Det vore en underdrift att säga att utveckling av stridsflygplan är en stolt tradition i Sverige. Med flygplan som Viggen, Draken och Gripen har det blivit djupt inpräntat i vår DNA att stridsflygplan ska tillverkas i Sverige av ett svenskt företag. Samtidigt är det tydligt att konkurrensen på den internationella marknaden är nästintill mördande och den svenska staten får på olika sätt agera för att tillse att Saab kan fortsätta sin verksamhet vad gäller utveckling samt tillverkning av stridsflyg.

JAS39E är på väg ut i Flygvapnet för att, åtminstone till del, ersätta föregångaren. Samtidigt som detta sker har Sverige börjat blicka framåt mot nästa generation stridsflygplan (som ligger minst 20 år in i framtiden, regeringen flaggar för att vägvalet måste ske senast 2030). Exempelvis genom att hitta samarbeten med andra länder för att dela på kostnader vad gäller utveckling. Sverige och Storbritannien tecknade bland annat ett samförståndsavtal 2019 för gemensamma studier inom området. Saab är på olika sätt involverade i de här studierna.

När det gäller stridsflygplan, eller flygplan generellt, har de blivit dyrare och framförallt mer komplicerade att tillverka jämfört med 80- och 90-talet. Få länder i världen har råd att utveckla och bygga stridsflygplan vilket gör Sverige till ett speciellt fall med vår ringa storlek. Men för att det ska hålla i sig behöver Saab (och Sverige) få fler att köpa Gripen. Här har Brasilien och Ungern blivit två aktörer som kommit att ha en strategisk påverkan på svensk försvarsindustri och till del säkerhetspolitik.

Brasilien har hintat om att de vill köpa fler stridsflygplan, men det förutsätter att Sverige köper Embraers transportflygplan C-390 Millenium. Vilket är det transportflygplan som Ungern har köpt där första flygplanet (av två) levererades i September. Ungerns flygplan ska vara byggda för att kunna genomföra lufttankning med Gripen-plattformen. Ungern har sedan tidigare beställt ytterligare fyra stycken JAS39C. Även Tjeckien, som leasar Gripen, har sagt sig vilja köpa två stycken C-390. Det innebär att det finns potential för länderna att samarbeta kring utveckling av såväl stridsflyg som transportflyg.

Sverige skrev den 17 oktober under en avsiktsförklaring med Ungern gällande ett “fördjupat försvarssamarbete”. I dokumentet framgår det att Sverige och Ungern avser att samarbeta kring forskning och utveckling inom en rad försvarsområden, bland annat nästa generations stridsflygplan, obemannade system och taktiskt transportflyg. Samma dag skrev Ungerns försvarsministern ett avtal med Saab där företaget sägs etablera sig i landet med en utvecklingsenhet.

Therefore, hereby the Parties decided to initiate dialogue on further strengthening cooperation between our governments, involving our defence research-development-innovation entities, as well as scientific and technological institutions and defence industries, within the areas of aeronautics and space, including but not limited to the research, development and operation of next generation
multirole aircraft, as well as unmanned aerial systems, military transport aircraft, auxiliary and training
systems.

LETTER OF INTENT between the Ministry of Defence of the Kingdom of Sweden and the Ministry of Defence of Hungary on Defence Cooperation

Det verkar således sannolikt att Sverige kommer att köpa C-390 från Embraer istället för C-130J från amerikanska Lockheed Martin. Nyligen påstod brasilianska försvarsministern i en intervju att det kunde bli så att Sverige valde att enbart köpa tre stycken C-390. Vilket ska jämföras med dagens sex transportflygplan som utgör den svenska taktiska transportflygsförmågan.

I dagsläget är det Portugal, Ungern, Nederländerna (tillsammans med Österrike) och Sydkorea som har köpt system där de två förstnämnda fått leverans av enstaka flygplan. I sammanhanget ska nämnas att flera länder sagt sig vara intresserade. Därtill säger nederländska försvarsdepartementet att även Finland är intresserade av plattformen. Nederländerna har offentliggjort att deras leverans försenas med ett år till 2027.

Vad kan det här innebära för Sverige?

Sverige fördjupar sitt samarbete med Ungern utöver det tidigare samarbete som funnits kring gripen-systemet och den svenska närvaron på flygbasen i Papa (Heavy Airlift Wing). Det är troligt att övningsutbytet kommer att utökas mellan ländernas flygförband och att det sker mer utbyte på högre ledningsnivåer än tidigare.

Österrike uppger att de betalar omkring 130 till 150 miljoner euro per flygplan. Vad Sverige i slutändan betalar återstår att se. Prislappen kommer påverkas av faktorer som vad vi väljer att utrusta flygplanet med från tillverkare och vad vi kommer utrusta i efterhand. Det återstår även att se hur mycket av produktionen som kan läggas i Sverige till gagn för svensk industri och ekonomi.

Om Sverige enbart köper tre flygplan innebär det vissa risker i tillgänglighet vad gäller taktisk lufttransport. Det är möjligt att Sverige skriver in en option om att kunna köpa fler i framtiden. Samtidigt är det möjligt att vi har en tanke att transport ska kunna ske med andra medel, exempelvis genom våra allierade.

Nederländerna uppger att de behöver 15 besättningar (bestående av två piloter och två lastmästare) för att kunna operera sina fem flygplan kontinuerligt utan uppehåll. Idag består en svensk besättning på TP 84 av två piloter, en navigatör, en maskinist och två lastmästare. De svenska besättningarna kommer således bli betydligt slimmare än idag vilket medför vissa organisatoriska förändringar.

Försvarsmakten har med all tydlighet kommunicerat att dagens transportflyg måste ersättas snarast. Processen kring ersättare har minst sagt dragit ut på tiden, i synnerhet för att Sverige haft andra ekonomiska intressen som ställts mot Försvarsmaktens val av flygplan. I totalförsvarspropositionen skriver regeringen att beslut behöver fattas för att kunna påbörja omsättning i perioden 2025-2030.

Transportflygdivisionens sex äldre TP 84 Herkules behöver ersättas och för att undvika förmågeglapp inom det taktiska transportflyget behöver beslut om ersättare fattas tidigt så att omsättning av flygplansflottan kan
inledas i perioden 2025–2030

https://www.regeringen.se/contentassets/5c98b885c2cc40d58aa3693d34d915d3/totalforsvaret-20252030-prop.-20242534.pdf

Sett till leveranstider för flygplan och hur sent vi nu är ute med en eventuell beställning är det möjligt att vi får ett flygplan först 2027 och resten fram mot 2030. Under den här perioden ska personal utbildas eller omutbildas samt dagens transportflyg fasas ut under kontrollerade former. Det ska även sägas att detta ska ske samtidigt som Flygvapnet inför ett nytt radarövervakningsflygplan (inklusive nya signalspaningsflygplan), nya helikoptrar och planering för ersättning av tp 100. Det är således mycket som ska ske samtidigt och vi är mer än sena på bollen.

Jag vidhåller fortsatt att det är oklokt att engagera sig mer i ett land som är djupt involverat med Ryssland och Kina. Därtill den ungerska statsledningens agerande kring det svenska medlemskapet i Nato tillsammans med andra utspel kring Ukraina gör mig mer en måttligt skeptisk till fördjupade samarbeten i dagsläget. Men nu verkar tärningarna vara kastade och vi har valt våra flygkompisar för en lång tid framöver.