För ungefär 1,5 år sedan, strax efter Folk och Försvars rikskonferens, gick Plikt- och prövingsverket ut med ett pressmeddelande där de uppmärksammade att kraven för de militära befattningarna behövde förändras om det skulle vara möjligt att skriva in fler för värnplikt i framtiden. Uttalandet byggde på en simulering där myndigheten beräknade möjligheten att försörja Försvarsmakten vid utökade värnpliktskullar upp t o m 14 000 värnpliktiga. Plikt- och prövningsverket kom fram till fyra slutsatser för att lösa det ankommande problemet.

  1. Försvarsmakten behöver revidera nuvarande krav (såväl befattningskrav som medicinska bedömningsgrunder) vid ökade volymer.
  2. Plikt- och prövningsverket behöver revidera mönstringsunderlaget och selektering.
  3. Plikt- och prövningsverket kan behöva ändra metoder inom mönstringen.
  4. Mindre hänsyn till individens intresse.

Den senare punkten genomförs idag då allt fler som inte vill men som enligt mönstringsunderlaget kan vara lämpliga kallas till tester och skrivs in för tjänstgöring. Vad som däremot inte skett än är revidering av kraven, trots att det även noterats att kraven sållar bort en stor mängd, av förbanden bedömda, lämpliga individer för SOU. Just det här sistnämnda behöver man alltså även ha med sig i huvudet när det diskuteras kring huruvida kraven är relevanta eller ej.

I mars publicerade flera nyhetskanaler nyheten om att 2 av 3 svenska ungdomar helt enkelt var för sjuka för att ens mönstra. Den absolut vanligaste anledningen var, enligt Plikt- och prövningsverket, pågående behandling för psykiska eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det rörde sig om strax över 15 000 ungdomar (10215 kvinnor, 4873 män) som inte kunde kallas till tester på grund av detta.

I en nyligen publicerad artikel från Svenska dagbladet sägs det återigen att för få klarar av mönstringen. Istället får vi lära oss att en tredjedel av de mönstrande faller bort redan efter datortesterna (ordförståelse, logisk tänkande, spatial förmåga). I artikeln antyds det även på flera ställen att det är krav kring psykisk hälsa, krav på syn eller färgseende eller olika diagnoser såsom allergier och astma som skapar bortfallet. Ingenstans nämns det att det är den fysiska prestationen som är gränssättande. Trots detta är det just de fysiska kraven som är det som diskuteras på sociala medier. Det framhålls att det behövs krafttag redan i skolan för att fostra ungdomar fysiskt och träna dem för att klara mönstringen. Det är det här jag menar blir skevt i diskussionen kring ändamålsenliga krav.

För det spelar ingen roll hur bra kondition och styrka en individ har om det ändå blir bortsorterad på grund av färgseende, eksem eller en en oförmåga att förstå vissa ord. Går vi då tillbaka till att en tredjedel av de som mönstrar försvinner omgående vid datortesterna borde diskussionen kanske snarare handla om huruvida vi har ett samhällsproblem vad gäller förmåga till exempelvis språklig förståelse, eller om vi ställer för höga krav rent kognitivt på våra befattningar? Vilket är en viktig diskussion att, i synnerhet då det finns samband mellan exempelvis intelligens och risk för PTSD. Eller för den delen vilken nivå av ordförståelse som en svensk soldat faktiskt behöver ha för att tillgodogöra sig en grundutbildning.

Som jag nämnde innan har Försvarsmaktens krav (formade i en tid då vi ville ha ”gräddan av ungdomen”) även slagit mot myndighetens interna rekrytering för specialistofficers-skrået. De som följer försvarsdiskussionerna på X snappade antagligen upp debatten kring hur potentiella SOU-kadetter, framförallt från marinen, sorterades bort av Plikt- och prövningsverkets tester, främst psykologsamtalet. Det ifrågasattes med kraftiga ordalag hur den myndigheten kunde ha någon form av utslagsröst i att bedöma varför en sjöman med flera års tjänst inte skulle vara lämplig att fortsätta som specialistofficer inom samma område. Och det kan man tycka vara en rimlig invändning, samtidigt ska vi komma ihåg att Plikt- och prövningsverket inte självmant hittar på vilka krav som ska gälla för vilka befattningar. Det är beställande myndighet, dvs Försvarsmakten, som instruerar genom exempelvis Försvarsmaktens medicinska bedömningsgrunder, vad som är godkänt eller ej.

Jag påstår att det inte är främst den fysiska förmågan hos ”ungdomen” som är problemet utan snarare de krav vi ställer på makronivå för exempelvis syn eller allergier. Jag tycker även att vi bör diskutera om vi har blivit förälskade i siffran fem som en lägsta nivå vad gäller ”generell begåvning”. I sammanhanget kan det nämnas att det krävs samma nivå av generell begåvning för att kunna söka cyber, flygstridsledare, någon form av officersutbildning och alla pilotinriktningar. Är det rimligt? Kan vi tänka oss att plutonbefäl kan ha samma krav vad gäller generell begåvning som gruppbefäl och att urvalet mot vidare studier innebär förnyade tester?

Det är diskussionerna jag helst hade velat se istället för den reflexmässiga ”debatten” kring fysiska krav och ungdomens påstådda svaghet.