Regeringen har lämnat budgetproposition 2025 till riksdagen och i höst kommer det ske en omröstning om den godkänns eller ej. Sett till det parlamentariska läget idag verkar det otroligt att det inte skulle godkännas av majoriteten. Den här artikeln kommer kortfattat gå in på var de stora satsningarna sker. Under perioden 2025 till och med 2030 beräknas försvarsanslagen nå upp till 185 miljarder kronor. Nästa år är tanken att försvarsbudgeten ska uppgå till strax över 138 miljarder. För att skapa en referenspunkt ska det nämnas att 2015 låg försvarsbudgeten 44 miljarder (varav 40 miljarder gick till Försvarsmakten).
Vi vet sedan tidigare att det ligger flera olika beställningar av utrustning och materiel till större summor, tidigare benämnd som forcerad tillväxt. Vi vet också att mer pengar behövs ute på förbanden för att kunna driva verksamheten framåt, bland annat grundutbildning och förbandsträning.
Försvarsmaktens anslag till förbandsverksamhet och beredskap föreslås uppgå till 66 miljarder (2013 var det anslaget 22 miljarder). I den summan återfinns stödpaket till Ukraina.
Försvarsmakten har en gedigen investeringsplan för materiel som behöver ersättas eller vidmakthållas. Att fortsätta drifta alla system som vi använder idag, oavsett om det är stridsfordon, ubåtar eller it-system beräknas kostnaden uppgå till 20 miljarder kronor. För anskaffning, inklusive anskaffning av anläggningar, beräknas kostnaden uppgå till 59,5 miljarder kronor. I synnerhet armén har stora anskaffningar och utveckling av materiel för framtiden.
Det som armén ska anskaffa och utveckla i perioden är bl a archer, nya stridsvagnar och stridsfordon, nya eldhandvapen (vilket är för hela FM), skyddade lastbilar och luftvärn (såväl medelräckviddigt som buret). Marinen fortsätter sin modifiering av visbykorvetterna samtidigt som anskaffning av nya ytstridsfartygen fortsätter. Därutöver anskaffas en artilleriplattform och ny ubåt. Flygvapnet anskaffar JAS39E tillsammans med en rad olika robotar, långräckviddig bekämpningsförmåga och ett antal flygande plattformar så som helikopter 14 och taktiskt transportflyg.
Kostnaderna för internationell verksamhet, dvs utlandsoperationer, har legat lågt tidigare som ett resultat av att vi avvecklat de stora förbandsinsatserna. Det här ser nu ut att vända. Nästa år uppgår det redan beslutade anslaget till strax över 4 miljarder (jämfört med 1,4 miljarder 2023). I budgetpropositionen för 2025 ligger det årliga anslaget omkring 3 miljarder. Notervärt är att pris- och löneomräkningen ökar från ca 48 miljoner till 72,5 miljoner 2027. Pris- och löneomräknings-posten innehåller huvudsakligen löner och hyror.
Forskning- och teknikutveckling höjs upp till 1,2 miljarder från att tidigare legat strax under 1 miljard. I sammanhanget ska nämnas att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) får en ökning av anslaget till nästan 600 miljoner 2025. Som kontext ska nämnas att FOI:s forskning finansieras genom uppdragsfinanisering från övriga myndigheter där Försvarsmakten under 2023 stod för över hälften av intäkterna.
Personal, eller rättare sagt bristen av, nämns vid flera tillfällen i propositionen. Personalbristen inom en rad kategorier har enligt Regeringen en negativ inverkan på Försvarsmaktens förmåga att uppnå de utpekade målen. Sett till den utökade budgeten ska det nämnas att under 2023 stod personalkostnaderna för 20,7 miljarder. Den kostnaden hade markant ökat från 2022 som låg strax under 19 miljarder. En ökning som främst tillskrevs anpassning av beredskap och genomförda operationer.
Ur ett ekonomiskt perspektiv var anpassning av beredskap och genomförda operationer kostnadsdrivande, främst
Försvarsmaktens årsredovisning 2023, s. 25
avseende personalkostnader
Historiskt sett har Försvarsmakten under lång tid spenderat ungefär en tredjedel av budgeten på personalen. Vilket ska jämföras med flera andra länder där fördelningen är närmare 50/50. Med alla utlandsstationeringar samt tillväxten som sker så är det oundvikligt att personalkostnaderna ökar även de kommande åren. Det kritiska kommer vara om vi väljer att självmant öka kostnaderna för att kunna behålla och rekrytera rätt kompetens till vår och Natos organisation, eller om vi fortsätter försöka hålla nere personalkostnaderna vilket fortsatt driver bort kompetensen vi eftersöker med fortsatt negativ inverkan på försvarets förmåga.