Den senaste veckan har varit minst sagt turbulent. Rapporter om landstigningsfartyg, drönare och truppförflyttningar har duggat tätt i svensk samt internationell media. Inte minst sociala medier har kokat och den annars så avskärmade försvarstwitter har fått en anstormning av nya följare, vanliga medborgare som är oroliga för det som sker. Och så här med lite distans till allt som hände förra veckan är det tydligt att media i allmänhet och sociala medier i synnerhet bidragit till den upplevda turbulensen. Analyserna har varit många och stundtals ytliga, i andra fall har analyserna varit djupa men svåra att ta till sig utan någon form av förkunskap. Kvällspressen bjöd även på rubriker i stil med ”så här kan en rysk landstigning av Gotland se ut”. Mitt i allt det här fanns det en grupp som initialt inte syntes. Barnen.
Kategori: Beredskap
It has been said critically that there is a tendency in many armies to spend the peace time studying how to fight the last war.
J. L. Schley, Lieutenant Colonel, Corps of Engineers
Det har skrivits många uppsatser[1] om den så kallade gråzonsproblematiken och de utmaningar som Sverige har att hantera, framför allt hur ett återuppväckt totalförsvarsperspektiv.[2] Likväl har det lästs och diskuterats en hel del kring hur Sverige ska välja att utkämpa ett framtida krig mot en, sannolikt, numerärt överlägsen motståndare där lärdomar hämtas från tidigare större konflikter. Trots att dessa två ämnesområden borde gjutas samman för att förbereda oss för det framtida kriget verkar återigen fokus ligga på dåtidens lösningar och förberedelser för ett krig som vi riskerar att aldrig hinna utkämpa. Detta till trots att vi vet att det finns utmaningar med övergången från fred till höjd beredskap och vidare till krig.[3]
Det ska klargöras redan från början att det här inte är en defaitistisk artikel. Författaren säger inte att Sverige kommer per automatik förlora ett krig. Vad som däremot borde vara tydligt för alla, inklusive våra utvalda politiker, är att tillbakagången till en tanke om freds- och en krigsorganisation inte är att vidta de nödvändiga förberedelser vi måste vidta för att kunna möta en motståndare i framtiden. Framför allt lurar det in oss att enbart diskutera hur vi ska agera i kriget, vilka förband som är mest värdefulla i den kontexten och det teoretiska behovet av ett visst soldater och sjömän som förväntas kunna mobiliseras innan eller i direkt anslutning till en invasion.
Även om de här inläggen inte är de populäraste kan det mycket väl bli att de fortsätter dyka upp framöver, om än sporadiskt. Händelserna i Belarus har fått en del att börja titta på vad Ryssland gör (och inte gör) för att hantera situationen och en eventuell ”färgrevolution” i landet. Vad vi behöver ha med oss är att Belarus inte är Ukraina är inte Georgien. Även om Ryssland i de två (2) senare fallen agerat med vapenmakt finns det skillnader i tillvägagångssätt och syfte.
Georgien-kriget visade upp en rad svagheter inom de ryska militära styrkorna, såväl tekniskt som i hur striden fördes och det har resulterat i en revidering inom de olika grenarna. Framförallt har Ryssland börjat ta efter strukturer gällande exempelvis specialoperationsförband och börjat komma ikapp vad gäller obemannade system inom de tre (3) arenorna; sjö, land och luft.
Dokumentet skrevs till grunden långt innan händelseutvecklingen i Belarus och tiden kommer utvisa om min slutsats håller eller ej. Samtidigt är inte det själva huvudsyftet som sådant och jag sällar mig till skolan om 50%. Det vill säga om en analys visar sig korrekt hälften av gångerna då är det bra, och analytikern kommer inte med ”självklarheter” i sina underlag.
Min slutsats (som framgår i dokumentet) är att det faktiska agerandet av den ryska ledningen tyder på att landet inte än anser sig redo att axla rollen som militär stormakt, även om de vill kommunicera det på olika sätt. I mångt och mycket handlar den ryska strategin fortsatt om att kunna förneka in i det längsta och då utgör andra maktmedel huvudalternativet för att uppnå målsättningar. Det här innebär däremot inte på något sätt att Kreml avstår från att planera för exempelvis invasioner, vilket såväl Georgien som Ukraina tydligt visar. Däremot förefaller det handla om rena tillfällen där landet ser sig kunna agera militärt utan att det kommer få någon form av synbar konsekvens (militärt). Exempelvis genom ett snabbt händelseförlopp inom ett begränsat landområde där omvärlden inte hinner reagera innan övertagandet är ett faktum (såsom Krim).
Det är således den öppningen som Europa och Sverige inte vill bjuda på utifrån att det skulle riskera att leda till det läge som Ukraina just nu befinner sig i med såväl Krim som de östra delarna. Fram tills att Ryssland på allvar lyckats bygga ut den hypersoniska förmågan förefaller det största hotet ligga inom cyber-, info- och underrättelsedomänerna.
Förvisso är krisberedskapsveckan över sedan en tid tillbaka, däremot har ämnet inte för den delen blivit inaktuellt. I ett tidigare inlägg skrev jag om ryggsäcken ”The Chief” från det amerikanska företaget Recycled Firefighter. Ryggsäcken införskaffades med ett ändamål i tanke, nämligen att vara fylld med prylar som är bra att ha i bilen.
Inledningsvis ska jag klargöra att det inte handlar om en ”bug out-bag”, eller annan typ av krigsförberedelser. Det är snarare en typisk förberedelse för sådant som de flesta bilförare för eller senare stöter på. Fordon som inte startar, trafikolyckor mellan trafikanter eller vilt samt att allt detta givetvis sker under en period på året då vädret är som sämst.
Bär med dig första förband. Var uppmärksam på din omgivning. Välj när du bär hörlurar i båda öronen. Men framförallt är det viktigt att du fortsätter din vardag utan att känna rädsla. En irrationell rädsla riskerar att leda till känslobaserade beslut som riskerar att leda till felaktiga åtgärder som inte åtgärdar och hanterar risker.
Under de kommande dagarna kommer det dras många erfarenheter från händelsen i Stockholm. En hel del individer kommer minnas exakt vad de gjorde den dagen, vid den tidpunkten allting hände. Myndigheter kommer analysera sitt arbete och göra förändringar till sin arbetsrutin vid behov. Alla har de gemensamt att de behöver titta objektivt på händelsen och inte låta irrationell rädsla ta överhanden. Det har under gårdagen spridits många bilder och vittnesskildringar, som berättar om hur vanliga människor gjort allt de kunnat för att ta hand om skadade eller på annat sätt hjälpa till.
Det här inlägget kommer inte handla om att du likt ”preppers” ska bära med dig en ryggsäck med saker för varje tillfälle. Snarare kommer det här inlägget sammanfatta olika åtgärder du kan genomföra redan idag för att höja din beredskap och medvetenhet, utan att behöva göra uppoffringar eller några större finansiella åtgärder.
När jag reser hemifrån, oavsett det är inrikes eller utrikes, har jag med mig någon form av ryggsäck/axelväska. Förutom det vanliga som en bok att läsa och mobilladdare, bär jag även med mig en eller två energibars, en flaska med vatten och första förband. De här grundgrejerna är även lätta att bära med sig i en handväska, eller i jackfickor under vardagsförhållanden. Förutom att du själv har tillgång till något att dricka och äta om du fastnar någonstans, kan du även bjuda andra på näring som en ren lugnande åtgärd för uppjagade människor.
När du är ute och promenerar, oavsett om det är i stan eller ute i skogen, behöver du tänka till på din omgivning och analysera huruvida det är en god idé att bära hörlurar med hög musik i båda öronen. Vid exempelvis den här typen av attentat kan hotet uppstå bakifrån vilket kan innebära att du inte kommer hinna se hotet, men troligen höra att någonting sker. Var uppmärksam på dina medmänniskor, inte i första hand för att se ifall någon vill dig ont. Utan för att se ifall de reagerar annorlunda på någonting i omgivningen. Börjar en individ gå mycket raskt kan det vara läge att se sig omkring för att kontrollera vad som händer i omgivningen.
Ha en mental beredskap att släppa det du har i dina händer. Vid snabba händelser är det negativt att släpa runt på shoppingkassar eller försöka springa med en kaffemugg. Du kan hamna i en situation där du behöver använda dina två händer för att rädda dig själv eller någon annan. Framförallt för dig som är förälder kan du behöva dina händer fria för att kunna lyfta upp ditt barn och ta er snabbt ifrån platsen.
Vilket leder in mig på en observation jag gjorde medans jag följde nyhetsflödet med filmklipp från området. Väldigt många människor stannade kvar på platsen för att ta fram sina mobilkameror och dokumentera, en hel del sprang en kort sträcka för att sen vända sig om och titta fram runt hörn för att se. Medans andra inte alls verkade lyssna på ordningsmakten att lämna platsen. Var inte någon av de här individerna. Låt inte din nyfikenhet ta överhanden och riskera ditt eller någon annans liv. Behövs inte din hjälp ska du ta dig från platsen och undvika folksamlingar. Säger en polis, ordningsvakt eller väktare åt dig att lämna platsen är det inte läge att börja argumentera om att ”du ska bara”. Ta inte heller bilder på skadade eller döda för att lägga upp på internet. Du vill inte vara den som får veta att din familjemedlem är död via sociala medier.
Taktisk.se skrev i somras ett inlägg om olika råd för hur människor bör agera vid ett attentat. Nu i dagarna publicerade Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) och Krisinformation.se information av samma karaktär.
Det här är saker du kan göra
· Sätt dig själv i säkerhet.
· Försök att skapa en överblick av vad som hänt.
· Sätt mobiltelefonen på ljudlöst så att gärningsmän inte kan höra var du är.
· Följ polisens och räddningstjänstens uppmaningar.
· Hjälp dem som behöver hjälp eller befinner sig i fara.
· Varna dem som befinner sig nära.
De senaste åren så har det blivit vanligare med terrorattacker i Europas städer. De senaste dåden i Orlando, Nice och München visar att vårt sätt att leva har förändrats. Det finns många olika sätt att förhålla sig till det här. Det enkla sättet vore att hålla sig instängd i en stuga på landet, men detta är självklart ohållbart i längden. För att kunna fortsätta leva ett så ”normalt” liv som möjligt, krävs det vissa åtgärder av den enskilda. Ja, det kommer kännas märkligt och omständigt till en början. Gör det till en vana och du kommer till slut göra det omedvetet när du rör dig på stan. Det här inlägget sammanställer den information som ges av olika myndigheter, framförallt internationellt. Innan vi går in på den informationen kommer jag gå igenom några punkter som jag anser att varje individ bör ha i åtanke när de lämnar hemmet. Oavsett om det är för att handla i den lokala matbutiken eller åka utomlands till en festival. Inläggets syfte är inte att sprida oro eller rädsla för att gå ut på stan. Syftet är att förmedla information och kunskap som kan rädda ditt liv.
- ”Om något händer, hur tar jag mig ut?” Var finns utgångar? Var kan du gömma dig om du inte kan ta dig ut?
- Sjukvårdsutrustning. Bär med dig ett första förband (gärna flera). Lär dig hur du använder det för att stoppa blödningar, på dig själv och på andra.
- Lär dig hjärt- och lugnräddning. Det kan vara en medresenär på tåget som behöver hjälp, likväl som ett offer för ett attentat.
- ”Var befinner jag mig?” Vad heter gatan du går på? I en okänd stad gäller det att veta var du befinner dig för att kunna leda polis och räddningstjänst till rätt plats.
- Vid utlandsvistelser: Hur är läget i landet just nu? Vad säger Utrikesdepartementet?
- Händer något där du befinner dig? Lyssna på medier, sök information om vad myndigheterna säger. Inte sällan är rådet att hålla sig inomhus.
Efter terrordåden i Paris på bland annat Bataclan, sammanställde den franska staten information om hur enskilda borde agera för att säkerställa sin och andras säkerhet.
1) Lämna området snabbt. Ta dig ifrån händelsen, om möjligt hjälp andra att lämna området. Varna andra som du möter när du lämnar området. Undvik att röra dig i stora grupper då det finns risk för sekundära attacker. Stanna inte kvar för att titta, och var inte rädd för att framstå som löjlig när du springer.
2) Om det inte är möjligt för dig att lämna området. Göm dig. Hitta ett säkert utrymme, lås dörren och barrikadera. Se till att ta skydd bakom objekt som kan ge extra skydd mot projektiler. Håll dig längs golvet för att undvika siluetter. Glöm inte bort att sätta telefonen på ljudlös (utan vibration) då detta kan röja dig och utsätta dig för fara. Försök inte spela journalist och stick ut telefonen för att filma eller ta fotografier. Du utsätter bara dig själv, och dina medmänniskor, för livsfara.
3) Larma. Har du lyckats ta dig ifrån området, larma myndigheter. Om du närmar dig poliser, spring inte emot dem utan närma dig lugnt med händerna väl synliga. Ifall du gömmer dig, använd telefonen om möjligt och ring det nödnummer som gäller i landet. Tala lugnt, försök lämna så mycket uppgifter du kan men gissa inte. Berätta bara det du vet och svara på eventuella frågor.
I USA släppte staten Houston en informationsfilm om hur de ansåg att människor skulle agera vid en så kallad ”active shooter”. Det som skiljer sig från de typiska råden (som vi nämnt ovanför) är att de uppmanar människor att med våld konfrontera våldsverkaren om alla andra alternativ är uttömda och det råder fara för ens liv. Vilket kan vara skillnaden mellan att förövaren stoppas eller att fler dör.
Det har på senaste tiden lyfts fram vikten av att vara förbered för en kris (eller krig). Förberedelser som ofta innefattar att ha extra vatten, konserver och stearinljus hemma att tillgå när strömmen helt plötsligt slås ut. Detta tolkar de nog de flesta som sunt förnuft. Det som oftast kanske förbises är vikten av att även vara förbered tekniskt/digitalt. Det kan innefatta att alltid ha fulladdade batterier till mobiltelefoner och datorer, men ytterst syftar jag på att ha säkrat upp sin dator med virusskydd och brandvägg. Jag tänker inte ägna det här inlägget åt att peka ut vilket virusskydd som är att rekommendera, eller hur du som användare ska ställa in brandväggen på din router. Däremot så kommer jag peka på vikten av att överhuvudtaget ha ett skydd.
I veckan så skedde ett större anfall emot Telia. Oavsett målet med anfallet så visar resultatet på vikten av att skydda den digitala infrastrukturen från yttre anfall. Nu kanske du som privatperson undrar hur detta berör dig och ditt skydd? Det är egentligen väldigt enkelt. För att nå upp till den nivån av DDoS*-attack som krävs för att ta ner en server, så behövs en mängd av datorer som gör dessa anrop. En mängd som ingen enskild hackare eller hackergrupp äger fysiskt. Istället så har dessa individer smittat tusentals datorer runt om i världen med trojaner som gör dessa mottagliga för kommandon utifrån. Detta innebär rent konkret att just din personliga dator kan vara en bricka i spelet att ta ner en server.
Hmm vilken magnitud av antalet kapade datorer rör det sig om för att uppnå detta vid DDoS attack? Från 18:53… pic.twitter.com/c7KtK0Z0nS
— Jägarchefen (@Jagarchefen) December 10, 2014
Detta sker utan vetskap av datorns egentliga ägare. Även om det i just det här fallet inte innebar att en samhällskritisk funktion gick ner, så kan det långsiktigt innebära att i ett skarpt läge att din dator bidrar till att den digitala infrastrukturen i Sverige upphör att fungera. Vilket kan innebära att samhällskritisk information inte når ut alternativt att enbart direkt felaktig information når ut till dig som användare.
Så frågan du bör ställa dig är, har du verkligen vidtagit alla nödvändiga förberedelser för att skydda dig själv från yttre påverkan?
*DDoS – Distributed Denial of Service.
Förr fanns det en skrift som under det andra världskriget delades ut till svenska hushåll med anvisningar och råd för befolkningen hur de skulle agera i händelse av krig. Denna skrift hette Om kriget kommer. Senare kom dessa råd och anvisningar att implementeras i telefonkatalogerna. I takt med utvecklingen så har den här informationen sakta tynat bort från allmänhetens medvetande och förpassats till historien. Nu gör Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) ett återtag och har bl a resulterat i den här informationsvideon titulerad, Om krisen kommer. Hur väl förbered är du?