Du klarade antagningsprövningen och har nu fått beskedet om var du kommer påbörja din grundläggande utbildning. Inför antagningsprövningen läste du olika forumtrådar om hur du bäst skulle förbereda dig på de fysiska testerna, hur besöket hos psykologen kunde gå till och kanske även hittade en inriktning du tyckte var intressant. Du känner dig redo för det som komma skall, men kan samtidigt inte riktigt skaka av dig känslan att det är något mer du borde veta innan det är dags att rycka in. Vi har alla suttit i din position där vi trott oss ha koll på läget. Att vi visste vad som kommer att hända, men när vi väl stod där kom insikten att vi inte hade en aning om någonting. Det här inlägget kommer inte handla om vilken typ av fysisk träning du bör genomföra innan, inte heller kommer jag berätta för dig hur du ska bära uniform eller handha viss utrustning. Det är ett jobb för din kommande instruktör.

Det här inlägget kommer sammanfatta två frågor som ställts till rekryter innan dig. ”Vad  önskar du att du visste innan inryck?” och ”Vad trodde du att du visste innan inryck?” Det här inlägget bygger på subjektiva upplevelser ifrån rekryter som genomfört någon form av grundläggande militär utbildning i Försvarsmakten. Även åsikter från instruktörer med erfarenhet från grundutbildning har fått väga in i den här sammanfattningen, för att förtydliga vissa delar.

Tidiga morgnar och sena kvällar

Du tror att du är beredd på att gå upp tidigt, och att du klarar av att sitta uppe till sent för det gör du vanligtvis hemma. Tänk om. Skillnaden från ditt lugna hem är att du kommer spendera större delen av din vakna tid ståendes, och om du sitter är det för att du ska ta in information för att kunna utföra en specifik uppgift. Hjärnan kommer utsättas för väldigt många nya sinnesintryck, samtidigt som du omges av helt nya individer som du omedvetet kommer analysera. För många kommer det som en chock att vara igång 16 timmar per dygn med tillgång till mat endast på väldigt bestämda tider. Lär dig uppskatta tupplurar, och om du har en ovana att ”snooza” är det hög tid att avvänja dig.

Pigg i kroppen, slut i huvudet

Troligtvis har du förberett dig fysiskt. Sprungit dina kilometer i löpspåret och lärt dig genomföra armhävningar utan att bli alltför utmattad. Det är toppen och ett steg i rätt riktning, men som talesättet lyder: ”Är huvudet dumt, får kroppen lida.” De första fyra veckorna kommer vara intensiva. Förutom att lära dig namnen på dina kamrater i plutonen, kommer du bland annat behöva lära dig militära grader, namn på olika utrustningsdetaljer och var saker och ting hör hemma i ditt skåp. Den här delen hör ihop med föregående stycke om sömn. Du kommer hamna i en situation där du inte kommer förstå vad instruktören säger åt dig. Du kommer höra varenda ord, men du kommer ändå inte förstå. Du är helt enkelt för trött för att kunna omvandla ord till handling. Oroa dig inte, detta händer alla för eller senare. Kombinationen stress, lite sömn och mycket information har den inverkan på människor. Just där och då när du står med värmebyxorna, när det var regnjackan du skulle hämta, finns det inte fler alternativ än att bita i det sura äpplet och invänta orden; ”Med språng, hämta!”.

Stressen

Många har bilden utav de första veckorna att instruktörerna inte gör något annat än att skrika på rekryterna för att stressa dem. Visst förekommer det tillfällen då instruktörerna behöver mana på rekryter för att snabba på arbetet. Det är en given del i att lära sig att arbeta snabbt och effektivt. Däremot är det inte sällan som instruktören bara behöver närvara för att rekryter ska stressa upp sig, till den milda grad att de trillar ner i ”stresskonen” (se bild). För en del kan den pressade situationen leda till att de fryser fast, det ”svartnar för ögonen” och de klarar inte av att utföra de enklaste av uppgifter. Detta är även det en viktig del i utvecklingen att bli en soldat. Du behöver inte bara lära dig hur du reagerar på stress, utan även hur du överkommer den och fortsätter lösa din uppgift .

”Den kollektiva bestraffningen”

Det här är elefanten i rummet. Alla vet att den finns där, men ingen vill prata om den. Jag vill trycka på att jag inte förespråkar kollektiv bestraffning, fysisk bestraffning eller pennalism. Det här stycket handlar om hur individen kan förekomma situationen. Att få individer att arbeta tillsammans och därigenom höja varandra.

Du har läst, eller hört talas om den. En soldat misslyckas med sin skåpsordning och hela plutonen får göra om. Det spelar ingen roll att du är snabbast i mål på patrullfälttävlan om resten av din grupp ligger långt efter. Samma förhållningssätt gäller på logementet. Har du lyckats bädda klart din säng innan alla andra, fråga då övriga om de behöver hjälp. Ingen är klar förrän gruppen är klar. Detta är något som en del individer har väldigt svårt med att acceptera. Men i försvaret är du inte en ensam individ. Du ingår i ett stridspar med en kamrat, du ingår i en grupp som i sin tur ingår i en pluton och så vidare. Precis som i lagidrott behöver alla ingående delar arbeta och fungera tillsammans för att kunna vinna. I striden är du beroende av att din kamrat kan skydda dig medan du byter magasin eller rör dig framåt i terrängen. Klarar du inte då av att hjälpa honom eller henne med att bädda sängen, är den ”kollektiva bestraffningen” ditt minsta problem.

Den militära pedagogiken

Den militära pedagogiken skiljer sig till del ifrån den som återfinns i svenska skolor. Var beredd på att bli tilltalad på ett väldigt rakt och tydligt sätt. Gör du fel kommer du få höra att du gjort fel, och instrueras hur du ska göra för att göra rätt. Ingen kommer lyssna på dina ursäkter varför något blev som det blev. Stå för dina misstag, tog du ett felaktigt beslut och ombeds att förklara, förklara då kort vad du baserade det beslutet på och gå sen vidare. Språket är stelt och formellt av en anledning, för att undvika missförstånd. Genom att peka med hela handen och tydligt tala om för dig vad du ska göra visar befälet omsorg. Du kanske inte upplever det där och då. Däremot med perspektiv kommer du inse att befälen inte var ute efter dig personligen.

Social lättja

Trots att det i princip är frivilligt att söka sig till försvarsmakten (återstår att se  hur den nygamla plikten kommer se ut), kommer du relativt snabbt upptäcka att det finns individer som maskar/myglar och försöker klara sig igenom med minimal ansträngning. Ödsla inte din energi på att gå runt och vara arg på individen. Utvärdera individen med rak och konstruktiv feedback när tillfälle ges. Låt det sen vara, sannolikt har även befälslaget lagt märket till individen och kommer punktmarkera personen. Fokusera på din egen prestation, gör ditt bästa i alla situationer och hjälp till att driva på gruppen.

Anhåll om mer tid

Du kommer komma till en punkt där du upplever att tiden inte räcker till för att lösa den tilldelade uppgiften. Det kan vara något så vardagligt att hinna gå på toaletten. Då är det viktigt att be om mer tid, och det innebär inte att du eller gruppen ber om mer tid när det är 30 sekunder kvar. Var inte rädd om att ta i överkant när du ber om mer tid, att enbart be om 5 minuter är bortkastat (tumregel: inget tar enbart 5 minuter). Ber du om för mycket tid kommer befälen att korrigera ner det till en tid som är mer rimlig. Att anhålla om mer tid går även att koppla till striden, där din grupp av någon anledning kan behöva be om extra tid för att hinna fram till er utgångsgruppering.

”Men gymmet då?”

Ja, det är en viktig del i förberedelserna att träna upp en bra grundfysik. Detta vet du antagligen redan från dina sökningar på internet. Därför kommer jag inte ta upp det just nu. Jag hoppas att just du får nytta av det du läst i det här inlägget och att din kommande grundutbildning ger dig många god minnen och erfarenheter. Livet i försvarsmakten blir vad du och dina kamrater gör det till. Håll ett öppet sinne och en positiv inställning till utmaningar, då kommer människor vilja jobba med dig och framförallt hjälpa dig att överkomma hinder.

Lycka till!