Förändringar i den framtida officersutbildningen

Det genomgående temat för klagomål kring officersutbildningen har varit att kadetterna saknar de kompetenser som efterfrågas ute på förbanden. De har, om vi ska raljera lite, spenderat för mycket tid i skolbänken med ansiktet i en bok istället för att vara ute i verkligheten och övat på att leda militär personal. Därutöver har det ventilerats åsikter om att de nya fänrikarna saknar instruktörskompetens i basala saker så som att agera instruktör inom en rad vapensystem. Alla verkar överens om att officersprogrammet behöver förändras för att bättre förbereda kadetterna för det som komma skall, framförallt det initiala skedet som truppförande officer på GU.

Ett arbete har därmed genomförts av Försvarsmakten och Försvarshögskolan (FHS) där vissa förändringar kommer att införas inom en snar framtid. Det berör framförallt den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) där tydligare fokus ska vara på truppföring och att ha agerat chef under större övningar. Men den absolut största förändringen är att det, som många troligtvis förutsåg, kommer bli ett krav på att ha genomfört värnplikt som pluton- eller kompanibefäl för att få påbörja officersutbildningen. Detta som en åtgärd av flera för att höja kompetensen och dugligheten hos kadetterna på OP med fokus mot strid. För de som inte genomfört värnplikt som PB eller KB kommer därmed sannolikt behöva genomföra en förberedande officerskurs (FOK) precis som GSS som avser att söka SOU.

Det här lyfter däremot vissa frågor, som till del identifierats av FHS under arbetets gång. Inledningsvis är frågan när Försvarsmaktens värnplikt kommer nå en sådan kapacitet att tillgången på utbildade PB och KB är tillräcklig för att garantera ett fortsatt stort urval till OP. Risken är annars att kravet skapar mer belastning ute på förbanden för att de behöver lägga resurser på FOK för att på så vis tillse att det finns kvalificerade kandidater på förbandet. Det här borde rimligtvis gå att samköra med FOK för SOU-kandidater, dock kvarstår utmaningen med att få resurserna att gå ihop. Nästa fråga är hur detta kommer påverka de förband som inte har PB/KB-kategorin i sin organisation, eller för den delen tar ut PB/KB för att bestrida soldat- och gruppbefälsbefattningar. Kommer de bli nödgade att på sikt införa befattningar för att trygga officersförsörjningen? Och om vi tittar på funktioner som ligger utanför den regelrätta markstriden; ska det här ses som den slutgiltiga separeringen mellan officerare och specialistofficerare där de förstnämnda på riktigt stöps i en generisk form utan funktionsförståelse? Därmed ett överlämnande av funktionskunnande till specialistofficeren där inriktningar som exempelvis OP UND inte kommer vara realiserbara för att det inte skjuter mot det initiala målet som truppförande befäl. Därtill, vad kommer detta innebära för de som blir värnpliktiga gruppbefäl? Kommer de hänvisas till att söka soldattjänster eller mot SOU?

Det är positivt att det genomförs en rad förändringar som på sikt ska garantera att fänriken har en grundläggande uppsättning av färdigheter direkt från skola. Det är tydligt att tillväxten helt enkelt inte tillåter ett inflöde av officerare som inte kan ”användas” omgående utan kräver vidareutbildning. Samtidigt väcker förändringarna frågor kring hur det här kommer påverka alla som ligger utanför den generiska arméofficeren med inriktning mot markstrid. Det finns en risk att vi i vårt återuppfinnande av hjulet, även återuppfinner gamla systemfel som skapar negativa följdeffekter på lång sikt.

Säkert är i alla fall att vi under kommande 10 års period kommer få anpassa oss successivt efter förändrade förhållanden när dels kadetterna genomför sin VFU, dels när de kommer ut på förbanden som fänrikar. Och troligtvis kommer vi inte vara helt nöjda då heller, även om jag gärna blir motbevisad på den punkten.