Värdegrund – system av etiska principer som bildar underlag för handlande. Belagt sedan 1992.
Svensk ordbok 2021
Värdegrund, ett laddat ord som nästintill oundvikligen skapar diskussion på såväl internet som ute i de fysiska rummen. Det enda ord jag kan komma på som drar till sig liknande heta debatter är ”gender”. Det är med vetskapen om att det här är ett hett ämne som jag tänkte ge mig in på minerad mark och reda i hur ordet kom in i den militära sfären samt vad begreppet kommit att betyda idag jämfört med början på 2000-talet. Anledningen är att Försvarsmaktens värdegrund och vad den antas stå för återigen har blivit en form av diskussion där fokus förefaller ligga mer på ordet ”värdgrund” än dess betydelse. Jag anser att det är viktigt att förstå hur Försvarsmaktens värdegrund kom till för att kunna kritisera dess utformning.
Det ska sägas nu med en gång att innebörden av Försvarsmaktens värdegrund har förändrats sedan dess införande. Den grundar sig fortsatt på värdeorden Öppenhet, Resultat och Ansvar (ÖRA) men har med åren kommit att beskrivas i sammanhang som militära värderingar och önskvärda karaktärsdrag. Något som inte fanns med när värdgrunden infördes formellt 2006 av dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) Håkan Syrén. Det behöver du som läser detta ha med dig i tanken innan vi fortsätter. Helt enkelt för att förstå att de invändningar som stundtals ventileras idag tar sikte på något som inte längre lever kvar i dagens värdegrund.
Även om värdegrundsarbetet och dess utformning tillskrivs det privata näringslivet går det att sammanlänka införandet av Försvarsmaktens värdegrund med 90-talets införande av begreppet ”officersetik”. Det påbörjade arbetet med officersetik som ämne för blivande officerare utvecklades sedan av dåvarande ÖB Owe Wiktorin 1997 till en skrift, ÖB Ledstjärnor. Skriften syftade till att ge officerskåren en inriktning kring hur de skulle förhålla sig kring yrkesmoral och kärnvärden. Ett tidigt försök till att skapa en gemensam etisk grund att stå på vilket skulle leda officeren rätt i olika beslutstillfällen. Några år senare, 1999, påbörjade den svenska förvaltningen, efter påbud från regeringen, en övergång till att mer aktivt arbeta med värdgrunder. Detta blev startskottet till Försvarsmaktens ökända samarbete med Bikupan där data samlades in genom olika undersökningar om värderingar. Resultatet från undersökningarna i samklang med en omriktning från invasion till insatsförsvar ledde till införandet av ÖRA (myntat 2005) och Försvarsmaktens värdegrund.
[…]Den chef som inte vill ta sitt ansvar i sin roll i arbetet med värdegrund och resultat bör dra slutsatsen att Försvarsmakten är fel arbetsplats. […]
Arbetet med värdegrunden är inget ”projekt” att hantera i mån av tid. Förhållningssätt och gemensamma mål är ingen sidoverksamhet. Det är en integrerad del av omriktningen!
Vi har siffrorna på bordet. Vi har ingen tid att förlora. Alla uttryck för bristande respekt för individen måste motverkas. Alla medarbetare har ett ansvar, inte minst soldater under grundutbildning. Var och en måste vara vaksam på dåligt språkbruk och bristande ledarskap. Säg ifrån! Ta ansvar! Föregå med gott exempel! Ömsesidig respekt är ett strategiskt mål.
Håkan syrén, Både och – en liten bok om dubbla uppgifter och framtidens krav. 2007
I en av tre små böcker som General Håkan Syrén skickade ut till Försvarsmaktens personal under sin tid ÖB. I boken ”Både och” ägnas sex sidor åt värdegrunden under rubriken ”Öppenhet, resultat, ansvar”. Tyngdpunkten i texten ligger på att kvinnor är viktiga kompetensbärare för framtida försvaret samt att det internt måste bli bättre ställt vad gäller bemötandet av varandra. Språkbruket är tydligt och det är troligtvis här som det uppstår mycket av den kritik som fortsatt hörs idag kring ”att inte få lov att skämta” och att värdegrunden är ”politisk korrekt”. I sammanhanget måste man förstå att de här åren var väldigt turbulenta för myndighetens personal där nedläggningar gjorde att många fick flytta eller lämna sina jobb, officersutbildningar ställdes in samtidigt som man försökte föryngra officerskåren för att den skulle vara redo för internationella operationer i större omfattning. Det kan tänkas att en del inte bara upplevde sig utjagade från myndigheten, utan även såg en välbekant och trygg miljö förändras fundamentalt. I allt detta pågick samtidigt en förändring i samhället som även den inbegrep språkbruk.
Det ska tilläggas att värdegrundsprojektet i Försvarsmakten pågår under lång tid, mellan 2004 och 2011. Det är således inget som införs under en natt och det förklarar även varför dagens värdegrund inte ser ut som när den lanserades i början på 2000-talet. Det beror i sig även på att värdegrunden är ”levande” så till vida att den följer samhällets utveckling.
Som sagt infördes värdegrunden i en turbulent tid och det gav vid handen att en del, troligtvis av välvilja, fokuserade helt fel på vad värdegrunden handlade om. När det till stor del handlade om etik och individens förhållningssätt till myndighetens nya uppdrag från politiken (det vill säga en liten stående militär styrka med utlandsfokus) kom värdegrund alltjämt att sammankopplas med jargong, vilken musik som ska vara tillåten och svepande påståenden om att diverse saker eller handlingar ”inte är förenliga med värdegrunden”. Värdegrunden kom att bli ett hot, en form av snara, som kunde slängas fram istället för att användas som en ledstång i diskussioner kring professionens etik. Att det var snurrigt framgår tydligt i ett nummer ur Försvarets forum från 2014 där det egentligen inte blir särskilt tydligt vad värdegrunden är utan mer en rad olika tolkningar där läsaren lämnas därhän att själv försöka komma till en slutsats (samt ett tips om värdegrundsspelet).
För rent krasst så finns det inget i värdegrunden som per se styr vad du som individ får skämta om i fikarummet. Värdegrunden är inte på något sätt lag och du kan inte bli uppsagd för att du utanför tjänstetid betedde sig på ett sätt som skulle ses som brytande mot ”svenska värderingar” eller förväntningar. Det är fortsatt, och har alltid varit, gruppen som sätter ramarna för vad som är acceptabelt beteende inom gruppen. Så när det börjades yttras att värdegrunden är ”politiskt korrekt” och att man inte längre fick ”säga vad man ville” handlade det i sak mindre om värdegrunden och mer om hur samhället utvecklades under den perioden. En utveckling som pågår fortsatt idag där uppfattningen om vad som är ”okej” eller förväntat beteende av militär personal konstant förändras.
Kanske hade det varit bättre att låta ordet värdegrund sakta men säkert bytas ut mot ”militär etik” eller liknande. En högst kosmetisk förändring som förhoppningsvis hade kunnat leda diskussionerna till att handla om de militära värderingarna och svenska folkets förväntningar på oss som tjänstemän snarare än om det är förenligt med värdegrunden att skratta åt vissa skämt.
Det finns mycket mer att skriva om Försvarsmaktens värdegrund. En hel bok om man skulle vilja. Men jag väljer att avsluta här med ett litet budskap. Värdegrunden har inget med någon särskild politisk ideologi att göra utan kommer ur en organisations egen vilja att skapa en gemensam etisk kompass som binder oss samman med de svenska värderingar vi ska försvara .
Referenser
Bolin, O. (2013). Från text till eldstöt : En fallstudie om hur Försvarsmaktens värdegrund tillämpas i praktiken (Dissertation). Hämtad från https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:fhs:diva-4043
Carlström, J. G. (2021). Från ord till handling : När Försvarsmaktens värdegrund möter praktiken (Dissertation). Hämtad från https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:fhs:diva-10233
Puranen, B. (2012). Försvarsmaktens värdegrund: att styra med kunskap om organisationen. Stockholm: Bikupan.
Syrén, H. (2007). Både och – en liten bok om dubbla uppgifter och framtidens krav. Stockholm: Försvarsmakten.
Unogård, E. (2012). Mjuka värden och lull-lull : Om varför Försvarsmaktens värdegrund inte upplevs som tydlig och gemensam (Dissertation). Hämtad från https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:fhs:diva-2694