Det har länge diskuterats hur utmanande det kan vara att få yrkeslivet och familjelivet att fungera. Begreppet ”work-life balance” är nog något de flesta hört yppats på något möte eller läst i något dokument. Så även inom Försvarsmakten. Med tillväxten, Nato och behovet av att skaffa nya förmågor har det blivit högaktuellt att få till lösningar som möjliggör för personalen att vara mer närvarande hemma med familjen samtidigt som de kan fortsätta vara produktiva arbetstagare.

Eftersom det inte är ett unikt försvarsmaktsproblem med att balansera arbetslivet med privatlivet så kan det ibland vara oklart hur det påverkar den militära verksamheten och varför det är så viktigt att få till försvarsmaktsspecifika lösningar.

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) var medelåldern 2023 för förstagångsföräldrar ca 30 år för kvinnor och ca 32 år för män. Sedan år 2000 har medelåldern höjts med ca 2 år för bägge könen. Det kan tyckas vara en icke-signifikant ökning, men om vi lägger på rastret med nuvarande åldersstruktur för Försvarsmaktens personal kan vi börja få klarhet i vad det kan få för påverkan för den militära verksamheten.

Bild: Försvarsmaktens graf över åldersfördelningen för yrkesofficerare. Den röda ringen markerar den ålder där svenska medborgare blir föräldrar för första gången.

Tittar vi på grafen ser vi inte bara att en ansenlig mängd yrkesofficerare befinner sig i den ålderskategori som skaffar barn för första gången, vi ser även att en ännu större del av yrkesofficerskåren återfinns i det åldersspann som sannolikt har småbarn i åldrarna 1 till 10 år. Där flera perioder ses som kritiska att föräldrarna är närvarande för barnets fortsatta utveckling.

Bild: Åldersfördelning yrkesofficerare. Markering visar perioden 1 till 10 år för att markera den totala kritiska perioden för barns utveckling innan tonåren.

Med det här menar jag inte att barn inte kan utvecklas väl trots att en förälder är mer frånvarande eller försöker påvisa att föräldrar måste vara hemma hela tiden och aldrig kunna vara borta i tjänsten. Eller att föräldrar inte kan vara borta i perioder under en tioårsperiod. Det jag vill påvisa är att det finns en period där det är förståeligt att en individ vill spendera maximalt med tid hemma och där det helt eller delvis saknas förutsättningar för att vara lika engagerad som tidigare.

För att ytterligare synliggöra det valde jag att ta arméns översiktskarta över en yrkesofficers karriär och markera samma period.

Bild: Ursprungsbild hämtad från armébloggen. Markering visar 10 års-period.

Det är antagligen nu som det blir som mest tydligt var problemen uppstår för individen och för Försvarsmakten. Om en individ börjar bilda familj omkring 31 års ålder så kommer det innebära, förutsatt att individen gick skola direkt efter värnplikt, att när denne förväntas inträda i en mer senior roll, exempelvis för bemanningsuppdrag (för SO) eller påbörja nästa utbildningssteg mot major (för OF) så kolliderar det med den period som individen troligtvis behöver vara hemma som mest.

Kommer då Försvarsmakten kunna optimera karriärutvecklingslinjerna för att matcha familjebildandet generellt? Jag säger inte att det kommer vara enkelt eller att det kommer fungera till 100% för alla. Däremot vill jag peka på att vi behöver utforma realistiska karriärplaner som inte lever i ett vakuum från övriga samhället. Därtill vill jag påstå att det här ytterligare förstärker behovet av att minska långa bemanningsuppdrag på andra orter och skapa en mer dynamisk organisation som anpassar sig efter förutsättningarna. Om exempelvis HOP riskerar att efterföljas av en medellång kommendering till högre stab utan någon form av möjlighet till ”paus” däremellan är risken att vi tappar, inte bara personal, utan även viktig kompetens som behövs just i staberna. Detsamma gäller för våra skolor och centrum. Just nu söks det kontinuerligt efter personal som kan axla rollen som kurschefer, plutonchefer och lärare för att utbilda nästa generation. Alla förstår att det är viktigt, i synnerhet i dagens läge. Men när det ställs mot en hemmatillvaro som kanske redan är ansträngd på grund av flera och längre övningar eller där hög borta frånvaro innebär allt från missade utvecklingssamtal till gråtande barn över Skype blir det antagligen svårt för en stor del av personalen att säga ja till uppgiften.

Försvarsmakten har geografin emot sig vad gäller placering av försvarsgrensstaber och var huvuddelen av förbanden är placerade. Samtidigt ligger det inte bara i Försvarsmaktens intresse att hitta lösningar. Medan myndigheten tittar på lösningar för att minska pendling, skapa ekonomiska incitament som hjälper till med avlastning på hemmafronten och liknande, behöver samhället komma med lösningar som innebär exempelvis en flexibel barnomsorg.

Det borde ligga i allas intresse i dagens läge.