Så var dagen snart slut, eller rättare sagt mönstringen. Du har kämpat dig igenom varje test och gjort ditt yttersta. Du var lite nervös inför både datortestet och psykologen. Men i efterhand känner du som att det gick helt okej. Med psykologen pratade du en del om din uppväxt och du pushade verkligen för hur mogen du är jämfört med dina kamrater i skolan. Du fick även sagt att du verkligen gillar utmaningar. Det är därför du sedan länge varit inställd på den där befattningen. Nu sitter du där i soffan, i väntan på det sista steget – inskrivningshandläggaren. I rummet sitter en till som mönstrat. Du har fått uppfattningen att många har fått åka hem då de inte klarat vissa delar. Men inte du. Du har tagit dig hela vägen. I rummet finns även en militär. Personen har tidigare presenterat sig som yrkesinformatör. Men du har inte visat personen något större intresse, du vet redan vad du vill bli.
Ut genom dörren kommer en person och ropar ditt namn. Du följer med in på kontoret. Ni småpratar lite om hur dagen varit och hur du tycker att det gått på testerna. Bara bra säger du, ivrig att få komma till delen där du får din inriktning för värnplikten. Men när handläggaren väl presenterar alternativen är in din drömtjänst med. När du frågar om den får du veta att dina testresultat tyvärr inte räcker hela vägen. Handläggaren försäkrar dig om att även de här tjänsterna kommer vara både utmanande och utvecklande. Men din besvikelse är påtaglig. Handläggaren frågar om du vill åka hem och tänka på saken, du har trots allt sökt frivilligt och kan få en natt att sova på saken. Du tackar och går ut i väntrummet igen där den där militären väntar med ett leende. Personen frågar hur det gick och sträcker ut en hand för att se listan över dina alternativ. Du mumlar att det gick åt helvete samtidigt som personen läser igenom alternativen. När yrkesinformatören sen börjar prata om hur bra alternativ du fått, särskilt om du vill fortsätta inom Försvarsmakten efter din värnplikt börjar du zooma ut. Du slutar lyssna. Det här var inte alls hur det skulle bli. Egentligen vill du kanske inte alls göra lumpen längre. Du tackar för dig och lämnar rummet för att påbörja resan hem. Det här var inte alls vad du hade tänkt dig.
Berättelsen ovan en fiktiv berättelse samtidigt som den är en sammanställning av observationer gjorda i den miljö där tusentals svenska ungdomar varje år genomgår olika tester för att ta reda på om, och i så fall var, de skulle göra sig bäst i Försvarsmakten. Många är de som redan bestämt sig för en specifik tjänst. De är målmedvetna och vet vad de vill. Eller de vill åtminstone ge sken av det. Men sen kommer kallduschen. Testresultaten räcker inte till. För killar är cykeln en svaghet, för tjejerna muskelprovet men för bägge verkar psykologen vara ett hinder. Framförallt ett dolt sådant då de inte får veta sitt resultat förrän de sitter hos inskrivningshandläggaren.
Min högst anekdotiska observation av läget är att killar tar det hårdast att inte få sin befattning, kanske för att tjejer i högre utsträckning verkar vara mest förvånade att de tagit sig hela vägen. Gemensamt är att kunskapen om alla möjliga befattningar är bristfällig. Det är här yrkesinformatören kommer in som en nyckelspelare. För när individen kommer ut från inskrivningshandläggaren och visar sig vara nedstämd gäller det att fånga upp varför individen är besviken. Därefter utifrån de tilldelade alternativen ha en ärlig konversation om vad befattningarna faktiskt innebär, och därmed vilken tjänst som ligger närmast det individen faktiskt vill åstadkomma. Förvånansvärt ofta går det att hitta alternativ som till och med är mer tilltalande än den ursprungliga ”drömtjänsten”. Men det kräver att den som mönstrat har ett öppet sinne och är mottaglig för att det finns alternativ.
För dig som mönstrar och som vill fortsätta med en karriär i Försvarsmakten efter värnplikten finns det många vägar att gå. Genom att tänka långsiktigt och hålla fast vid ett speciellt mål kan du överkomma den initiala besvikelsen för att därefter hitta ett alternativ som tar dig ett steg närmare drömmen. Och för dig som inte har några planer på att fortsätta efter din grundutbildning, passa på att välja något som verkar åtminstone lite intressant. För det kommer inte bli bättre av att du inte gör ett val utan bara väljer något på måfå och sen får lida dig igenom 10 månader i det militära. Framförallt inte när det om några år kommer bli aktuellt med repetitionsövningar.
Så för dig som står på tur att mönstra, läs på om olika inriktningar. Eller rättare sagt, gå igenom alla befattningar i befattningsguiden. Titta på filmerna och leta upp de olika förbanden på instagram för att se bilder från vardagen. Håll dig borta ifrån reddit och liknande forum i början tills det att du hittat några specifika inriktningar och du har väldigt detaljerade frågor om vad en värnplikt på det specifika förbandet innebär. På så sätt kommer du vara bättre förbered när du kommer till din mönstring och du kommer kunna vara en aktiv del i dialogen om vilka tjänster som kan vara relevanta utifrån dina testresultat. Då får du de absolut bästa förutsättningarna att få en minnesvärd värnplikt.
Avslutningsvis
Kom ihåg att testresultaten är till för att matcha dig mot den militära världen. De säger i sig inget hur du är som medborgare ute i samhället eller för den delen hur du är som människa. Bedömningen från psykologen är utifrån den kontexten. Du utvecklas kontinuerligt och formas av de erfarenheter du drar genom livet vilket innebär att bedömningen sannolikt skulle se annorlunda ut om några år. Precis som att dina fysiska resultat kommer att se annorlunda ut när du haft mer tid till att träna. Fokusera på det du kan påverka här och nu.