För att underlätta för Försvarsmaktens personal i dessa frågor bedömer jag dock att Försvarsmakten, om det inte redan har gjorts,bör se över och förtydliga myndighetens riktlinjer och handbok om sociala medier.

Chefsjustitieombudsmannen

Försvarsmaktens hantering av personal som är aktiva på sociala medier har stötts och blötts under flera år. Frågan aktualiserades nu senast med Justitieombudsmannens (JO) beslut i två (2) ärenden som berörde försvarsmaktspersonals agerande i såväl traditionell media som på sociala medie-plattformar. Även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens (Must) kampanj förra året skapade viss uppmärksamhet kring ämnet. Ett inlägg (med efterföljande förtydligande) i debatten från Försvarsmaktens kommunikationsdirektör skapade mer förvirring och oro i leden över vad personal fick och inte fick diskutera utifrån ett lojalitetsperspektiv. I uttalandet från JO fick Försvarsmakten kritik för att den utgivna handboken om sociala medier, tillsammans med Försvarsmaktens riktlinjer, behövde förtydligas. Därav kan det vara värt vad Handbok Sociala Medier 2013 säger och var den största utmaningen ligger såväl myndigheten, som myndighetens personal i framtiden.

Rätten till Yttrande- och meddelarfrihet är grundlagsfäst. Även Försvars­maktens medarbetare och frivilliga får och uppmuntras att fritt beskriva och debattera sin tjänst och verklighet. Det finns vissa begränsningar som följer av verksamhetens natur och som omfattas till exempel av försvarssekretess. Sådana begränsningar får dock aldrig användas av företrädare för myndigheten för att generellt förhindra eller försvåra för den enskilde att själv välja uttrycks ­eller kontaktformer.

Handbok sociala medier s. 24

Försvarsmaktens handbok är framtagen av informationsstaben och Must för att vara ett stöd till personalen i vad sociala medier är, och hur dessa plattformar kan användas. Det är viktigt att poängtera att en handbok är tänkt att användas som stöd, det är inte ett reglemente eller en instruktion. Däremot innehåller handboken vissa bestämmelser som återges ifrån Högkvarterets skrivelse HKV 2011-09-09 17 100:63719 ”Försvarsmaktens riktlinjer för sociala medier” och de allmänna säkerhetsbestämmelser som gäller för personalen. I grunden skiljer de sig inte från det som gäller i den fysiska sfären; prata inte om sådant som är sekretessbelagt eller som berör operationell säkerhet. Publicera inte personuppgifter eller bilder på personer utan tillåtelse. Framförallt; fotografera eller filma inte där det är fotoförbud. Precis som jag skrivit om tidigare är detta generellt sett inte några problem.

Handbok sociala medier s. 25

Explosionen på olika plattformar av såväl officiella som inofficiella konton med relation till Försvarsmakten pekar på vilket sug efter information det finns utanför, såväl som innanför, myndigheten. Avskaffandet av värnplikten och införandet av ett yrkesförsvar där myndighetens enheter behövde bli betydligt aktivare i sin rekrytering innebar att förbanden behövde befinna sig där målgruppen (i det här fallet unga vuxna) befann sig. I spel, appar och på plattformar som twitter, instagram och facebook.

Trots en rad vunna priser har Försvarsmaktens reklamkampanjer kritiserats internt för att inte visa verksamheten. Framförallt har det visat på att en strategisk kommunikation inte gynnar de mindre förbanden som inte faller innanför ramen av skytteförband som genomför strid i skogen (eller patruller utomlands). Därmed inte konstigt att fler och fler förband och enheter tog saken i egna händer och påbörjade sina egna kommunikationskanaler för att nå ut till framtida medarbetare. Den här utvecklingen, tillsammans med att allt fler har smarta telefoner med allehanda appar, har bidragit till att även den anställda personalen blivit mer aktiv utanför den tidigare blogg- och twittersfären (även om twitter förefaller förbli den plats där de sakliga diskussionerna med fördel genomförs).

För det mesta går går det bra att dela de kunskaper, erfarenheter, tankar och känslor som du har och associerar med ditt arbete. Men precis som alltid är det bra att tänka efter före. Genom att vara medveten om risker kan du förhindra att värdefull information kommer i orätta händer.

Handbok sociala medier s. 27

Att personer bakom olika bloggar utsatts för påtryckningar att sluta skriva kritiskt om myndigheten har uppmärksammats förr. Men när sociala medier-eran började få momentum såg Försvarsmakten en möjlighet att med ganska enkla medel sprida information om verksamheten till samhället, exempelvis genom införandet av blogg-portalen. Det framstod som något mer accepterat i organisationen att vara aktiv i det offentliga samtalet och visa upp Försvarsmakten. Därefter började den svenska militära sfären influeras av den amerikanska med fenomen som ”RED friday”, ”22 push ups” och meme-konton. Därtill blev veteranbegreppet etablerat och allt fler svenska utlandsveteraner delade med sig av missionsbilder på internet.

Flera faktorer har således bidragit till den flora av konton vi ser idag som på ett eller annat sätt är relaterat till Försvarsmakten. Det är därmed inte heller konstigt att fler valt att engagera sig inom sina specialiseringsområden för att dels sprida information, dels för att diskutera och utvecklas utanför den egna enheten. Men alla reaktioner kräver en motreaktion för eller senare. Så även denna.

Handbok sociala medier s. 34

Trots att vi stoltserar med världens äldsta tryckfrihet (250 år), och därmed en lång era av såväl yttrandefrihet som offentlighetsprincip, har den svenska förvaltningen fortsatt en yxig hållning till lagstiftningen. Inte hjälper det att vi är i en tid där informationsarenan är den arena där det pågår strider dagligen mellan stater, och där vi lär oss mycket om våra motståndare genom öppna medier. Därmed är det inte konstigt att vi använder dessa kunskaper för att skapa ett säkerhetsskydd för den egna verksamheten. Det olustiga är att vi skapar en ny inofficiell informationssäkerhetsklass som ingen egentligen vet hur de ska förhålla sig till. Nämligen klassificeringen ”olämplig”.

Var försiktig med öppen information. Hantera öppen information med gott omdöme. För även om det inte är olagligt att publicera öppen information kan det vara olämpligt. En stor mängd öppen information kan bli skyddsvärd om den sammanställs på rätt sätt.

https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/saker/sociala-medier-sakerhet/

Vad som gör det än mer oroande är att den här klassificeringen förefaller vara öppen för all personal att använda sig av för att påverka konton som inte faller dem i smaken. ”Det är inte hemligt, men det är olämpligt” är en bedömning som jag hör allt oftare dryftas kring olika inlägg. För vissa är det olämpligt att diskutera eldhandvapen, trots att diskussionen förs på en generell nivå med information som är öppen. Andra reagerar på diskussioner om stridsteknik trots att dessa diskussioner i sig inte fastslår den framtida doktrinen.

Det här, tillsammans med säkerhetstjänstpersonal som förefaller vara mer fällande än stödjande i sin yrkesutövning, skapar en profession som är mer rädd för att göra fel än att utvecklas. Framförallt skapar vi en sårbarhet där en motståndare kan förleda individer i tron att de brutit mot säkerhetsbestämmelser när de i själva verket inte har gjort det. Vi behöver istället ge personalen förtroendet att de själva har förmåga att bedöma vad som är lämpligt att diskutera när (och var). Vi behöver även inse att även om öppen information över tid kan läggas ihop till något skyddsvärt, kan även motsatsen vara sann. Summan av delarna i det offentliga samtalet behöver nödvändigtvis inte vara skyddsvärd till en sådan nivå att den berättigar begränsningar. Staten Sverige har tagit strid för vårt öppna samhälle och myndigheten säger sig vilja skydda den rätten. Då är det hög tid att vi lever som vi lär och slutar jaga varandra för öppna diskussioner baserad på allmän information som främjar såväl rekrytering som ett utvecklande informationsutbyte. På så sätt får vi en levande försvarsdebatt som bidrar till fler infallsvinklar och perspektiv. Jag avslutar det här inlägget med ett citat från regeringens proposition som berörde Sveriges medlemskap i den europeiska unionen.

Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen.

Regeringens proposition 1994/95:19, s. 573