De ungdomar vi kallar till mönstring har i mönstringsunderlaget bland annat svarat att de inte har några kroniska sjukdomar eller skador. Ungdomarna har också svarat att de är intresserade av att tjänstgöra med plikt (red fetmarkering).
https://www.rekryteringsmyndigheten.se/18ar/kanner-du-en-18-aring/
När värnplikten återinfördes 2017 föregicks införandet av den urgamla diskussionen om tvång är något en liberal demokrati ska syssla med. För att lugna alla något kommunicerades det att de som skulle klassa till mönstring i första hand skulle bestå av de som var intresserade av värnplikt. Dessa tillsammans med de som sökte frivilligt skulle vara nog för att tillsätta samtliga utbildningsplatser inför varje år.[1][2][3] Vilket låter bra på pappret då statistiken visar att andelen positiva till värnplikt vida överstiger såväl mönstringsbehovet som antal platser i utbildningsorganisationen. Men i realiteten kräver det å andra sidan att alla som är positivt inställda till grundutbildning även är lämpade till de befattningar som finns.
Sett ur perspektivet att bemanna krigsförbanden ser det ändock ljust ut, sett till antal. Var det däremot ser mörkare ut är fördelningen mellan könen av de som mönstrar och blir uttagna för värnplikt.[4] Enligt Rekryteringsmyndighetens egen statistik är i princip 50/50 mellan könen i att besvara mönstringsunderlaget som skickas ut till alla totalförsvarspliktiga ungdomar. I nästa steg gällande andelen kvalificerade svar (det vill säga svar som inte antyder exempelvis sjukdom eller liknande) börjar siffrorna skjuta över till en tydlig majoritet män. Trenden håller sedan i sig när variabeln positivt inställd adderas. Jämför vi med de som frivilligt ansökt ser vi att det fortsatt är majoritet män som söker, blir kallade och uttagna. Detta innebär således att Försvarsmakten helt enkelt inte når sin målsättning om 20% värnpliktiga kvinnor (17,5% ryckte in 2019).
Som jag tidigare skrivit om finns det en ”quick fix” att applicera, nämligen att Rekryteringsmyndigheten kallar hälften ur varje kön till mönstring.[5]
I senaste numret av Officerstidningen kan vi läsa om hur chefen för Försvarsmaktens rekryteringssektion nu funderar på alternativ.
Jag utesluter inte att vi kommer börja kalla kvinnor som är lämpade för en befattning även om de inte angett intresse för att göra värnplikten.
Kommendörkapten Ström, chef för Försvarsmaktens rekryteringssektion
Det vill säga om pågående satsning med fler skolinformatörer direkt ur grundutbildningskullarna inte ger synbar effekt i antalet intresserade kvinnor, kommer Rekryteringsmyndigheten att ges uppdraget att kalla även de kvinnor som inte är motiverade av att tjänstgöra. Vilket i sak inte är konstigt då hela pliktkonceptet bygger på att de som är bäst lämpade ska kallas. Samtidigt hamnar vi återigen i situationen där Försvarsmaktens kvantitativa jämställdhetsmål, och brådskan att uppnå dessa, riskerar att bli kontraproduktiva. Dels för att det med en sådan förskjutning kan hävdas att det är diskriminerande mot kvinnor då män ”kommer undan” om de inte är intresserade. Dels för att det öppnar upp för spekulationen om det skulle gå att få in fler lämpliga män (om än omotiverade) till tjänstgöring. Vad som är tydligt, vilket kommendörkaptenen riktigt påpekar, är att det kommer krävas rejäla åtgärder för att uppnå målsättningen om 30% värnpliktiga kvinnor till 2025.[6] Nästan en dubblering från 2019, samtidigt som antalet värnpliktiga ökar från 5000 till 8000 under samma period.
Då Försvarsmakten inte är en isolerad ö i samhället behöver vi även titta på vad myndigheten konkurrerar med. I det här fallet är det högre utbildning vilket rapporterats ständigt sedan början av 00-talet.[7][8] Förra året valde 50% av alla kvinnor att läsa vidare efter gymnasiet, medan endast 38% av männen gjorde det.[9] Det ska sägas att värnplikten förvisso kan förklara en del av detta, samtidigt har trenden varit tydlig under det senaste decenniet. Kvinnor söker sig i högre utsträckning än män till eftergymnasial utbildning vilket innebär att om Försvarsmakten vill få dessa intresserade, då är det området vi behöver påverka. För att inte tala om att fortsatt informera alla ungdomar (tidigt) hur de kan förbereda sig fysiskt för mönstring och tjänstgöring. Baksidan är att det kommer ta tid att påverka, och än längre tid innan vi överhuvudtaget kan se något resultat. Med tanke på hur snabbt det verkar ha svängt från att bara mönstra de som är intresserade till att i alla fall överväga att mönstra även de som inte är motiverade förefaller Försvarsmakten vara otålig. Samtidigt får vi skylla oss lite själva när vi sätter upp orealistiska målsättningar utan att revidera dem när verkligheten och förutsättningarna inte är de vi trodde de skulle vara.
Å andra sidan, det är positivt att se myndigheten agera snabbt i en fråga. Synd bara att den hastigheten verkar lysa med sin frånvaro inom en rad andra områden. Typ som byggnadstekniska åtgärder för förbättrad arbetsmiljö eller införandet av en stödjande IT-struktur som matchar tiden vi lever i.
[1] https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/a/P3eyM5/fa-kommer-tvingas-gora-lumpen
[2] https://www.expressen.se/dinapengar/monstring-2017-det-har-behover-du-veta/
[3] https://www.rekryteringsmyndigheten.se/nyheter/vi-kommer-kalla-omkring-10-000-till-monstring/
[4] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/trots-konsneutral-varnplikt-bara-en-fjardedel-kvinnor-som-far-monstra
[5] https://www.taktisk.se/2018/12/29/forsvarsmaktens-jamstalldhetsarbete-ar-just-nu-kontraproduktivt/
[6] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7571244
[7] https://sverigesradio.se/artikel/184609
[8] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-kvinnor-laser-vidare-pa-hogskola
[9] https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/utbildningsnivan-i-sverige/