Din EOBUSARE i gryningen

Försvarsmakten förlorar i informationsmiljön

Försvarsviljan i hela samhället stöds genom informationsinsatser både på militärstrategisk och på operativ nivå. Det är tydligt för både vår egen befolkning och omvärlden vem som är den angripande parten.

Doktrin för gemensamma operationer

I doktrin för gemensamma operationer definierar Försvarsmakten den operationsmiljö som myndigheten är satt att kunna verka i. Den operationsmiljön är indelad i de fysiska domänerna rymd, cyber, mark, luft och sjö som i sin tur inkapslas av informationsmiljön. Inom den här miljön inryms militärstrategisk kommunikation, kommunikationstjänst och informationsoperationer där målet är att rikta alla ingående delar för att, precis som med olika vapensystem, uppnå de strategiska och operativa målsättningarna som Försvarsmaktens ledning satt upp. I boken pratas det även om proaktiva och ”offensiva” informationsoperationer som en försvarsmaktsförmåga. Vilket ligger väl i tiden där tillgången till information är ett tumtryck bort och större delen av världens medborgare är kontinuerligt uppkopplade mot en aldrig-sinande ström av information. Problemet är bara att vi började springa långt innan vi överhuvudtaget kunde gå, och det skapar sårbarheter i detta nu. Sårbarheter som riskerar att skada vår försvarsförmåga om vi fortsätter att ignorera dem.

En militär operationsform i syfte att skapa önskvärda effekter i informationsmiljön och därmed bidra till att den militära operationens målsättningar uppnås. Informationsoperation innebär att militära förmågor koordineras och synkroniseras med teknisk eller psykologisk påverkan på information, informationssystem och mänsklig kognition.

Försvarsmaktens definition av Informationsoperation

Fokus i debatten, och hos Försvarsmakten, när det gäller informationsoperationer ligger oftast på att bemöta desinformation. Det vill säga falska påståenden som kommer ifrån motståndaren, inte sällan på sociala medier eller olika former av ”nyhetssajter” som på olika sätt stöds av en statsmakt. Därtill finns ett uttalat fokus på att nationellt jobba med strategisk kommunikation i samband med större övningar, framförallt med internationella partners. Det är i alla fall den bild som målas upp. Tyvärr förefaller verkligheten vara något helt annat där fokus istället ligger på att i sociala medier försvara reklamkampanjer, vilket kräver ett högre arbetstidsuttag för personalen, vilket i sin tur leder till att det uppstår en nedgång i kapacitet vid ett annat tillfälle när personalen måste återhämta. För det är just i debatten kring Försvarsmaktens olika reklamkampanjer som kommunikationsavdelningen centralt såväl som lokalt förefaller vara som mest aktiv. I all annan kommunikation verkar det vara trögare för enskild kommunikatör att agera och trycka ut information. Något som definitivt ligger Försvarsmakten i fatet i en informationsmiljö där påståenden av olika slag snabbt kan få stor spridning och därmed blir fakta, oavsett om påståendet i sig är sant eller ej.

Informationsmiljön

Informationsmiljön utgör ett stridsrum där striden till sin form både kan vara skild från och vara en integrerad del av den mer fysiskt militära striden. En konsekvens av informationssamhället är att informationsmiljön får en allt större betydelse och utgör en gränsyta till alla typer av militära operationer och verksamheter. Avsaknaden av gränser och de virtuella och kognitiva dimensionerna av informationsmiljön, som inte behöver vara bundna till fysiska eller geografiska platser, ligger till grund för behovet av förband som kan uppnå verkan i denna komplexa miljö. Alla stridskrafter kan genom insatser ge verkan och effekt i informationsmiljön. Detta samordnas för att skapa förutsättningar för att bidra till gemensamma operationer.

Doktrin för gemensamma operationer, bilaga 1 s.108 (fetstil av taktisk.se)

När det här inlägget skrivs har det nyligen fastställts att Försvarsmakten ska skapa ett ”administrativt konto” på plattformen TikTok. Beslutet i sig är rationellt utifrån att förhindra att fler skapar falska profiler på plattformen där individer utger sig för att vara myndigheten. Försvarsmakten återfinns numera på de allra flesta stora plattformar, bland annat för att kunna nå ut i sin marknadsföring mot potentiella värnpliktiga och officersämnen. Vilket återigen visar på att Försvarsmaktens engagemang i informationsmiljön helt fastnat i reklamsfären och glömt bort den kommunikativa möjligheten som finns att även nå ut till den egna personalen. Istället verkar det finns en övertro till den interna plattformen emilia. En plattform som den stora massan, nämligen den frivilliga personalen tillsammans med de tidvis tjänstgörande inte har tillgång till. Vilket innebär att de går miste om en hel del information om vad som händer och sker inom myndigheten, vilket i sin tur leder till att de för söka informationen på annat håll.

Att Försvarsmakten inte förstått att det finns personal som saknar daglig access till emilia och det interna nätverket tydliggörs också utav den restriktiva inställningen till att ladda upp våra reglementen och handböcker på Försvarsmaktens hemsida. En åtgärd som förvisso skulle innebära att vem som helst får tillgång till våra oklassificerade böcker, men det i sig är en liten eftergift i förhållande till att informationen finns lättillgänglig för all personal, oavsett anställningsform eller var de befinner sig någonstans rent geografiskt.

Bara att något så enkelt, men ack så viktigt, som marksäkerhetsordrar inte sprids på Försvarsmaktens olika plattformar drar ner hastigheten för att viktig säkerhetsinformation når ut till alla. Det senaste exemplet är användarförbudet av skavsårstejp där informationen istället fick spridning i media där det rent felaktigt påstods att det handlade om att det var gasbindor som gav såriga fötter. I andra avseenden sprids det kontinuerligt olika påståenden om förändringar i löner eller befälssystem som på olika nivåer skapar frustration bland personalen. Frustration som Försvarsmakten relativt omgående hade kunnat bemöta på de olika plattformarna med sin syn på saken. Istället för att som nu, posta byråkratiska texter på en undangömd blogg som inte ens har en framträdande roll på hemsidan.

Faktum är att Försvarsmakten i stort misslyckas med att ta plats i flödet hos användarna, så länge det inte handlar om att framhäva hur förträfflig Försvarsmaktens marknadsföring är, den ständigt brännheta frågan om jämställdhet i den militära sfären eller att någon chef i den högsta ledningen varit på besök någonstans och överlämnat en sköld. Istället är det som_fan-konton och enskilda individers initiativ som formar den informativa kommunikation som tillfredsställer det informationsbehov som finns inom allehanda ämnen. Genom att tillfredsställa de här behoven, och möta allehanda påståenden bygger vi motståndskraft hos personalen. Tanken är, precis som vid internationell insats, att få personalen att tänka mer på den operation som ska genomföras och mindre på olika distraktionsmoment som riskerar att ge dem nedsatt förmåga.

Just nu är Försvarsmakten varken proaktiv eller offensiv när det gäller att verka i informationsmiljön. Och precis som med all annan militär verksamhet, om vi inte klarar av att utföra det i fredstid under de mest gynnsamma förhållanden, då kommer vi inte heller att klara av det när operationstempot höjs i en eskalerande konflikt. Vi kommer gå i krig med den försvarsvilja vi har idag, inte den vi vill ha imorgon.

Förslag på åtgärder

För att Försvarsmakten på allvar ska kunna ta sig tillbaka in i informationsmiljön behöver myndigheten genomföra en rad åtgärder.

  • Uppdragstaktiken måste gälla även för kommunikatörer. Kommunikation behöver ske på samtliga nivåer, från den lägsta nivån till den högsta och den behöver ske inom samma ramar som vi vill föra striden. Så länge tyngdpunkten ligger på central styrning och godkännande kommer Försvarsmakten att alltid hamna på efterhand.
  • Använd den fulla potentialen av sociala medier att kommunicera såväl externt som internt. En stor del av de som följer Försvarsmaktens konton är på något sätt engagerade i myndighetens verksamhet. Det är en styrka när vi vill snabbt få ut ett budskap inom myndigheten.
  • Våga fokusera på korta informationsbitar inom allehanda områden. Alla artiklar som publiceras på Försvarsmaktens hemsida behöver inte vara längre artiklar. Ett kontinuerligt flöde av mindre ”nuggets” visar för alla att det kontinuerligt händer något och att myndigheten är aktiv.
  • Bygg en robust kommunikationsorganisation. Det är tydligt att vi behöver redundans inom organisationen. Att en individ lämnar ska inte innebära att uppdateringar uteblir.
  • Prata med bönder på bönders vis. Använd ett språk som mottagaren förstår. Det vill säga om mottagaren är den militära personalen, prata in om koncernledning. Om mottagaren är den civila medborgaren, prata inte om att Försvarsmakten behöver ”uppträda”.
  • Kommunicera om stort och smått. Har vi gjort förändringar i något av den personliga utrustningen, berätta om det. Håller vi på med ett projekt som kommer påverka all personal när det sjösätts? Berätta. om. det.

Avslutningsvis

Dags att sparka in den öppna dörren. Sluta använd ”likes” som en mätare för engagemang kring ett inlägg. Det kan inte bara fejkas, det är något som den generiske internetanvändaren gör slentrianmässigt utan vidare eftertanke. Titta efter engagemanget i form av delning, bokmärken och hur länge de valde att titta på exempelvis ett klipp.

Föregående

Sveriges alla samarbeten

Nästa

Vi är inte särskilt duktiga på att hålla flera ”bollar i luften”

3 kommentarer

  1. Esko Oksanen

    Försvarsmaktens strategisk kommunikation kring (särskilt internationella) övningar, beredskapshöjningar osv. är nog betydligt mer aggressivt än t.e. i Finland. Ofta läser man först på det svenska Försvarsmaktens webbsida eller social media flöde om en övning som faktiskt pågått i Finland… Och vad gäller Hemvärnet och lokalförsvar har Tidningen Hemvärnet faktiskt varit ganska aktiv i social media också kan man konstatera.
    Som frivillig utan tillgång till Emilia kan jag däremot bekräfta frustrationen speciellt om handböcker och reglementen. Vissa finns nuförtiden i platformen Itslearning, men inte alla frivilliga har tillgång tille det heller. Det borde alla ha automatiskt tycker jag.
    Det är en möjlig lösning att lägga alla oklassificerade handböcker osv. på webbsidan, men rent tekniskt är det inte svårt att skapa en platform som kräver autentisering. Medan det är naturligtvis inte lämpad för några sekretessbelagda uppgifter, är det ännu betydligt bättre än ingen autentisering alls. Det är också inte svårt att använda en sådan platform för intern kommunikation, tom skapa epostaddresser till all personal. Man kan tänka sig skilja de frivilligas addresser från de anställdas te. på samma sätt som olika lärosäten har för studentaddresser. Ett sädant system skulle ha stora fördelar för hemvärnsförbandens internkommunikation, vilket i dagsläget vilar på privata epostaddresser, ofta hos Google eller liknande.

  2. Móði

    Tanken om emailadresser som kan användas av all personal, samtidigt som den tydligt signalerar tillhörighet mellan fast och friv låter inte helt tokigt. Framförallt finns det en vinning i att hålla isär privata och tjänstkonton. Däremot ser jag inte varför vi prompt ska lägga saker (som vi redan klassificerat som öppna, och som medborgaren de facto kan begära ut) bakom en vägg. Då är det snarare så att vi behöver bli vassare på att särskilja vad som faktiskt är skyddsvärt och inte.

  3. Esko Oksanen

    Vad gäller handböcker osv. är det inte någon stor fördel att ha dem i någon slags portal, det håller jag med om. Däremot kan en sådan portal lätt användas för annan internkommunikation som man inte vill lägga helt öppet på hemsidan. Då kan man lika bra ha en portal där det lätt går och hitta handböckerna också. Syftet då är mer att minska ”onödig” information på öppna sidan och inte skydda information i sig. Hemvärnsportalen i Itslearning (https://tidningenhemvarnet.se/hemvarnsportalenlive/) verkar ha en sådan ambition, men jag är inte övertygen att Itslearning är en optimal platform för detta…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén