Det kan uppfattas som något dramatiskt att travestera på den gamla boktiteln ”om detta må ni berätta”, en bok som skickades ut för att upplysa om förintelsen. Samtidigt handlar det, precis som med boken, att få igång en diskussion i en tid som bäst kan beskrivas som post-Lagersten. Döpt efter den dåvarande informationsdirektören Erik Lagersten som utvecklade Försvarsmaktens kommunikationstjänst och tog med den ut på internet i form av bloggar och konton på sociala medier. En period som sen kom att kännetecknas av en ökad öppenhet och uppmaning till personalen att aktivt diskutera myndighetens verksamhet, även utanför fikarummen. Det som kännetecknats för post-Lagersten är uppfattningen om att kritiska diskussioner kring Försvarsmakten och dess förmåga inte längre välkomnas, och att handbok sociala medier inte är en publikation som verkar gälla.

Jag tog de största stegen till Försvarsmaktens nya informa­tionsstrategi när det blev helt uppenbart att förtroendevalda poli­tiker läste mer vad som stod på olika försvarsbloggar än lyssnade på Försvarsmaktsledningen. Och när riksdagsledamöter agerade mer på det som stod i sociala medier än det som var Försvarsmak­tens uppfattning. Det var ohållbart och då var vi tvungna att hitta en väg framåt

Erik Lagersten, Officerstidningen nr 2/2018

I takt med att tekniken utvecklats, har även möjligheterna till att kommunicera tankar blivit fler. Från ”dåtidens” forum och bloggar till dagens bildapplikationer och krypterade chattprogram är det lättare att nå ut brett med sina åsikter än någonsin förr. Detta har i sin tur inte varit utan problem, det har bland annat inneburit att rena felaktigheter sprids brett, utan att de kan bli bemötta. En annan problematik som lyfts är att budskapen allt oftare sprids av anonyma (eller okända) avsändare vilket gör det svårt att utöva källkritik. Men framförallt har det under de senaste åren inneburit att information som inte ska spridas riskerar att hamna på internet för en motståndare att utnyttja. Det senare handlar inte bara om anonyma konton av privatpersoner utan även de offentliga kanalerna där informationsansvariga är lite för snabba på publiceringsknappen.

Är anonymiteten ett problem? Nej, inte i sig. Relevanta texter påverkas inte om det är anonymt. Däremot skulle jag gärna se att fler uttalade sig under eget namn, både för att jag tycker att det ger en bättre argumentation och för att de skäl som framförs för att göra det anonymt är besvärande för myndigheten. Påståenden som risk för repressalier, hot om efterverkningar etc. Sådant är inte förenligt med Försvarsmaktens demokratiska uppdrag och något som jag med kraft kommer att ingripa mot.

Erik Lagersten, Försvarsmakten kommenterar 2011

Anledningen till att detta blivit aktuellt igen som diskussionsämne är det utlåtande som Justitieombudsmannen kom med i två (2) uppmärksammade fall rörande just personal och yttranden i olika mediekanaler. Framförallt blir ett fall intressant då det uttryckligen berör vad en officer skrivit på sitt egna twitter-konto och blogg i ämnen där personen har en viss ämneskunskap. Adderar vi sedan det som uppfattas som påtryckningar mot olika konton på Instagram där konton antingen stängts ner (exempelvis meme-kontot L24_som_fan), eller blivit kallade till chefssamtal har känslan börjat komma tillbaka att avståndet till såväl tak som dörr krympt under de senaste åren.

Snart blev försvarsbloggarnas innehåll en naturlig del av debat­ten och en vanlig källa till information för både anställda i För­svarsmakten, försvarspolitiker och journalister – något som ibland innebar en del huvudbry och frustration i Högkvarteret

Officerstidningen nr2/2018

Fallet med kaptenen som publicerat inlägg på olika plattformar blir i stort applicerbart på många andra som valt samma verktyg för att uttrycka sina tankar om verksamheten. Det blir framförallt tydligt hur enskilda individers åsikter kan skada och försvåra för personal att utföra sitt arbete, enbart för att de inte håller med om vad en person skriver på internet. I det aktuella fallet blev än mer komplicerat då inläggen även ansågs täcka sådant som var sekretessklassificerat. Tvisten i det här ärendet är att det i underlaget finns en differentiering gällande om inläggen i sig innehöll sekretessklassificerad information eller om det rör sig om, som Försvarsmakten beskriver, ” aggregering av skyddsvärd information”. Det vill säga, allt eftersom kommer den slutgiltiga mängden av information som publicerat vara skyddsvärd. Därutöver hävdades en ökad sårbarhet i och med exponering av kunskaper inom det specifika området. Det ska även noteras att individens enhetstillhörighet enbart är känd på grund av Försvarsmaktens, och enhetens, hantering av ärendet, vilket är smått komiskt i sig. Vidare ansåg MUST efter utredning att informationen i inläggen inte omfattades av sekretess, och därmed förelåg inget men för Sverige. Informationen som publicerades hade redan tidigare förekommit i tekniska ordrar och andra öppna handlingar.

För ytterligare perspektiv behöver vi även titta på säkerhetskampanjen som lanserades under året av Försvarsmakten och den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Kampanjen i sig är, enligt undertecknad, mycket bra och tar upp viktiga frågor som inte enbart handlar om att bli kontaktad av ”vackra kvinnor” på sociala medier. Framförallt ger kampanjen tydligare vägledning i hur en individ kan agera för att minska risken för informationsförlust utan att för den delen bli fruktansvärt torr och tråkig på fest. Det som däremot ser ut att vara en ny käpphäst i kommunikationen till personalen är hanteringen av öppen information.

Var försiktig med öppen information. Hantera öppen information med gott omdöme. För även om det inte är olagligt att publicera öppen information kan det vara olämpligt. En stor mängd öppen information kan bli skyddsvärd om den sammanställs på rätt sätt.

https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/saker/sociala-medier-sakerhet/

Det är här jag anar att fler chefer (och säkerhetsofficerare) kommer att börja hitta stöd när enskilda individers tillvaro på internet ska granskas. Det vill säga att vi hamnar i en gråzon där ”olämpligt” blir synonym med ”otillåtet” och skäl nog för att minska individers möjligheter till att utföra sitt dagliga arbete. I beslutet från JO för författaren en diskussion om att det kan vara helt rätt och riktigt att en myndighet vidtar åtgärder om en person anses vara en risk på grund av sitt uppträdande. Det behöver således inte vara på det viset att en individ sagt eller publicerat sekretessklassificerade uppgifter, det räcker att arbetsgivaren genom sin säkerhetsanalys landar i slutsatsen att personens pålitlighet kan ifrågasättas.

Den utredning jag har tagit del av talar för att Försvarsmaktens ifrågasättande av AA:s pålitlighet från säkerhetssynpunkt har haft sin grund i dels att myndigheten ansåg att innehållet i vissa av AA:s inlägg på Twitter omfattades av sekretess,dels att AA:s agerande visade på brister i hans säkerhetsmedvetande, bl.a. i fråga om riskerna med att exponera sina kunskaper inom områden som rör rikets säkerhet och därigenom göra sig sårbar. Försvarsmakten har framhållit att AA hade en befattning i säkerhetsklass som innefattade hantering av hemlig och skyddsvärd information rörande rikets säkerhet.Myndigheten har även anfört att AA vid samtal med sina överordnade uppvisade en bristande förståelse för olämpligheten –från säkerhetssynpunkt –av hans uttalanden i sociala medier och att han inte heller hade för avsikt att ändra sitt beteende.

JO-beslut 245-2018 (fetmarkering av taktisk.se)

Just exponeringsfrågan blir intressant då allt fler officerare, framförallt på Högkvarteret, syns mer på sajter som LinkedIn där tidigare befattningar och erfarenheter dokumenteras noggrann. Är det att anses som att exponera sina kunskaper inom känsliga områden? Hur mycket tillåts personal på FMV och FOI att vara aktiva inom ramen för sina expertområden innan det i sig blir så pass mycket ”aggregerad information” att klassificeringen hade blivit högre än öppen? Vidare ska det tilläggas att all personal i Försvarsmakten är säkerhetsklassad, vilket är ett krav för att få bli anställd, oavsett om det rör sig om en civil mekaniker eller analytiker på operativ stab. Sen finns det nivåer där högre klassificeringar ställer högre krav på noggrannhet i bedömningen av individens sårbarheter. Kontentan är däremot att all personal kommer i något skede hantera skyddsvärd information. Vilket i sig lyfter frågeställningar om hur detta ska hanteras i en informationsmiljö som blir alltmer integrerad med vardagen.

Men vad har detta med taktisk.se att göra?

Frågan om sidan (och instagram-kontot) publicerat olämplig information handlar inte om att kontot mottagit någon form av påtryckning eller på annat sätt nåtts av ett budskap att se över publiceringar. Däremot kommer det då och då kommentarer från följare att vissa diskussioner inte borde föras på nätet. Undersökningen var ett verktyg för att få en känsla för hur följarskaran ser på informationen som kommer ut. Jag har själv varit, och är fortsatt, kritisk till publicering som kommit från insatsområden där lämpligheten att publicera vissa bilder kan ifrågasättas. Sett till att säkerhetsgranskningen som ska ske inte alltid fungerar är detta något som undertecknad ständigt har i bakhuvudet vid publicering av olika inlägg (i synnerhet inlägget om underrättelsetjänstens utmaningar), men givetvis även i publiceringen kring Nordic Combat Uniform. Därav har det alltid varit viktigt att kunna härleda till öppna dokument och det som publicerats på internet. Med det sagt lyfts det nu en del orosmoln när individers subjektiva uppfattning om vad som är lämpligt att skriva om samt begreppen ”aggregerad information” och ”exponering av kunskap” visar sig vara tillräckligt för att göra slut på en persons arbetsliv.

Det skulle vara enkelt att helt enkelt skala bort den delen av produktionen som består av diskussioner kring försvarsmaktens framtid, utveckling av materiel och funktioner samt annat som berör verksamhet i stort för att istället fokusera på träning och utrustning. Samtidigt skulle det inte bara innebära att diskussionen kring det interna livet i Försvarsmakten går om intet, en diskussion som verkar behövas i mångt och mycket. Framförallt skulle kontexten riskera att försvinna när det gäller diskussioner kring personlig utrustning och varför det ser ut som det gör just nu.

Offentligt anställda har en lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Denna gäller dock endast skyldigheten att utföra arbetsuppgifterna på ett korrekt sätt samt rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv om hur verksamheten ska bedrivas, oavsett vilken uppfattning den anställde har om dessa. Att uttala kritik mot sin arbetsgivare eller det sätt som verksamheten bedrivs på strider för den offentligt anställde inte mot lojalitetsplikten. Rätten att göra det är tvärtom grundlagsskyddad.

JO-beslut 245-2018

Nu önskar jag att avsluta det här inlägget med något konstruktivt. Om du nu som läser detta uppfattar att det som publiceras här, eller på andra plattformar, berör känsliga uppgifter så är uppmaningen (och kommer alltid att vara) att anmäla till den närmsta säkerhetsorganisationen. Att uttrycka något annat skulle för mig vara otänkbart. Däremot vill jag även att du som läser detta tänker efter vad det är för information som du anser vara problematisk. Vi hamnar lätt i en diskussion att allt ska vara hemligt, för då kommer någon annan aldrig kunna använda det emot oss. Samtidigt innebär det också att vi (inom myndigheten) inte kan ta till oss information som vi inte vet finns. Vi är fortsatt undermåliga när det kommer till att delge information (såväl öppen som sekretessklassificerad) till berörda parter. Mycket av detta har jag berört i inlägget om hur vi skapar en robust underrättelse- och säkerhetstjänst, men det tåls att tryckas på ytterligare utifrån att även de som borde kunna skilja på hemligt eller öppet går vilse och stramar åt tyglarna för hårt, vilket i slutändan bara skadar oss själva. För i frånvaron av information fylls vakuumet av rykten och egna uppfattningar som sen blir fakta. Det i sig är en farlig väg att vandra då det kan komma att skapa förtroendekriser även på de lägsta nivåerna. Och det är något som inte kommer synas i FM Vind förrän det är försent.