När Försvarsmakten övergick från ren värnplikt till kontrakterat försvar insåg man att det skulle innebära en rad utmaningar och förändringar. Därför genomfördes en studie 2010 med specialförbanden då det var de som hade erfarenhet av stående insatsförband. Intervjuerna resulterade i en erfarenhetsrapport 2011. Jag brukar gå tillbaka och läsa den lite av och till för att stämma av hur vi gör nu. Så här snart nio (9) år efter publicering och en återgång till värnplikt, samt en försvarsberedning som förespråkar en förändring i uppsättning mellan värnpliktig och anställd personal, är det nog dags att göra en check vart vi är och hur specialförbandens erfarenheter omhändertogs av Försvarsmakten i stort.
Vid en tillbakablick mot den inledande tiden vid specialförbanden är det enkelt att konstatera att en rad onödiga misstag begicks därför att beslut och koncept inledningsvis var starkt influerade av de erfarenheter som de inblandade hade från sin tid vid värnpliktsförband. Efter hand som tiden gick och insikterna växte om att det var omöjligt att bedriva verksamheten på samma sätt som vid värnpliktsförbanden har det varit nödvändigt att utveckla andra koncept för att möta verksamhetens och de anställdas behov. Allt detta är inte relevant för Försvarsmakten i sin helhet och en del saker är strikt verksamhetsrelaterade och därför ej överförbara till alla. Likväl finns en mängd områden inom vilka viktiga och relevanta erfarenheter föreligger.
Specialförbandens erfarenheter av stående insatsförband med anställd personal – Erfarenhetsanalys av INS ERF ANA