Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: automatkarbin

Hur ligger läget med den nya utrustningen?

Av

den 14 oktober, 2024

i Utrustning

Inte en vecka går utan att frågan ställs: ”när kommer pryl x?”. Det här inlägget kommer ytterst kortfattat uppdatera på några väl valda delar, det kan ses som en uppdatering av tidigare inlägg i frågan.. Det kan sammanfattas med att det mesta som soldaten efterfrågar nu är på väg ut till förbanden men att det givetvis inte innebär att alla kommer ha allting imorgon.

Gällande automatkarbin 24 och interimvapen har det florerat lite olika rykten kring vad som gäller. Den kommunicerade planen är att värnpliktiga kommer tilldelas ak24 medan anställda kommer tilldelas interimvapnet som ersättare för ak 5. Resonemanget ska vara att de värnpliktiga då kommer ha utbildning på det vapen de sedan kommer använda under sin repetitionsövningar, vilket är en rimlig förklaring till prioriteringen. Det kommer vara enklare att tilldela anställda interimsvapnet och sen genomföra en ny utbildningsinsats när nästa automatkarbin tilldelas ute på förbanden. Men det har varit dubbla budskap och det har även sagts att det kan förekomma lokala variationer. Ak24 har i all fall börjat dyka upp i kommunikationen från vissa förband vilket är glädjande.

Under 2024 ska totalt 7 500 Automatkarbin 24 levereras och därefter ytterligare 7 500 under 20205. Om allt fortlöper enligt plan ska införande på bredd ske för samtliga värnpliktiga under utbildningsåret 2025/2026, med start för inryckande plutonsbefäl i februari/mars 2025.

https://blogg.forsvarsmakten.se/armebloggen/2024/05/02/forsoksledare-for-automatkarbin-24-utbildade-i-kvarn/

Nästa stora grej är markstridsuniformen. För ett tag sedan offentliggjordes utrustningskortet för uniformssystemet på emilia (MC VSH069). Jag tänker inte sitta här och redogöra för vad som ingår och i vilken mängd. Det kan de flesta av er lösa själva på en fikarast. Det viktiga är att nu när utrustningskortet finns så kan även tilldelning snart påbörjas till de befattningar som utrustningskortet kopplats till på de förband som ska få första leveransen.

Hjälmen har, som de flesta troligtvis noterat, blivit försenad. Ryktet på förrådet är att förseningen beror på formalia i den dokumentation som ska medfölja hjälmen. Vi känner igen det här från förseningen av stridsskjortan där det ska ha varit just avsaknad av formell dokumentation som bidragit till att leveransen från lager till brukare försenats rejält. Om det nu stämmer att det är återigen den här typen av formalia som skapar friktioner i vår process finns det fog för att se över om ”forcerad tillväxt” inte rimligtvis borde innebära avsteg från viss dokumentation som kan tillföras i efterhand.

Det som nu ligger i röret är gapfiller för stridsvästen som förväntas levereras kring årsskiftet till personalen samt en fortsatt tilldelning av kroppsskydd 23 till de kvinnor som inte hämtat ut sina kroppsskydd än. När sedan alla som ska tilldelas fått sin tilldelning på stridshjälm, stridsväst och uniform har vi att se framemot resultatet av NCU 2.0 samt vilken kaliber som nu nästa eldhandvapen kommer ha. Det senare verkar fortfarande inte vara helt avgjort.

På EHV-fronten en del nytt

Av

den 22 april, 2024

i Allmänt

Vi är snart fem månader in på 2024. Året då det är sagt att vi ska få se en del ny materiel komma ut på förband, inklusive nya vapensystem. Så hur ligger då läget egentligen med nästa generation av automatkarbiner som ska införas?

Det kan sägas att det varit en smula turbulent de senaste åren och även om det lugnat ner sig är det fortfarande vissa saker som hänger löst. Exempelvis vilken kaliber som huvudbeväpningen ska ha. Arméchefen fattade beslut i början på året att göra en ny översyn efter en ihärdig våg av kritik mot det tidigare valet av 7,62. Vi vet fortfarande inte vilken kaliber automatkarbin 25 blir i, däremot vet vi att Hemvärnet valt att 5,56 som huvudkaliber för sina soldater. En respons på det från armén är att Hemvärnet ”inte ha rådighet” i valet, men vad det kommer innebära framgent är svårt att sia om just nu (det cirkulerar rykten om oro över prislappen för ak24/25 och att nuvarande ekonomi inte kommer räcka till Hemvärnets behov).

Klart är åtminstone att 200 automatkarbiner levererats nyligen och att fyra plutoner på fyra olika förband (P 7, K 4, Amf 1 och F 21) ska under ett års tid testa vapnen i sin ordinarie verksamhet. Leverantören har antagligen noterat stormen kring projektet och försöker lugna oron genom att nu leverera mindre omgångar av vapen istället för enstaka större leveranser. Notervärt är att de tester som nu genomförs under 2024 skulle ha genomförts under 2023, åtminstone om man ska tro FMV:s projektsida. Målet är att 7500 karbiner ska levererats innan året är slut, samtidigt som testerna fortgår ute på provplutonerna, samt att under 2025 ska samtliga värnpliktiga beväpnas med de nya karbinerna. Därutöver ska förbanden tilldelas enligt prioritering baserad på krigsförbandsutvecklingen under perioden 2025-2030. Och för den som misstänker att Hemvärnet därmed kommer få tilldelning sist sägs inriktningen vara att åtminstone hemvärnsförbanden på Gotland finns med högt på prioriteringslistan.

Vidare förväntas FLF från P 7 beväpnas med ak24 inför sin rotation till Baltikum samt att det kan komma bli tal om en ombeväpning från ak24 till ak25 för en del förband allt eftersom införandet fortskrider.

Då projektet verkar dra ut på tiden och där ak25 är fortsatt långt borta är frågan vad som hände med den ”gapfiller” som det pratas om tidigare. Efter många om och men verkar det nu vara klart med ett inköp av M4 som förväntas levereras under hösten till Sverige för vidare leverans ut till förbanden kort därpå som ersättare för alla de ak5c som bokstavligt talat faller ihop.

Det som nu alla väntar på under den här veckan är den lista som berättar när vilket förband kan förvänta sig att få se en ny automatkarbin i verksamheten. I takt med att personal utbildas på och använder det nya vapnet kan vi förväntas oss att mer information tränger ut i organisationen om vad vi har att förväntas oss under 2025.

Hemvärnet väljer 5,56 som sin nya kaliber

Av

den 30 januari, 2024

i Allmänt

Medan det har varit mycket skriverier kring Försvarsmakten, och i synnerhet arméns, val av 7,62 som kaliber för nästa automatkarbin har det arbetats flitigt inom en annan stridskraft med att analysera vägen framåt. Efter mycket arbetet med försök, informationsinsamling och bedömanden har Hemvärnet beslutat om att 5,56 kommer vara stridskraftens framtida kaliber. Detta bland annat grundat på stridskraftens förutsättningar vad gäller utbildning och träning av soldater.

Det här innebär att all hemvärnspersonal, förutom skarpskyttar, kommer att ombeväpnas till den nya kalibern. De befattningar som idag har pistol kommer istället bli tilldelade en automatkarbin med en piplängd om 11.5″. Det vill säga den karbin som skallas för ”självskyddsvapen” i vardagligt tal men som ser ut att döpas till AK24A. Det här innefattar även funktions- och stabspersonal. Övriga soldater, inklusive pionjärerna, kommer att tilldelas en automatkarbin med 14.5″ piplängd (AK24B). Skarpskyttarna fortsätter med Ak4 tills dessa att skarpskyttegevär 26 införs och kommer ut på förband.

Förhoppningen är att införandet av AK24A påbörjas under Q3 eller Q4 i år medan AK24B tidigast väntas komma ut Q3 2025. Vilka förband som får vilket vapen i vilken ordning är inte känt. Vad som däremot är känt är att förbanden kommer behöva leva med dubbla system (AK24/AK4) samt har ett långt arbete framför sig vad gäller ombyggnation av förvaringslösningar som nu är anpassade för Ak4. Därutöver är en lång utbildningsperiod att vänta för att omutbilda samtlig personal samt utbilda en tillräcklig mängd med instruktörer.

Mer information är att vänta då Rikshemvärnschefen har aktivt tagit ställning för en transparent process där en aktiv kommunikation är vägen framåt.

Interimsvapen i väntan på Sako

Av

den 12 november, 2023

i Utrustning

För ungefär sju månader sedan skrev jag en artikel om eldhandvapenprojektet och hur det mer eller mindre är att betrakta som en containerbrand. Artikeln blev en form av crescendo över alla turer fram och tillbaka som sedermera toppades med att ak4 skulle återinföras som gapfiller för personal med ”markstrid som huvuduppgift”. Det jag valde att inte nämna i den artikeln, men som nu verkligen behövs lyftas fram är de turer som skett internt inom Försvarsmakten, samt mellan myndigheten och FMV sedan åtminstone 2021.

Ämnet är aktuellt då nuvarande arméchef fattat beslut om att ”snarast” köpa in ett interimsvapen från en större europeisk leverantör i väntan på att finska Sako ska kunna börja leverera vapen. Det här har varit en pågående process sedan 2021/2022 där ÖB och LEDS sköt till pengar (en summa som nämnts ligger i storleksordningen 1,5 till 1,8 miljarder kronor) till armén för ett inköp. Medan högre stab noterade att inget hände sägs det från andra håll att pengarna istället trycktes in i finlandsaffären av dåvarande arméchefen. Det som nu framkommer från flera olika håll är en bild där dåvarande arméchefen tillsammans med dåvarande chefen för verksamhetsområdet Armémateriel (C VerkO Armé) på FMV inte bara aktivt motarbetat alla former av inköp av interimsvapen, mycket tyder på att affären med Finland varit bestämt på förhand av de involverade och att alla försök till alternativa lösningar motarbetats med kraft från duon. Dåvarande C VerkO Armé har haft en hög svansföring kring samarbetet med Finland och Sako, vilket har resulterat i att vissa (förhastade) inlägg raderats eller redigerats vid ett antal tillfällen.

Den dåvarande C VerkO Armé är idag chef för FMV:s ledningsstab och fortsätter, enligt insatta källor, genom VerkO Armé att motarbeta en upphandling av en gapfiller. Fördröjningsstriden från såväl dåvarande arméchef som C VerkO har således resulterat i en försenad upphandling som hade behövts genomföras redan 2021. Det har även resulterat i att Försvarsmakten kommer genomföra upphandlingen via egen upphandlingsorganisation och inte via FMV som brukligt är.

Min önskan om en extern granskning av processen kring nästa eldhandvapen kvarstår. Eller rättare sagt, jag som skattebetalare kräver att det här nagelfars. Här räcker det uppenbarligen inte med en intern revision utan det krävs externa ögon som kan vaska fram alla avtal, såväl muntliga som skriftliga, som gjorts sedan projektet med ”ak6” drog igång.

Beväpningen av vår personal ska inte riskeras vare sig på grund av prestige eller personliga intressen. Det är tydligt för alla i organisationen att vi lever på lånad till med våra automatkarbiner och att det inte är acceptabelt att den här processen förhalas ytterligare.

Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Gällande AK416 (och vapensystem överlag)

Av

den 7 januari, 2019

i Utrustning

Baserat på alla meddelanden som dök in i mail-korgen efter mina kommentarer gällande Hk416 upplever jag att det antagligen krävs en längre förklaring kring mitt resonemang. De med insyn i införandecykeln och logistik må korrigera eventuella felaktiga premisser.

Inledningsvis; då jag är medveten om att karbinen i sig är kostsam och det finns mer plånboksvänliga alternativ på marknaden väger jag den kostnaden mot kostnaden av att behöva införa ytterligare ett vapensystem. Just nu finns dokumentationen kring HK416, systemgodkännande och en reservdelskedja. Systemet är känt för tekniker och är kompatibelt med den personliga stridsutrustningen som vi använder. Eftersom vi inte behöver genomföra nya prov, utveckla eller översätta dokumentation eller lägga arbetstid på att frambringa ett systemgodkännande borde den kostnaden gå att överföra till inköp.

Mitt andra antagande är att vi genom NORDEFCO, alternativt direkt genom förhandling med Norge, kan köpa in oss på leveranser. Dels av vapenplattformen i sig, dels på reservdelar och tillbehör. Alternativt köpa bättre begagnade system från Norge direkt (vilket inte är något okänt förfarande). Därigenom borde vi kunna få ett bättre prisläge än om vi köper själva då våra inköp tenderar att vara små och hamna långt bak i kön.

Det tredje är att införandet inte är ett långsiktigt (med Försvarsmakts mått), utan ett inköp för att täcka upp den lucka som annars riskerar att uppstå när parken med Ak5:or blir slutkörda och kostnaden för drift (reservdelsförsörjning) börjar stiga för att vi är ensamma om att ha systemet.

Mina kommentarer i frågan ska inte ses som en vurm för ett specifikt vapensystem, utan bör förstås utifrån perspektivet snabbt införande med minimala logistiska ansträngningar. Givetvis går det att baserat på dessa premisser diskutera om vi ska gå samma väg som Danmark och införa C8 istället. Den möjligheten finns också.

Mitt resonemang kring MP7 bygger på samma premisser, ta ett färdigt system och inför på bredd för de befattningar och truppslag som behöver ett vapen för självskydd. Det här i sig borde inte vara ett främmande resonemang med hänvisning till att pistol 88 kunde införas till sjukvårdspersonal i Hemvärnet för att de lättare skulle kunna jobba men ändå behålla förmågan till skydd av sig själv och sin patient.

Oavsett är poängen att det ska gå snabbt, med minimal kostnad för administrativa åtgärder i form av dokumentation, godkännande och tester och systemet ska fungera att användas med den utrustning vi har. För mig är det viktigaste att vi får ett vapen som smäller när jag kramar avtryckaren och där jag slipper uppleva fler funktionsfel som beror på slitage, även när ett vapen är direkt hämtat från förråd.

Omslagsbild: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén