När kommer FST KOMM och HRC Relation och kommunikation att slås ihop till en gemensam kommunikationstjänst? Alternativt, när kommer FST KOMM att ta ägandeskap över samtliga kommunikationsplattformar där Försvarsmakten befinner sig i stället för att som idag ha det uppdelat kring vilka plattformar som uppfattas som rekryteringskanaler eller ej?

När kommer en militärstrategisk ledningsnivå för kommunikationstjänsten inrättas i stället för dagens delade ansvar mellan flera olika intressenter med egna agendor?

I kommunikationsdirektörens inriktning för 2023 anges bland annat att kommunikationen, såväl den interna som externa, ska vara snabb, tydlig och korrekt för att hantera omvärldsutvecklingen. Hur ska detta realiseras? Hur mäts och utvärderas det?

”Internet är den viktigaste informationskällan” anges det i bilaga 5 till den årliga inriktningen. Bland annat har FST KOMM korrekt identifierat att information söks via internet och sociala plattformar. Däremot verkar den realiseringen enbart dragits kopplat till att attrahera ny personal då det också uttrycks en ambition att kommunicera internt före externt. Varför sker inte den interna kommunikationen via samma kanaler när följarskaran även består av den egna personalen? Där kommunikation via sociala plattformar har möjlighet att nå ut snabbare och bredare än genom nyhetsinlägg på emilia (vilka ibland ändå publiceras som nyhetsartikel på forsvarsmakten.se någon dag senare).

I inriktningen beskrivs också att ”kommunikationen ska sträva efter att vara proaktiv och koordinerad på alla nivåer”. Hur ska en kommunikationstjänst kunna agera proaktivt om den samtidigt ska kontinuerligt koordineras på samtliga nivåer genom olika möten? I verkligheten förefaller kommunikationstjänsten vara reaktiv och konstant på efterkälken vilket har en negativ påverkan på de målsättningar som satts.

När kommer Försvarsmaktens ledningsfilosofi i form av uppdragstaktik och ÖB:s vilja om mandat och möjlighet till initiativ genomsyra kommunikationstjänsten? Tldr; när kommer styrningarna kring sociala medie-konton bli friare och tillåta enheter att driva sin egen kommunikation utan att behöva söka central tillåtelse? Och när kommer redaktionsplaner att ses som ett stöd, inte som en plan som måste följas oavsett vad som händer i världen?

När kommer myndigheten att sluta med olistade videoklipp på Youtube?

Avslutningsvis; hur uppfattar kommunikationsorganisationen att kommunikationen tas emot av personalen? Det vill säga de som ska bli ambassadörer samtidigt som de inte synliggörs i den dagliga kommunikationen. När kommer kommunikationstjänsten att på allvar öppna upp för att medarbetarna får kommunicera sin verklighet? Utan att den tillrättaläggs eller refuseras för att de inte passar in i myndighetens redaktionsplaner. Innehållstrategin för digitala kanaler bekräftar trots allt att den planerade kommunikationen gör att vi går miste om möjligheter att skapa engagemang kring det intressanta som händer här och nu.