Jag har tidigare skrivit ett inlägg om graviditet i Försvarsmakten där bland annat chefens skyldigheter och den underställdes rättigheter berördes. Även om det är några år sedan artikeln skrevs finns det anledning att återkomma till ämnet då det på sina håll finns brister i omhändertagandet av gravid personal. Framförallt där chefer och chefsstödet brister i det lagstadgade arbetet som ska genomförs så fort en anställd berättar att denne är gravid. En annan anledning att återkomma till ämnet är de brister som finns efter att en anställd fött barn. Sammanfattningsvis finns det fortsatt brister vad gäller stöd inför och efter graviditet, information (främst dess tillgänglighet) och förståelse för vad det innebär att vara gravid i en militär verksamhet.

4 § En arbetsgivare som blivit underrättad om arbetstagarens tillstånd eller förhållanden enligt 2 § ska genast undersöka om kvinnan i sitt arbete utsätts för någon av de arbetsmiljöfaktorer eller arbetsförhållanden som anges i bilagan till dessa föreskrifter eller därmed jämförbara förhållanden. Arbetsgivaren ska vidare bedöma risken för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller för annan ohälsa (taktisk.se fetmarkering). Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till arten, graden och varaktigheten av exponeringen. Arbetsgivaren ska därefter avgöra vilka åtgärder som behöver vidtas.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om gravida och ammande
arbetstagare; AFS 2007:5

I föregående artikel skrev jag om hur det är chefens ansvar att genomföra en riskanalys och utifrån den antingen ge den underställde lättnader i tjänsten, andra arbetsuppgifter eller låta individen gå hem med graviditetspenning. Att göra den här analysen är ingen rekommendation som Försvarsmakten kan ignorera. Det är ett skall krav, en föreskrift som tydligt reglerar att arbetsgivaren är skyldig att utföra en rad åtgärder och om så inte görs utdöms skadestånd.

7 § Kvinnan får inte sysselsättas i förvärvsarbete så länge riskerna enligt 6 § finns kvar. (AFS 2014:24

8 § Gravida och ammande arbetstagare får inte sysselsättas i blyarbete som innebär att bly eller blyföreningar
kan tas upp i kroppen. […]

Den arbetsgivare som låter en eller flera gravida arbetstagare utföra arbete i strid med kravet i andra stycket ska betala en sanktionsavgift, se 11 §.
Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler
sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas
enligt följande: Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.
Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal. (AFS 2018:7

[…]

1 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ utgör föreskrifter enligt 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160).
Den som överträder dessa bestämmelser ska betala sanktionsavgift enligt 8 kap. 5-10 §§ arbetsmiljölagen.
Sanktionsavgiftens storlek framgår av 8 och 9 §§. (AFS 2018:7)

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om gravida och ammande
arbetstagare; AFS 2007:5

Det finns således en tydlig förklaring till varför gravid personal inte ska befinna sig på skjutbanor eller övningsfält där exponering för diverse ämnen kan ske. På samma sätt gäller försiktighetsprincipen alltjämt vad gäller buller och vibrationer som, tills det motbevisats, kan antas vara skadligt för fostret.

Med ovan sagt framstår det troligtvis som en enkel lösning att helt enkelt förbjuda gravida att befinna sig i all form av verksamhet som bullrar och vibrerar. Men det vore att acceptera att vi bedriver verksamhet utan en analys om hur den påverkar personalen överhuvudtaget vilket i sig är oacceptabelt. Det vore också att ytterligare spä på bilden av att myndigheten ger den gravida personalen underkvalificerade uppgifter, ibland med en tydlig påverkan på lönen i form av borttagna tillägg, vilket i sig motsäger bilden av en jämställd myndighet. Idag har myndighetens olika försvarsgrenar olika riktlinjer som motsäger varandra vad gäller vilken miljö en gravid medarbetare får befinna sig i. Om en gravid kvinna får befinna sig ombord på en stridsbåt och under vilka former är ett exempel där det finns utrymme för tolkningar.

Här behöver myndigheten centralt förtydliga i gällande regelverk vilket i sin tur kommer utgöra det stöd som ansvariga chefer behöver när de ska skriva sin riskanalys. Vilket leder oss till nästa problematik. Om enskild chef lämnas med att skriva sin egen riskanalys finns en risk att varje riskanalys blir en enskild produkt utifrån den chefens kompetens och uppfattning om verksamheten. Det innebär att två gravida vid samma enhet som bedriver samma verksamhet kan få två olika riskanalyser beroende på vilken chef som skrev analysen. Således bör det snarare vara personalfunktionen med sin arbetsmiljökompetens som genomför analysen som chefen sen godkänner. En personalfunktion som hänvisar chefen till arbetsmiljöverkets hemsida istället för att stödja har i sak sagt att att deras funktion inte har ett existensberättigande.

Ett underutvecklat område är stödet till personal som kommer tillbaka efter sin graviditet och med tillhörande föräldraledighet. Det är ingen hemlighet att en graviditet med tillhörande födsel kan skilja sig markant mellan kvinnor, och mellan födslar. Det är inte heller någon hemlighet att en graviditet påverkar kroppen i dess struktur. I synnerhet bukmuskulatur och bäckenbotten. Det kommer således finns ett behov av att rehabilitera individen för att denne ska kunna återgå i tjänst och klara exempelvis de fysiska kraven. Vilket borde ligga i Försvarsmaktens intresse.

Runt om i Försvarsmakten finns det fysioterapeuter på förbanden. Långt ifrån alla dessa har kunskap vad gäller rehabilitering efter graviditet. På samma sätt är det långt ifrån alla civila fysioterapeuter som har kunskap och förståelse för de militära kraven. Här kan en individ snarare mötas av ett ifrågasättande varför denne behöver göra situps eller springa. Två saker som Försvarsmakten har som krav. Här finns ett kunskapsglapp som Försvarsmakten måste omhänderta för att kunna hjälpa tillbaka individen till sin tjänst.

Om jag drar på mig en knäskada kan jag få en rehabiliteringsplan utformad av förbandets fysioterapeut för att kunna återgå i tjänst. Detsamma behöver finnas för personal som genomgått en graviditet med allt vad det inneburit för kropp och själ. Vi kan inte lämna personal åt ”sitt öde”, oavsett hur den fysiska skadan uppkom. Därtill ligger det i myndighetens, och Sveriges, intresse att personalen upplever att det finns förutsättningar och stöd för familjebildning.

Ett enkelt steg på vägen är att samla all information som berör graviditet på en och samma sida på emilia istället för flera olika ytor.