Byxbälte GBG, namnet på det byxbälte som Försvarsmakten tilldelar sin personal. Ett byxbälte som har tillräckligt många år på nacken att marknadsföras på överskottsbolag tillsammans med övriga uniformspersedlar som tillhörde m/59 uniformen. Visst är det på det viset att ett byxbälte i sin renaste form inte behöver uppdateras något nämnvärt under årens lopp, förutsatt att behovet hos brukaren inte förändras. Vilket man kan påstå att det nu har gjort. Skapat i en tid där soldaten på sin höjd hade en kniv i bältet ser vi nu hur soldater förväntas kunna bära pistoler, knivar, ficklampor och multiverktyg i byxbältet och samtidigt hålla byxorna uppe. Problemet är att bältet inte är konstruerat för att varken fördela eller bära upp den här extravikten som uppstår. Det som istället händer är att byxbältet vrider sig för att det är tillverkat i textil, själva låsmekanismen i bältesspännet klarar inte av att hantera den dragkraft som uppstår när brukaren hänger på sig ett lårhölster med pistol och bältet är smalt vilket kan innebära ett obehagligt koncentrerat tryck framförallt vid höfterna.
Etikett: bälte
Det finns en i det närmaste oräknelig mängd ”taktiska bälten” ute på marknaden. Många av bältena följer samma design, oftast är det val av material samt tillverkningsland som skiljer dem åt (och därmed även prislappen). I takt med att de lågintensiva konflikterna, och därmed internationella insatserna, ökat har även behovet av utrustningsbälten ökat. Från att kunna bära magasin och pistol bekvämt på campen till att bära mer vikt på höften. Anledningarna till, och fördelarna med, att bära utrustning i bältet är många men det kommer inte utan nackdelar. Är inte bältet tillräckligt styvt kommer inte utrustningen stanna på sin plats och är bältet för hårt minskar komforten betydligt.