Den 24 oktober offentliggjordes en utredning kring en en olycka med en larmmina. Händelsen i sig resulterade i brännskador på en instruktör när larmmina utlöstes i handen. På sina håll skrevs det litet skämtsamt om varför man valde att utreda något så trivialt som en vådautlösning av en larmmina. En kommentar som troligtvis fälldes utan vetskapen om att det uppstått fysiska skador. Det är å andra sidan inte det som är det intressanta med händelsen, eller för den delen det faktiska förloppet när minan utlöstes. Utan det är, vilket den här artikeln kommer på visa, ytterligare ett exempel på hur en rad små faktorer tillsammans skapar förutsättningarna för att det ska ske en olycka, trots ett gediget säkerhetsreglemente.
I Försvarsmakten finns en rad olika publikationer i form av reglementen, handböcker och manualer. Alla dessa bildar en hierarki där det förenklat kan beskrivas som att reglementet beskriver tvingande regler, vad som ska utföras, och där handböcker samt manualer visar hur:et. Det här är viktigt att ha kvar i minnet medan du läser vidare.
För hantering av larmmina 2, och minor generellt, är brukaren hänvisad till två specifika publikationer: SäkR Spräng 2023 och manualen Minor 2022. Säkerhetsreglementet finns tillgängligt via den interna portalen Emilia och på Försvarsmaktens hemsida. Manualen finns enbart att tillgå via emilia. Därutöver kan det finnas tekniska ordrar som styr vissa specifika åtgärder som exempelvis förrådspersonal ska vidta vid hantering av olika materielslag.
Under utredningen har det identifieras att det i både SäkR Spräng och manualen finns beskrivet att en återanvänd Larmmina 2 ska tillföras en extra säkringssprint. Det här återfinns däremot inte i någon teknisk order vilket kan ha bidragit till att en sprint inte tillförts när den återanvända larmmina lämnats ut till instruktören. Här finner vi således ett problem som är återkommande inom flera ämnesområden, och som vi kommer behöva hantera under de kommande åren. Nämligen att våra publikationer inte harmoniserar med varandra och att det finns tvingande regler som inte kan efterlevas av hela organisationen för att reglerna trycks i olika informationsrör.
Vidare identifierade utredningen det som länge varit ett stående skämt på sociala medier, nämligen att sökfunktionen i emilia är undermålig. Utformningen på söksträngen avgör direkt om individen kommer hitta den senaste versionen av SäkR eller en daterad version som sparats någon annanstans på emilia. Det här är oftast känt av personal som tjänstgjort ett antal år i myndigheten. För nyanställda är det däremot sannolikt okänt då det inte finns återgivet i skrivt och därmed något som innebär risker. Det uppmärksammas även att officersutbildningarna använder sig av ett externt system för att sprida publikationer, vilket innebär att kadetterna vänjer sig med ett helt annorlunda publikationssystem än det som anställd personal nyttjar.
Vilket leder oss till själva kärnan av vad den här artikeln vill fokusera på, nämligen övergången för nyanställda befäl från skola till myndigheten, och hur vår forcerade tillväxt inte bara skapar risker idag utan även i framtiden.
En konsekvens av oerfarna plutonchefer är att personalen inte planeras effektivt, uppgifter ges inte i tillräcklig tid, samt stöd och kontroll till/av instruktörer i planering och genomförande inte kan ges mot det behov som finns.
Utredningsrapport avseende personskada i samband med vådautlösning av larmmina 2, s. 15
I utredningen framgår det att plutonslaget består av nya instruktörer som antingen är nyexaminerade eller inne på sitt första år som officerare. Men det är inte bara plutonen som består av ny personal, hela grundutbildningsorganisationen på lägre nivå som sådan beskrivs som bestående av befäl med ringa erfarenhet. Istället är det kompani- och skvadronsledningar som består av personal med mer erfarenhet, och som därmed enligt försvarsgrenarnas riktlinjer kring karriär förväntas stödja de oerfarna befälen i deras utveckling. Problemet är att ration mellan erfaret och oerfaret befäl innebär att exempelvis kompanifanjunkarna inte hinner med att stödja alla som har ett behov. Lägg ihop det med det oerfarna befälets vilja att vara självständig och svårigheten att hitta korrekt information så är det inte konstigt att olyckor sker, och kommer fortsatt ske om inga åtgärder vidtas.
Övergripande fokus från politiker och försvarsmaktsledningen är tillväxt. Politikerna vill att såväl antalet värnpliktiga som antalet kadetter (och därmed nya officerare) ska öka under kommande år. Detta ska ske samtidigt som högre ledningsnivåer, som varit underbemannade under flera år, nu skriker efter erfarna befäl för att täcka upp för pensionsavgångar samt ett nära förestående medlemskap i Nato. Manegen är således krattad för att det även i framtiden kommer finnas en ohållbar ratio mellan erfaret befäl som ska handleda/mentorera, och oerfaret befäl som behöver handledas. För att tala klarspråk, det är inget som en HYB per kompani kommer kunna lösa.
Därutöver innebär det att bristen av handledning idag, kommer medföra bristande kunskap i framtiden när det gäller ledning, utveckling och utbildning. Det har länge varnats, och varnas fortsatt, för att det går för fort uppåt i karriären för våra officerare. Där tiden mellan varje steg från fänrik till major är så pass kort att när individen sen förväntas leda större förband eller funktioner på högre nivå, saknas kritisk kunskap vilket riskerar att hämma vår förmåga.
Det kan således hävdas att det finns en röd tråd mellan handledningen av nyexaminerade befäl och landets förmåga till militärt försvar. Missar vi att omhänderta den lilla kuggen så kommer det stora maskineriet upphöra att fungera. Det måste fortsatt kommuniceras till våra politiker när det påbörjas någon form av kvantitetsbingo inför politiska beslut. Risken är annars att våra goda intentioner gör det omöjligt att nå våra utpekade mål.
FM2023-23509:1 Utredningsrapport avseende personskada i samband med vådautlösning av larmmina 2