Sedan användandet av fjärrstyrda system exploderade i Ukraina har jag fått flertalet direktmeddelanden på instagram där man ventilerar idén att det vore läge att antingen skapa en fristående ”drönarkår” inom frivilligorganisationen, eller att Frivilliga Flygkåren (FFK) axlar rollen som drönarverksamhetens motsvarighet till skytterörelsen.
Med det i åtanke blir de flesta antagligen glada att höra att FFK har ambitioner inom området vilket man redogör för i sin verksamhetsberättelse för 2023. I den beskriver organisationen hur omvärldsläget påverkar FFK:s verksamhet och organisation. Där utvecklingen av RPAS och nyttjandet av fjärrstyrda system i allra högsta grad är en utveckling som är intressant för totaltförsvaret (i synnerhet den civila delen). Den här utvecklingen skapar möjligheter för FFK att kunna lösa uppgifter med en större bred på sensorer. Det vill säga, RPAS kommer inte att ersätta de bemannade flygplanen utan komplettera. Det innebär därmed en möjlighet att rekrytera ungdomar till verksamheten då dessa saknar flygcertifikat men som i all väsentlighet kan ta ett drönarkort.
Styrelsen för FFK sade sig ha en viljeinriktning att bli ledande inom RPAS för den civila delen av totalförsvaret. En minst sagt ambitiös vilja. Frågan som då behövde ställas så här när året närmar sig sitt slut: vad har hänt?
FFK har sedan tidigare köpt in en handfull enklare system som använts som försöksplattformar vid eftersök, kraftledningsinspektioner och andra uppgifter som organisationen vanligtvis löser med bemannade flygplan. För att kunna uppnå målet att bli ledande inom den civila delen behöver man tugga i sig elefanten bit för bit. Det initiala arbetet består av åtta steg som på sikt kan ge FFK en större och kanske synligare roll än idag.
Det initiala steget var en inventering av vilken kompetens som fanns internt. Det vill säga vilka medlemmar som redan hade ett utfärdat ”drönarkort” från Transportstyrelsen. Därefter bemannas UAS-grupper i respektive län och utbildning genomförs för att tillse att fjärrpiloterna har en grundläggande nivå (A1/A3 & A2). Fördelen med att nyttja Transportstyrelsens drönarkort som bas är att i den ingår det som vanligtvis efterfrågas militärt i form av flygsäkerhet och gällande regelverk. Dessa kan sen kläs på med väderutbildning och på sikt (under 2025) utbilda piloter i ”beyond visual line of sight” (BVLOS).
Syftet är att de här UAS-grupperna ska kunna krigsplaceras hos respektive län som en del i det civila försvaret samt utgöra en resurs för eftersök, övervakning och dokumentering till stöd för det civila samhället. De är och kommer vara civila, det innebär däremot inte att det inte ska ske ett utbyte med de militära delarna. Precis som idag vad gäller FFK:s roll med flyggrupperna i Hemvärnet.
Civilt försvar är på tapeten, inte minst med den väldigt aktiva ministern för civilt försvar och att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) ska byta namn till Myndigheten för civilt försvar. Ingen har undgått att se behovet av ett fungerande civilförsvar för att stödja det militära i Ukraina. Drönare har uppgifter att lösa i Sverige för att kunna leta efter avbrott i energiförsörjningen eller snabbt få en överblick efter en fjärrbekämpning av kritisk infrastruktur.
Det är utifrån mitt perspektiv helt rätt att FFK tar det här initiativet och bildar en plattform för den civila verksamheten, istället för att skapa en helt ny organisation. Jag hoppas att både Försvarsmakten och MSB stödjer den här utvecklingen i form av utbildning, övning och utformning av regelverk.