Rekryteringsmyndigheten har inte lurat dig

Det händer med jämna mellanrum att det dyker upp rekryter ute på grundutbildningarna som anser sig lurade, eller har fått felaktig information, av rekryteringsmyndigheten (TRM) gällande deras befattning. En anekdot av många är en rekryt som var uttagen till tekniker, men som inte förstått att det innebar vapenutbildning och därmed avbröt på grund av personliga anledningar. Det händer även att kadetter blivit antagna till Specialistofficersutbildningen (SOU) utan att förstå att det är officerare de ska bli.

Den kanske mest uppenbara förklaringen till att detta kan ske är bristande engagemang från den enskilde. Någonstans längs vägen borde rimligtvis individen läsa sina antagningspapper och leta upp information om det som komma skall. Samtidigt är det bara en liten del i hela rekryteringssnurran. Jag har observerat ett par andra brister i kedjan som troligtvis har lika stor inverkan på att det ibland rejält fel i placeringen av en rekryt eller kadett.

I den gamla  snurran med GMU, KMU och SOU fanns det uppenbarligen ett informationsglapp när det gällde att informera den blivande kadetten om att det var just officer som denna skulle bli. En person som har sökt GMU är troligtvis mentalt inställd på att göra grundutbildning och har antagligen enbart sökt information gällande just hur grundutbildningen ser ut. Vi kan inte förvänta oss att en person med ingen tidigare anknytning till Försvarsmakten ska förstå att just den där specifika befattningen som hon eller han är uttagen för innebär att personen kommer bli officer. Rent krasst är ordet officer inte något som förekommer i det vardagliga språket, och undertecknad har hört det användas som synonym för soldat (och vice versa). Jag förutsätter dock att detta är ett problem som kommer lösa ut sig själv i och med värnpliktens intåg och att huvuddelen av de som önskar bli specialistofficerare först behöver genomföra grundutbildning för att sedan aktivt söka sig till SOU. Skulle problemet fortsätta behöver Försvarsmakten se över profileringen av utbildningen (tydliggöra) samt se över hur vi rekryterar blivande specialister.

Annan problematik som förekommer ute på förbanden stundtals är att rekryten antingen inte har en aning om vad deras kommande befattning innebär, eller anser att yrkesvägledaren ”lurat” dem med befattningsbeskrivningen. Jag är inte benägen att säga att någon yrkesinformatör eller vägledare aktivt lurar personer till vissa befattningar. Snarare beror det en rad faktorer som tillsammans bidrar till en felaktig placering.

178 befattningar

Just nu på Försvarsmaktens hemsida finns det 178 befattningsbeskrivningar (inkluderande de för SOU). Att förvänta sig att en person ska ha snorkoll på alla dessa befattningsbeskrivningar är att ställa orimliga krav på individen. Försvarsmakten är en stor arbetsplats och bakom varje befattning döljer sig en rad särarter som gör att det skiljer sig åt mellan förbanden. Att vara skyttesoldat på P7 kommer skilja sig från att vara skyttesoldat på LG. Att vara ledningssoldat på ett jägarförband skiljer sig från att vara ledningssoldat på LedR. I grunden är de lika, men vardagarna kommer skilja sig markant. Gräver vi djupare i befattningsbeskrivningarna förstår vi också att de är väldigt generellt beskrivna. De lämnar väldigt mycket upp för tolkning av individen, såväl den blivande rekryten som handläggaren på TRM.

Efter att ha suttit med och skrivit befattningsbeskrivningar för rekrytering vet jag hur svårt det kan vara att beskriva en befattning i Försvarsmakten. Blir den för luddig kommer ingen bli intresserad, blir den för specifik kommer personal bli besvikna när verkligheten inte alltid matchar dikten. En lösning som TRM och Försvarsmakten använder för att råda bot på detta är att yrkesinformatörer och handläggare genomför besök på de olika enheterna och förbanden. För att kunna bilda sig en uppfattning om hur det är. Vilket i sig bidrar till nästa utmaning; hur beskriver du en tjänst du enbart observerat under några timmar?

Det är inte alltid säkert att yrkesvägledaren på TRM har tillräckligt djup kunskap i hur Försvarsmakten fungerar, eller hur de olika förbanden jobbar för att kunna ge en fullständigt objektiv bild av hur den kommande tjänsten kommer bli. Istället får vi yrkesvägledarens subjektiva uppfattning om vad en tjänst innebär och testpersonens subjektiva uppfattning av vad yrkesvägledaren beskriver, vilket inte oväntat kan resultera i en bild som verkligheten inte kan leva upp till.

Det jag vill vara tydlig med är att detta inte är enskilda individers fel. Det beror inte på att yrkesvägledare inte vill göra ett bra jobb. Det beror snarare på att förbanden och enheterna har svårt att få ner sitt dagliga värv i text (inte sällan på grund av korta tidsförhållanden). Det beror på att förbanden skiljer sig åt i hur de använder vissa befattningar. Det beror på hur och vad Försvarsmakten kommunicerar utåt mot samhället i sin marknadsföring. Det är långt ifrån alla gånger som Försvarsmaktens marknadsföring varit tydlig. Alla dessa faktorer tillsammans innebär att yrkesvägledaren inte har rätt förutsättningar för att göra en bra placering utifrån individens testresultat och önskemål.

Hur löser vi problemet?

Till att börja med, koppla bort marknadsförare från rekryteringsmaterial och befattningsbeskrivningar. Våga koppla befattningsbeskrivningarna till specifika förband och utvärdera årligen. Stöd förbanden i arbetet med befattningsbeskrivningarna med återkoppling till vilka frågor som är vanligast förekommande. Låt yrkesvägledarna följa förband under ett par dagar för att skapa sig en bättre bild av verksamheten, och hur soldaterna uppfattar den. Rensa ut bilder och texter som uteslutande kopplar befattningen till internationell tjänstgöring. Nu när fokus är nationellt försvar kan vi inte rekrytera med internationell insats som en morot, risken är att vi rekryterar individer som kommer lämna omgående när de inser att det inte väntar en insats runt hörnet vilket på sikt kan påverka rekryteringen negativt.

Framförallt behöver vi personal som pratar positivt om sin befattning i det vardagliga rummet. Den bästa rekryteringen sker fortsatt informellt på släktsammankomster, vid middagsborden och i omklädningsrummen. Det är inte 30-åringen som är Försvarsmaktens framtid, det är 15-åringen som inte listat ut än att hon eller han har det som krävs.