“Fake news”, ”post-truth”, desinformation och missinformation. Det finns många begrepp att hålla koll på och hålla isär vad gäller den informationskrigföring som idag sker på internet samt i ”traditionell media”. Det blir inte enklare när information som initialt har en viss ideologisk grund och plattform, begår en omvandling och används av andra ideologiska plattformar för andra syften. Egentligen är fenomenet som sådant ingalunda nytt utan det går att hitta ett medvetet spridande av falska nyheter och missvisande information i olika medieformat till åtminstone början av 1900-talet. Vad som däremot är nytt är omfattningen, hastigheten av såväl produktion som spridning av information samt hur länge den finns kvar/tillgänglig. Det går inte längre att förlita sig på att sanningen kommer triumfera i slutändan då det egentligen inte finns något egentligt slut att tala om. Information finns tillgänglig dygnet runt på internet, där den i omgångar plockas upp och får nytt liv genom att paketeras om för att riktas mot en ny målgrupp. Vad som är sant eller falskt är inte längre ett binärt fenomen, det är snarare något flytande utifrån omgivande kontext.

Det finns forskning inom området som har, till skillnad från den mer traditionella diskursen, anammat ett mer filosofiskt perspektiv på ”fake news”. När det akademiska fältet i stort fokuserar på hur samhället ska kunna särskilja sant från falskt, hitta lösningar för att bemöta desinformation och hur alla begrepp egentligen bör definieras, finns det anledning att titta på begreppet ”fake news” och hur det används för att, utifrån en politisk inriktning, forma den uppfattade verkligheten. Det kan i sig låta väldigt abstrakt (läs flummigt) och i sig inte till lika stor nytta som att rent praktiskt kunna peka på åtgärder för att motverka. Men i en tid där snabba svar kontinuerligt krävs på ny uppkommen information, information som är luddigt formulerad samt direkt riktar sig mot att trigga en känslomässig respons och som därutöver söker att underminera politiska motståndare, hamnar vi snabbt i en gråzon där ”inget är sant och allt är möjligt”[1]. ”Fake news” har blivit ett slagträ som svingas mot meningsmotståndare där det mer handlar om att peka på att motståndaren har fel än att visa vad som är objektivt sant, även om ”gemene man” tolkar att något som inte är sant därmed är falskt, och vice versa.

Gemensamt, trots olika perspektiv, är att vi bör utgå ifrån människans reaktion på omgivningen denne befinner sig i och hur vi fungerar på ett kognitivt plan. Det vill säga, det kan exempelvis ha motsatt effekt att markera en nyhetsrubrik som ”falsk” då människor riskerar att enbart komma ihåg rubriken utan sin märkning. På samma sätt har vi generellt svårt att minnas var vi fått viss information ifrån, vi minns kanske att vi läst det men inte var. Oavsett vilket metafysiskt perspektiv man har på världen och livet som sådant varken kan eller bör vi trivialisera hur våra egna uppfattningar eller känslomässiga status påverkar hur vi uppfattar omvärlden. Desinformation, som i den här meningen ska förstås som en aktiv vilseledning och förvanskning av information, utnyttjar våra redan etablerade uppfattningar om världen och hur den bör vara genom att blanda ”sanningar” med ”falska” element. Det gör dem mer resurskrävande att granska och bemöta, inte sällan medför det att den ”falska” informationen har hunnit sprida sig och bli ”sanning” långt innan en faktagranskning har hunnit ske. Spridningen understöds av att det idag är möjligt för vem som helst med ett kreditkort (eller med kryptovaluta för den delen) att snabbt få ökad spridning genom att köpa reklamvisningar på olika plattformar eller skapa falska nyhetssajter. Det går därmed att säga att vi har skapat ekonomiska incitament för att sprida information som kan vara direkt skadlig för individen och samhället. Vem kommer lita på media när vem som helst kan köpa eller starta sin egen nyhetsförmedling som formulerar nyheter i linje med sin egen ideologiska övertygelse? Och hur ska det vara möjligt för en medborgare att bilda sig en objektiv uppfattning om ett visst ämne när reklamnätverk idag kan styra innehåll utifrån hur individen använder sin smarta telefon, smarta tv eller för den delen smarta bil?

Allt ovan stärker inte bara tesen om att ”fake news” är något flytande, verkligheten som sådan kommer te sig väldigt olika även mellan individer som bor i samma grannskap men som är uppkopplade mot olika informationsflöden. Där vi förr kunde skydda oss med att eventuella skillnader i uppfattningar om världens vara fanns på en etno-kulturell nivå är det nu möjligt att två individer boende i samma trappuppgång att ha diametralt olika uppfattning om utvecklingen i såväl den egna staden som världen i övrigt där dessa uppfattningar inte nödvändigtvis exponeras för varandra. Respektive individ kan därmed vandra igenom livet i tron om att de har den ”sanna” verklighetsuppfattningen. Det går att säga att vi alla gör det som Donald Trump sägs göra; vi utgår ifrån oss själva som någon form av nav av sanning där alla som utmanar den förkastas som bärare av ”fake news” och stämplas som icke-trovärdiga. Ibland enkom baserat på att de har en annan ideologisk hemvist än oss själva (liberal vs socialist vs konservativ). Vilket kan ses som en ofta förbisedd variabel i sammanhanget att individen ser sin ideologi som en av naturen given sanning i stället för ett teoretiskt verktyg för att möta och hantera världen.

Jag påstår att vi för ofta fastnar i att hitta praktiska lösningar, ibland populistiskt enkla lösningar där olika former av regleringar eller förbud ska minska förekomsten av desinformation. En annan vanligt förekommande lösning är att försöka utbilda människor i att vara källkritiska.[2] Inte sällan i sammanhanget att vi behöver bli bättre på ”kritiskt tänkande”. Essentiellt innebär det att ansvaret ligger hos individen och att det är denne som måste förändra sig. Det är däremot att helt förbise att vi exempelvis konsumerar nyheter utifrån hur vi uppfattar världen. De källor vi åberopar är redan, enligt oss själva, trovärdiga. Det kritiska tänkandet riktar sig därmed allt oftast mot medier som ligger utanför vår redan definierade uppfattning om vad som är trovärdigt. Förr hette det att kvällspressen inte var trovärdig, sen internet, därefter var det wikipedia. Idag kan det falla på vilken enskild individ (politiker eller influencer) som säger vad, förstärkt av en algoritm som pekar oss till andra källor som är liknande de vi redan föredrar. Huruvida filterbubblor faktiskt existerar eller ej är öppet för diskussion[3], däremot finns det konsensus kring att vi inte ändrar våra åsikter utifrån något så enkelt som att få en motsatt uppfattning presenterad för oss. I vissa fall sitter våra åsikter så pass djupt rotade att det inte spelar någon större roll vad som är fakta eller sant, vi behåller vår åsikt oavsett.[4]

Utifrån allt ovan förefaller vi behöva titta på ”fake news” och desinformation, inte som något som enbart går att reglera eller utbilda bort utan ett fenomen som alltid kommer vara närvarande. Dels för att det i grunden utnyttjar inkodade svagheter hos oss människor, dels för att det befinner sig i en abstrakt värld som inte låter sig formas till en objektiv, alltid gällande sanning. Därutöver spelar en sådan sanning mindre roll om individens interna riskanalys tillskriver närvaron av en potentiell risk mer värde än den bevisade frånvaron av risk. Vaccindebatten är ett sådant exempel där det för den enskilde vaccin-motståndaren inte spelar någon roll att ett vaccin är 99% säkert att ta. Fokus ligger på att det finns 1% risk att negativa konsekvenser uppstår och då är det helt enkelt bättre att helt låta bli (trots att det skulle gå att frambringa statistik som visar på högre risk att bli sjuk utan vaccin). Det är den mänskliga aspekten som vi troligtvis aldrig kommer undkomma och troligtvis behöver tillägna mer fokus jämfört med att försöka hitta praktiska lösningar utifrån historiska fall.  

[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Nothing_Is_True_and_Everything_Is_Possible; Inte att förväxla med Assassins Creed, ”Nothing is true, everything is permitted”.

[2] Exempelvis https://www.umu.se/bibliotek/soka-skriva-studera/informationssokning-och-kallkritik/kallkritik/

[3] https://www.nordicom.gu.se/sv/aktuellt/nyheter/ny-forskning-avvisar-iden-om-filterbubblor

[4] https://kwasbeb.se/fejk/skiter-i-det/