här är inget nytt, utan diskussionen har varit uppe flera gånger tidigare. Senast som media tog upp det var under Afghanistan-insatsen. Framförallt var det kritik mot dåvarande Stridsväst 2000, som var grön och inte alls anpassad för den verksamheten som bedrevs internationellt.
Även den kamouflerade uniformen som soldaterna arbetar i dagligen beskrivs som ”svinvarm”. Det har blivit mer regel än undantag i förbandet att använda en egeninköpt så kallad combatshirt (pris: 2 400 kronor).
– Den är tillverkad i tunt material för att hålla kroppen så normaltempererad som det går här nere. Den suger upp svett och är ett lättare plagg att bära viktmässigt, det har bra komfort och är – till skillnad från Försvarsmaktens plagg – gjort för att använda under kroppsskyddet, säger Gustav.
Sedan dess har situationen och diskussionen kring försvarsmaktens personliga utrustning enbart puttrat ute på förbanden i landet. Enskilda förband har tagit beslut att tillåta viss typ av utrustning och uniformspersedlar, medans andra inte tillåter egen utrustning överhuvudtaget. Jag kan dock konstatera att utvecklingen går åt ett mer liberalt håll. Dock återkommer det stunder där Försvarsmakten som myndighet verkligen aktivt motarbetar de soldater och officerare som prioriterar funktionell utrustning. I artikeln kritiseras en hel del utrustning som försvarsmakten tillhandahåller. Framförallt avsaknaden av stridsskjorta för bärande under kroppsskyddet. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om just behovet av en sådan. Så här skrev jag då om just vikten och storleken på skjortan jämfört med 90L.
Omkrets UAC-shirt ihoprullad (stl L): 38cm x 52cm vikt: 432gr
Omkrets fältjacka 90 L ihoprullad (190/85): 42cm x 64cm vikt: 722gr
Det är en betydande viktskillnad när plaggen är torra. Det är inte långsökt att tänka sig att detsamma gäller när de sugit åt sig av svett under några timmars patrull i öknen. Jag hänvisar till mitt andra inlägg för mer om fördelarna kopplat till värme. Det som kan tilläggas är att jag runt 2012-2013 för första gången såg testversionen av försvarsmaktens stridsskjorta. Som jag har förstått det ska tillverkningen av skjortan ske i år. Det är alltså 5 års utvecklingsperiod. För att få perspektiv kan jag nämna att det tog fem år att bygga Hoover Dam, och åtta år för att få första människan på månen.
Kritiken mot Meindl-kängorna är i mitt tycke lite missvisande. Läsaren kan få intrycket att de är framtagna för vinter-klimat vilket inte stämmer. De är framtagna för att användas i varma klimat och fungerar för den stora massan, däremot är det riktigt att de är tjocka för att vara ökenkängor. Klimatet i Mali är torrt och hett jämfört med Afghanistan. Det är inte läge att få exempelvis fotsvamp eller nageltrång i det klimatet. I artikeln nämns att en stor del av soldaterna använder Salomon Speed Assault. Sannolikt valde de inte den skomodellen för utseendet, utan komforten och konstruktionen.
När Expressen pratar med Överste Laura Swaan Wrede får vi lära oss att allting är relativt. Översten förklarar att den svenska soldaten har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso.
– Man kan alltid tycka att någon annan har bättre utrustning. Men nu har vi väldigt hög kvalitet på den utrustning som vi ger våra svenska soldater och vi är en av de nationer som faktiskt har bäst utrustning, både vad gäller uniform och skydd.
Till skillnad från vilka länder, menar du?
– Ja, du har ju själv varit i Mali och du har sett Burkina Faso och andra nationer som är där.
Burkina Faso, ett land vars BNP ligger kring samma nivå som Afghanistan. Är detta verkligen ett rimligt resonemang att föra? Jag tycker inte det. Det är rimligare i sådana fall att, som soldaterna gör i artikeln, jämföra med vårt grannland Norge. Just den norska tillgången till utrustning av olika slag har länge varit ett samtalsämne. Det vore något av en underdrift att säga att Norge ses som ett föregångsland. Naturligtvis lyckades Expressen få tag på en norrman som tjänstgjort i Mali, vilket gör den här artikeln extra intressant. För det visar sig väldigt snabbt att den här norrmannen inte är särskilt imponerad över den svenska utrustningen.
– Svenskarna bär mycket tyngre utrustning än oss. Hjälmarna är gamla, uniformen och byxorna är alldeles för tjocka och varma… Alltså, svenskarna åker till ett av de varmaste ställena på jorden, utan kortbyxor.
Förutom Överste Wredes något märkliga uttalande, gjorde även stabschefen för Armëtaktiska staben ett inlägg på Försvarsmaktens egna blogg. Återigen hänvisas det till Försvarsmaktens arbetsgivaransvar, att man därigenom måste ta hänsyn till mycket mer än bara komforten. Vilket är en halmgubbe eftersom det inte är något som påstås i artikeln. Däremot påvisar soldaterna att det är en viktig komponent i det stora hela. Om något bör försvarsmakten förstå att det är en oacceptabel risk att soldater på patrull får värmeslag för att deras utrustning ventilerar dåligt, framförallt när det finns alternativ att tillgå. Överste Norling slänger även in en ”gammal sanning” för att spetsa till sin kommentar lite extra.
”En bra soldat är en soldat som tillpassar och vårdar sin utrustning” det är en gammal sanning som fortfarande gäller.
Vad nu tillpassningen och vård av sin utrustning har med saken att göra framgår inte. För det är knappast vården eller tillpassningen det brister i när magasinsfickorna inte är kompatibla med kroppsskyddet. Det är ingen nyhet att exempelvis plastmagasinen är större en plåtmagasinen, vilka magasinsfickorna för stridsväst 2000 är anpassade för. Överlag tycker jag det är en märklig attityd som signaleras från Högkvarteret. Trist nog verkar den gå i linje med budskapet som sänts ut internt att personal som ej följer uniformsreglementet kan anmälas till FPAN, och därigenom bli omplacerade.
I mitt tycke bör Försvarsmakten förvalta den här typen av individer som är villiga att investera tid och pengar i sin tjänstgöring. Att kategoriskt avfärda de här människorna som ”Combat Kalle”, som enbart vill ha frän utrustning. Det är att inte visa den förståelse man själv ber om när utrustning måste plockas tillbaka på grund av felkonstruktion. Det är även en uppenbar ovilja att förstå den psykologiska påverkan, känslan av att ha bra utrustning har på personalen. Om jag ska dryfta mig på att, precis som Norling, skriva en sanning får den lyda som följer. Det går att springa marathon barfota, men det underlättar betydligt att göra det i ett par skor.