Den militära säkerhetstjänstens uppgift är att upptäcka, identifiera och möta säkerhetshot som riktas mot Försvarsmakten och dess säkerhetsintressen såväl inom som utom landet. Säkerhetsintressena omfattar eller kan hänföras till personal, materiel, information, anläggningar och verksamhet i vid bemärkelse inklusive den internationella verksamhet som Försvarsmakten deltar i.

H Säk Grunder

I takt med att taktisk.se vuxit, så har även kommentarerna kring vad som är lämplig att publicera eller ej blivit fler. Det är bra för det visar dels på att MUST:s senaste säkerhetskampanj nått ut och gjort människor uppmärksamma. Dels skapar det en diskussion kring vad som är skyddsvärt eller ej. Att Ryssland valde att införa ett förbud mot sociala medier för sin militära personal, som även sträcker sig bortom avslutade tjänstgöring, grundar sig troligtvis på att de ryska soldaternas aktivitet ute på sociala medier (bl a vk.com) har bidragit till att OSINT-analytiker kunnat spåra ryska förband i såväl Ukraina som Syrien. Med andra ord, den som har tillgång till internet och en gnutta motivation kan åstadkomma mycket enbart genom att använda öppen information på nätet.

Var försiktig med öppen information. Hantera öppen information med gott omdöme. För även om det inte är olagligt att publicera öppen information kan det vara olämpligt. En stor mängd öppen information kan bli skyddsvärd om den sammanställs på rätt sätt.

https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/saker/sociala-medier-sakerhet/

Jag berörde Försvarsmaktens positiva hållning till personalens aktivitet på sociala medier i ett tidigare inlägg. Vilket även understryks i den senaste säkerhetskampanjen, där det inte på något sätt förkunnas att personalen bör undvika sociala medier. Däremot uppmanas personalen att vara restriktiv, även med öppen information.

Men vad är då olämpligt att publicera? I det här specifika fallet ansåg en individ att pistolens vara eller icke-vara inom vissa förbandstyper var olämpligt att föra på nätet. Inklusive en spekulativ diskussion om hur tilldelningen borde vara. Nu ska vi inte förutsätta att en motståndare redan vet vissa saker utan fortsätta att hålla på skyddet kring det som är skyddsvärt. Samtidigt är underlaget på nätet kring svenska soldaters utrustning gediget, inte minst via Försvarsmaktens egen bilddatabas. Därutöver är inte utrustningslistor klassificerade och således något som är möjligt att begära ut. Vilket är i sin ordning då det hade varit rent ohållbart ur ett administrativt perspektiv att hantera listorna annars. Men det innebär inte heller att diskussionen kring pistoler är lämplig. Lämplig och olämplig är diffusa begrepp.

läm`plig adj. ~t
ORDLED: lämp-lig
• som väl motsvarar omständigheternas krav {→adekvat, lämpad, passande}: ~t väder för skidåkning; filmen är inte ~ för barn; en ~ kandidat till presidentposten; det var inte ~t att sjunga just då.

Nationalencyklopedin

Det som är lämpligt idag kan likaväl vara olämpligt om några månader, och vice versa. Det som var olämpligt att prata om under kalla kriget, är mer lämpligt idag när kontexten förändrats och vi fått en distans i tid till det vi diskuterar. Vilket bidrar till att vi öppet kan diskutera allt från dåtidens taktik till materielutveckling. Det vill säga, vi kan genom att analysera och argumentera bli klokare för framtiden.

Det är detta jag bygger mitt resonemang på. Nämligen att beväpningen i sig inte är ny och informationen kring den finns att tillgå på en rad olika publika platser (inklusive försvarsmaktens hemsida). Precis på samma sätt som vi diskuterar utformningen kring AK5 i förhållande till andra karbiner handlar det om att bli klokare för framtiden och översprida erfarenhet.

De enda som tar skada av utebliven diskussion är vi själva. De enda vi lurar genom att förutsätta att allt är känsligt, skyddsvärt och olämpligt att diskutera är vi själva. En skyddsåtgärd måste stå i proportion till den skada som kan ske. Rent praktiskt hade vi kunnat säga att allt är hemligt och sen tvingat personalen att hantera informationen därefter. Men som jag tidigare nämnde hade det varit en mardröm att hantera administrativt, och svårt för personalen att arbeta med dagligen. Därför sektionerar vi upp vår information i olika säkerhetsklasser i förhållande till vilken skada det kan åsamka Sverige.

En stor mängd öppen information kan bli skyddsvärd om den sammanställs på rätt sätt.

Är det något som artikeln om NCU visade så är det att det finns mycket information på internet och det räcker med en individ med för mycket tid för att sammanställa en hyfsad tydlig bild över ett kommande uniformssystem. Olämpligt? Möjligt (mängden besök från IP-adresser tillhörande FM kan tyda på ett visst intresse). Skyddsvärt? Tveksamt då informationen uteslutande kommer ifrån de involverade myndigheterna, det vill säga sådan information som NORDEFCO bedömt vara av sådan karaktär att den kan delges utåt.

Det finns ingen anledning att vara onödigt hemlighetsfull.

https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/saker/missuppfattningar/

Det jag vill ha sagt är att även om var och en av oss ska tänka efter före, måste det finnas ett visst mått av rimlighet. För det är diskussionerna som för oss framåt och utvecklar vår förmåga. Vårt säkerhetsmedvetande får inte leda till en klappjakt på den egna personalen eller för den delen säkerhetsåtgärder som omöjliggör det dagliga värvet. Detta är jag övertygad om att MUST förstår, därav att de inte försöker definiera vad som är lämpligt eller olämpligt hanterande av öppen information.

Jag tror att vi i längden tar mer skada av att sluta oss än att diskutera öppet om de prövningar vi upplever i vardagen. Det står alltid var och en fritt att inte skriva och delta i en diskussion. Det står också var och en fritt att säkerhetsrapportera det de tror bryter emot gällande lagar. Jag är i princip övertygad om att något av det jag skrivit på sidan, instagram eller twitter dragit till sig en anmälan vilket må så vara. Det är bättre med en rapport för mycket än för lite så att säga. Låt det däremot inte bli ett hot för att kväsa personalens engagemang.